SOL i Värmland är ett av arton regionala nätverk för språk-, läs- och skrivutvecklare som drivs av NCS (nationellt centrum för språk-, läs- och skrivutveckling). SOL i Värmland samarbetar med CSL och RUC vid Karlstads universitet. Vi arbetar med olika…
SOL i Värmland är ett av arton regionala nätverk för språk-, läs- och skrivutvecklare som drivs av NCS (nationellt centrum för språk-, läs- och skrivutveckling). SOL i Värmland samarbetar med CSL och RUC vid Karlstads universitet. Vi arbetar med olika kompetenshöjande insatser inom språk- läs- och skrivutveckling för språk-, läs- och skrivutvecklare och för lärare. Är du intresserad av verksamheten så tag kontakt med samordnare Anders Biörklund via mejl: anders.biorklund@karlstad.se
Karlstads universitet har valts ut (tillsammans med Umeå, Uppsala och Göteborg) för att utveckla och pröva olika modeller för samverkan mellan universitet och högskolor och huvudmän inom skolväsendet kring praktiknära forskning. I det här inlägget berättar jag mer om uppdraget samt delger mina egna erfarenheter och tankar kring praktiknära forskning.
I regeringens kommitédirektiv kan man läsa att man vill skapa långsiktig samverkan kring praktiknära forskning för att stärka den vetenskapliga grund som utbildning enligt skollagen (2010:800) ska vila på. Syftet är att stärka lärar- och förskollärarprofessionen och lärar- och förskolläraryrkets attraktivitet, utveckla lärar- och förskollärarutbildningen och öka elevers och förskolans måluppfyllelse.
Praktiknära vetenskaplig forskning är ett sätt att inbjuda och involvera praktikerna i forskningsprocessen, att inte bara forska om eller för praktiken, utan också med praktikerna. Genom sådana samarbeten kan man kanske undvika det som varit ett problem med tidigare pedagogisk forskning, nämligen att den i allt för liten utsträckning omsätts till praktisk handling i klassrummen.
Uppdraget om försöksverksamhet med praktiknära forskning förkortas ULF (Utbildning Lärande Forskning). Lokal samordnare vid Karlstads unviersitet är forskaren Michael Tengberg. Han är huvudansvarig för att Karlstads universitet ska utveckla och pröva olika modeller, inom ramen för tre huvudområden:
särskilda anställningar och uppdrag
aktiviteter för att bedriva och stärka praktiknära forskning utifrån skolans behov
skapandet av långsiktiga strukturer för att möjliggöra för lärare, lärarstudenter och forskare att kunna samverka i praktiknära forskning och verksamhetsutveckling
Jag har personligen samarbetat med forskare vid några tillfällen och det är ytterst givande för båda parter, vill jag påstå. Det jag upplevde som problematiskt var att huvudmännen inte tog ett aktivt ansvar för processen, vilket innebar att mycket av den nyvunna kunskapen och den prövade undervisningspraktiken gick förlorad när forskningsprojektet avslutades. I det här regeringsuppdraget betonas huvudmännens medverkan och det är en förutsättning för långsiktighet, anser jag. Det ska till och med tillsättas särskilda tjänster och personer som jobbar mot forskarna och huvudmännen. Dessa tjänster ska huvudmännen medfinansiera. Här tänker jag att när det gäller forskning om språk så borde huvudmännens språk-, läs- och skrivutvecklare vara utmärkta kandidater till dessa tjänster. En språk-, läs- och skrivutvecklare har goda kunskaper både om forskning och om praktisk undervisning. Om fördelar och fallgropar man bör de upp för i forskningsprojekt där lärare och forskare samarbetar, har jag och Marie Wejrum skrivt ett kapitel i boken Läsa mellan raderna (red Michael Tengberg och Christina Olin-Scheller).
Har du några erfarenheter av samarbete mellan lärare och forskare? Dela gärna med dig i kommentarsfältet eller mejla mig så kanske vi kan publicera just dina erfarenheter!
