Skolnärvaroprojektet är ett samverkansprojekt i Karlstad kommun. Projektet ska arbeta främjande, förebyggande och åtgärdande för att minska skolfrånvaro och dess negativa konsekvenser på kort och lång sikt. Målgruppen är elever med oroväckande hög eller total skolfrånvaro men också personal i…
Skolnärvaroprojektet är ett samverkansprojekt i Karlstad kommun. Projektet ska arbeta främjande, förebyggande och åtgärdande för att minska skolfrånvaro och dess negativa konsekvenser på kort och lång sikt. Målgruppen är elever med oroväckande hög eller total skolfrånvaro men också personal i förskola, grund- och grundsärskola, gymnasieskola och gymnasiesärskola. Projektet är förvaltningsövergripade mellan Barn och ungdomsförvaltningen, Gymnasieförvaltningen och Arbetsmarknads- och socialförvaltningen.
Projektgruppen består av Sara Lindahl, som är projektledare, och resursteamet. Resursteamet är en del av projektet som är sammansatt av olika funktioner med specialpedagogisk, psykosocial kompetens och medicinsk kompetens. Vi är fem personer som ingår i teamet och vårt uppdrag är att vara ett stöd i skolornas arbete med skolfrånvaro genom att arbeta på flera nivåer. Här kan ni följa vårt arbete och projektets väg framåt!
Inget barn väljer frivilligt att vara hemma från skolan under långa perioder. Ge inte upp, med små medel kan man göra stor skillnad, skriver företrädare för föreningen Magelungen Utveckling, som arbetar med hemmasittande unga. Så här berättar de och kommer med bra råd:
Magelungen Utveckling har sedan flera år arbetat strukturerat med hemmasittare och vi vågar oss på att titulera oss Sveriges ledande experter på behandling av hemmasittare.
Vi är glada åt att diskussionen om hemmasittare och skolmisslyckande uppmärksammas men samtidigt bekymrade för att viktig kunskap inte kommer fram i debatten.
Hemmasittande är en komplex problematik där orsak och verkan kan vara svåra att skilja från varandra och sällan har uttrycket »det finns inga enkla svar« varit så aktuellt.
Det vi däremot med säkerhet vet, och alltid kan utgå från, är att hemmasittare vill gå i skolan.
Inget barn väljer frivilligt att vara hemma från skolan under långa perioder. Inget barn väljer frivilligt att misslyckas i skolan, riskera följdproblematik i form av ångest- eller depressionssymtom och kraftigt minska sina chanser till ett liv där man kan försörja sig själv.
Förklaringarna kan alltså inte sökas i barnets inre i form av diffusa begrepp som vilja eller motivation. Det är alltid i miljön runt omkring hemmasittarna som svaren finns.
Runt hemmasittarna finns en familj som försöker hjälpa sitt barn. Få föräldrar, om ens några, bidrar medvetet till hemmasittande. Att som förälder veta vad man ska göra kan däremot vara svårt.
Vad säger då forskningen om elever med hög skolfrånvaro? Vi vet att dessa elever i högre grad än andra har lägre självkänsla, mindre tillit till vuxna, oftare har somatiska besvär, oftare har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar samt hög förekomst av ångest- och depressionssymtom.
De föräldrar som vi möter har ofta starka skuldkänslor för att de inte klarar av att få sitt barn till skolan.
Föräldrar till barn med hög skolfrånvaro får mycket negativ feedback från skolan. Det pratas åtskilligt om det som inte fungerar och litet om det som fungerar. Detta bryter ner relationen mellan skolan och föräldrarna, vilket försämrar chanserna till förändring.
De föräldrar som vi möter har ofta starka skuldkänslor för att de inte klarar av att få sitt barn till skolan. De är slutkörda och känner sig misslyckade. Vår egen forskning visar att de i mer än 50 procent av fallen har så stora ångest- och depressionssymtom att de uppfyller kriterierna för en psykiatrisk diagnos. Det är vanligt förekommande med sjukskrivningar.
Men både barnen och föräldrarna har precis samma drömmar som andra. De elever vi möter uttrycker en stark önskan om att gå i skolan och vara som alla andra.
Vad är då lösningen? Återigen borde vi gå till vad forskningen och den kliniska erfarenheten säger oss. Vi vet vissa saker:
Ökad kunskap borgar för tidig upptäckt och därmed tidiga insatser som utgår från den enskilda eleven. Skolfrånvaro räknas som akut efter två veckor.
Kartlägg skolfrånvaron för den enskilda eleven innan åtgärder sätts in. Skolfrånvaro är svårt, problematiken kan på ytan se likadan ut men orsakerna kan skilja sig åt. Då måste också insatserna se olika ut!
Se till att upprätta samverkansstrukturer mellan de aktörer som är involverade kring eleven. Skola, socialtjänst och Bup gör ofta bra insatser men upplevelsen är ibland att samverkan dem emellan inte fungerar. När problematiken är komplex behöver samverkan fungera som bäst. Hemmasittare är vårt gemensamma ansvar och därför bör insatser alltid samordnas och överlappa varandra.
Arbeta med de metoder som utvärderats och rekommenderas för den aktuella problematiken. Det innebär idag metoder som grundar sig på kognitiv beteendeterapi.
Se till att inte uppfinna hjulet på nytt gällande metoder och strukturer för att arbeta med hemmasittare, kunskapen finns ofta! Dra nytta av den erfarenhet andra har gjort, det sparar tid, pengar och lidande! Arbetet med hemmasittare måste permanentas och införlivas i den dagliga verksamheten.
Arbeta där problemen finns, ofta i hemmet och i skolan. En elev som varit isolerad i hemmet kommer troligtvis inte på bokade möten utanför hemmet. Anpassa och möt eleven där den befinner sig men med målet att lämna hemmet.
Ge inte upp! Med små medel kan man göra stor skillnad men det kräver uthållighet och flexibilitet samt kunskap om problematiken!
Ia Sundberg Lax Chef Magelungen Hemmasittare
Robert Palmér Programansvarig Magelungen Hemmasittare
Peter Friberg Utbildningsansvarig Magelungen Utveckling
Fotnot: Magelungen Utveckling är ett idéburet och medarbetarägt aktiebolag som vill bidra till samhällsnytta och innovationskraft inom behandling, skola och förändringsarbete.
