December – lärarens eget hinderlopp (med glitter)

December i skolan är inte en månad. Det är ett tillstånd. En parallell verklighet där tid, rimlighet och kaffe upphör att existera, men där omdömen, glitter och lucialjus förökar sig helt utan naturliga fiender. Klassrum pyntas och det börjar lugnt. Riktigt mysigt kan man tycka. Adventsljusstakar i fönstren, oj hoppsan några lampor lyser visst inte. Har vi fler? Om inte vem beställer? Okej att handla på Coop har vi avtal där? Sedan är det ju det där med lite omdömen. Just ja, de ska in innan skolavslutningen. Men det är långt kvar. Det fixar sig snabbt. Men innerst inne vet jag att sista veckan i december på skolplattformen så blir 50 elever och ett flertal ämnen inte något man gör i en grisblink. Hoppsan, den eleven hade visst inte lämnat in skrivuppgiften, eller gjort klart provet (Jag som trodde att jag hade koll…). Men det är ju långt kvar. Jag hinner.

Så var det Lucia, härligt med stjärngossestrutar och röda band, tärnor och julsånger. Staffan var en stalledräng. Alla ska vara glada, ingen ska gå eller stå fel, ingen ska ha gummibandet under näsan, och lingonkransen får inte vara för stor så den kanar ner över ansiktet på tärnan under framträdandet. Någon spelar luftgitarr och gör grimaser. För Guds skull var tyst och titta framåt. Själv står man där och försöker räkna takter, kolla så att ingen svimmar, samtidigt som man försöker komma ihåg och pyssledagen var före eller efter julfilmen och vad var det för åldersgräns på filmen? 11 år (Har de som inte fyllt 11 ännu, lämnat in godkännande från föräldrar?). Hjärnan snurrar.

Pysseldagen, ja. Den där dagen då saxar försvinner, lim tar slut och alla behöver hjälp precis samtidigt med samma sak.
-”Fröken, hur gör man?”
-”Fröken, får man ta mer glitter?
-Fröken, vad ska jag göra?
-Fröken, får jag sitta bredvid Anton?

Och så städningen av bänken. I ett huj ligger alla mappar och papper på golvet och alla 26 elever frågar en gång var om man ska slänga matteboken, ta hem engelskboken och lägga tillbaka alla papper i mappen?
-Fröken, jag kan inte hitta min bildmapp? Var den vit?
Nej, gul. Och förresten din bildmapp? Den ligger någonstans mellan bänk nummer 14 och ett mysterium från augusti.

Julmys med julfilm. Äntligen. alla sitter stilla. Till en början. Sedan ska någon på toaletten, någon undrar hur lång filmen är och om vi inte kan titta på en annan film. Någon annan undrar om man får popcorn nästa gång. Men det är ändå ganska mysigt ändå. Eleverna tittar på julfilm och jag kan ju passa på att fylla i måluppfyllelsen. För den ska såklart skickas in just nu, den också. Och lite omdömen. Och sedan var det ju det där med….åh nej, jag missade rastvakten idag, eller hade jag imorgon. Den ska kommas ihåg trots ändrad skoldag utan paus, och tydlig information ska skickas till föräldrarna om sista skolveckan och skolstarten i januari. Tydlig. Jättetydlig. Så tydlig att den ändå leder till fem mejl med frågan:
-Gäller detta även mitt barn?
Hjärnan snurrar. Är jag halvvägs genom hinderloppet?

Och så kommer sista skoldagen då jag även ska gå på julledighet. Vänta nu! Kommer inte januari efter december? Med nya planeringar. Nya arbetsområden. Nya fräscha ideér. Dessa planeras självklart efter julledigheten innan eleverna startar skolan. Men hoppsan. De börjar visst samma dag som mig. Fast jag ska ju vara ledig. Och absolut inte jobba. Allt det där andra ska jag ju hinna……. mellan julgröten och Kalle Anka? Nej, just det, LEDIG. Efter sista timmen är klassrummet tomt. Det ligger lite glitter kvar sedan julpysseldagen (det kommer det göra fram till påsk). Man stänger dörren, tar ett djupt andetag och tänker: Vi klarade det i år igen. Hjulet snurrar vidare även om hamstern vid det här laget är död.

Till alla lärare, pedagoger och skolhjältar där ute:
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!
Det blir lugnare i januari.
….eller hur?