Blogg
Det absoluta favoritgodiset för mig är en Gott och blandat påse. Där finns både sött och salt, lite mjukare och hårdare godisar. Där finns olika färger och smaker. Det är just det som är poängen med just Gott och blandat. Annars är det inte liksom en Gott och blandat påse. Allt behöver finnas med.
När jag funderat över lärarrollen trillar jag in på att det faktiskt kan likna en Gott och blandat påse. Yrket innehåller olika delar som har sina olika funktioner vid olika tillfällen. Yrket innehåller både metodik, didaktik och pedagogik och alla delar behövs i lärarrollen. Alla delar är viktiga. Ingen mer och ingen mindre.
Nyss såg jag ett inlägg på fb från en lärare i USA som berättade om hur man ska vara som lärare den första tiden man träffar sin klass. Hon berättade om den roliga läraren, den som är tjenis med alla, den som alla tycker om för att man får göra som man vill. Hon berättade om den lärare som är tydlig och kan verka sträng, läraren som inger respekt och om ”låt gå” läraren.
Jag har funderat många gånger över dessa olika beskrivningar och på om de kan få plats i samma lärare men att rollerna kan användas vid olika tillfällen beroende på metodik, pedagogik och didaktik. Är det möjligt?
Under de sista åren har pendeln svängt mellan två diken, två olika sorters lärartyper i skol-Sverige, den relationella läraren och den tydliga strukturerade läraren. Kanske har diket med den relationella läraren grävts djupare och ansetts finare än den andre. Våra elevhälsoteam slår sig blodiga för att alla lärare ska jobba förbyggande och relationellt. Föräldrar skriker på fb, Instagram och Twitter (och alla övriga sociala medier också för den delen) om lärare som inte ser eller kan, inte ser behov, inte är relationella, inte förstår och handlar rätt. Samtidigt är det kaos på många håll bland våra barn och ungdomar ute i svenskasamhället. Men det är ju skolans fel, lärarens fel. Hur kan det vara det när vi jobbar så otroligt relationellt? Börjar vi kanske i fel ände. Hallå! Det är något som är fel här.
Finns den lärare som jobbar relationellt? Läraren som hinner se alla elever i den stora klassen, eller i flera klasser, som hinner bygga relationer, vara lågaffektiv, inlyssnande, medkännande, ge alla elever vad de behöver, som kan individualisera, ge delaktighet, motivera mm. Kanske är det detta som fått många lärare att känna stress och utmattning. Jag vågar säga och vågar påstå att man hinner inte. Jag vågar säga och påstå att jag förstår alla lärare som känner stress, press och krav. Det är omöjligt att plocka alla dessa delar ur Gott och blandat påsen och använda dem samtidigt.
I det andra diket har vi läraren som tuggar på, tar en bit i taget. Den läraren leder klassen med fast hand. Kanske kan beskrivas som auktoritär. Kanske är det dessa lärare som har struktur och är extra tydliga som har fått stå tillbaka. en längre tid. Det anses inte rätt och det anses bli ett för auktoritärt ledarskap. Samtidigt så är det detta som eftersöks av våra politiker men i folkmun mer i lagom dos. Det ska inte vara för mycket styrning så läraren blir auktoritär och inte för lite så att det blir kaos.
I Sverige gillar vi ordet ”lagom” och det är nog många som skulle se på det så. Kanske främst de som inte undervisar dagligen i ett klassrum med 30 elever. Var lagom snäll, lagom sträng, lagom tydligt och strukturerad inte för mycket så att du curlar, var rolig och kreativ så att eleverna blir motiverade MEN lagom så inte det blir rörigt och högljutt i klassrummet. Låt eleverna vara delaktiga MEN lagom så du fortfarande håller dig till läroplanen och kan hålla i taktpinnen. Jobba lagom mycket, inte för mycket men ändå så du hinner med vad du ska göra, tänk good enough. Var relationell! Det gör susen.
Måste ändå säga att det är en konstform att vara lärare. Och ännu mer en konstform att vara just en lagom lärare. Jag är nog inte urtypen för denna beskrivning ”en lagom lärare”. Jag går ”all in” i det jag gör. Jag jobbar inte lagom för jag vet inte hur jag ska göra det. Jag är inte lagom sträng, lagom tydlig eller lagom strukturerad. Jag är inte heller lagom auktoritär. Jo förresten, jag är nog allt det där fast förutom lagom. Men gör det mig till en sämre lärare? Kan man ändå vara snäll, vänlig kreativ, inlyssnande och motiverande?
Den amerikanska läraren som jag berättade om i början gav ett enda råd i sitt inlägg till nya lärare. Styr klassen med järnfast hand den första tiden. Du äger ditt klassrum. När du har eleverna i ditt grepp så kan du vara rolig och släppa in. Ger du dem lillfingret i början tar de hela handen.
Ja, jag måste nog hålla med om det. Är det att vara auktoritär? Ja, kanske. Men det är ju inte bra, eller? Jo, varför inte. Du kan fortfarande vara en inlyssnande lärare men det är du som bestämmer i ditt klassrum. Att styra med fast hand, vara auktoritär om man nu kallar det för det, betyder inte att man inte är vänlig. Att styra med fast hand betyder inte att eleverna inte får säga sin åsikt, att de inte blir sedda. Att styra med fast hand skapar trygghet.
Det är du som väljer i din Gott och blandat påse när det passar att göra vad i ditt klassrum. Det är du som från början sätter ramarna och spelreglerna. Därefter när du fångat in klassen och eleverna en i taget och du märker att ni går mot samma mål så kan du släppa. Det är då du kan vara en rolig lärare, en lärare som låter eleverna vara delaktiga men fortfarande är det du som leder din klass framåt. Det är då det händer, ni går tillsammans, du har visat vägen och istället för att gå först i ledet går du som lärare bredvid och det fungerar. Det är även då du märker vilka behov dina elever har. När ramarna blandas med kramarna så orkar du plocka ur din gott och blandat påse och kan känna av vad varje elev verkligen behöver. Det är då vi kan snacka om relationellt lärande.
Jag kommer nog fortsätta äta ur min Gott och blandat påse. Och jag kommer nog fortsätta vara den lärare jag är i klassrummet. För jag ser att det fungerar. Är jag en auktoritär lärare? Ja. Så då är jag ju inte en relationell lärare? Jo men visst är jag det. Men jag styr när och hur. Och jag vågar påstå att jag kan välja.
/ Pernilla Kans
Här kan du bläddra bland äldre blogginlägg