”Äntligen stod prästen i predikstolen!”

”Äntligen stod prästen i predikstolen!”. Med detta klassiska citat inleder Selma Lagerlöf sin storslagna debutroman från 1891. Man kan ju undra hur i herrans namn jag kommer ihåg att boken börjar så. Har faktiskt inte en aning. Men antar att jag läste Gösta Berlings saga på gymnasiet. Det var ett tag sedan kan man säga men ändå har citatet fastnat. Jag minns inte mycket av boken, har för mig att jag tyckte den var ganska platt och tråkig. Jag minns faktiskt inte att jag läste någon spännande bok under gymnasiet alls. Läsintresset tvärdog och kom igång långt senare igen. Det var inte Selmas klassiker som gjorde att min läsning kom igång där och då. Min resa inom böckernas fantastiska värld startade 1982 när jag gick i första klass. Maria Gripes bok ”Hugo och Josefin” tog jag mig igenom under mitt första sommarlov. Där knäckte jag läskoden. Jag kan se min lågstadiefröken framför mig, rak och stolt stå och högläsa ”GummiTarzan” eller ”Tordyveln flyger i skymningen” högt för oss barn i klassrummet. Böcker som skrevs under 80-talet. Vi samtalade inte mycket om böcker, men vi läste. Oj, vad vi läste! Det var dåtidens författare som lyftes fram i skolan. Fast då var de nutida.

Ni som har gått i skolan under 80-talet kanske minns ”Godnatt Mister Tom” av Michelle Magorian, ”Agnes Cecilia” av Maria Gripe, ”Dårfinkar och dönickar” av Ulf Stark. Jag har läst även dessa böcker som vuxen, eftersom min läsupplevelse av titlarna var så stark som barn. Trots det är det inga böcker jag skulle läsa för mina mellanstadiebarn i skolan idag. Böckerna hade sin glansperiod där och då, men inte här och nu. Idag är det helt andra böcker som fångar barn och ungdomars intresse och vi måste hänga med! Nu sticker jag ut hakan och blir lite besvärlig. Ja, jag tänker på våra barn, ungdomar och deras läsning. Det är nog tyvärr inte Lagerlöf som drar längre.

Kulturrådet och Skolverket har fått i uppdrag av regeringen att ta fram läslistor som stöd för arbetet inom skolan. Jag vet inte om några sådana listor fanns under 1980-talet då jag gick på lågstadiet, det kanske det fanns. När jag kikar på Skolverkets läslistor måste jag säga att jag blir lite förvånad och förvirrad. Vet Skolverket om vilka författare som är aktuella idag? Vill Skolverket ta död på eller väcka liv och lust i barns läsning? Det lustiga i kråksången är att det är vi lärare som skickat in förslag till de läslistor som presenteras. Det gör mig ännu mer förvirrad. Mest förvirrad blir jag när jag ser titlarna för högstadiet och gymnasiet.

För lärare i svenska är det inte helt enkelt att välja litteratur eftersom utbudet är vida stort och vänder man sig till styrdokumenten står det inte något preciserat över vilka böcker som eleverna ska läsa. Så jag måste ändå fråga. Är det verkligen vi lärare som ska tipsa Skolverket? Är vi bäst lämpade att ta fram litteratur av författare som är aktuella och nutidsenliga? Har vi tid och möjlighet till detta? På något sätt känner jag igen författarna från min egen skoltid i Skolverkets läslistor: Barbro Lindgren, Katarina Taikon, Ulf Stark och Selma Lagerlöf. Är det viktigt att dagens barn och ungdomar läser dessa författare? Passar språket i böckerna dagens språkbruk? Fångar vi elevernas intressen med temat i böckerna? Nej, det kanske är dags att plocka upp de författare som är aktuella idag och låta våra barn och ungdomar få ta del av dem i alla skolans stadier. Då är det nog lättare att få våra ungdomar att läsa böcker och fortsätta läsa hela vägen till vuxenliv. För det är kanske det som är meningen, eller? Om inte ber jag om ursäkt, då har jag misstagit mig och inte riktigt förstått syftet med läsningen i skolan. Ska vi ta död på eller hålla liv i läsningen? Antar att det senare är självklart.

De senaste åren har mina egna barn vandrat genom gymnasiet och deras läsning tog under denna tid tvärstopp. Från att ha gillat att läsa ebbade läsintresset ut någon gång under högstadiet och sedan kom dödsstöten i läsningen av Kafkas ”Förvandlingen”. Ja, mina ungdomar blev inte heller fångade av ”Kejsaren av Portugallien”, ”Doktor Glas” och ”Jag En”. För att citera min dotter ”De böckerna är verkligen trötta! Ingen förstår någonting!”. I ett desperat försök åkte jag och dottern till Adlibris i Stockholm där de för några år sedan började lansera den stora trenden BookTok som börjat skapa ett läsintresse för unga vuxna och då speciellt tjejer. Vi shoppade loss och helt plötsligt kom läsvärlden tillbaka för dottern och läsningen rullade sakta igång igen. Det var ju bra. Ingen skada skedd, alltså.

Jo men det är ju bra att hålla liv i kulturskatten! Vi måste värna om vårt svenska kulturarv. Jovisst, jag håller helt med. MEN inte till bekostnad av att vi tappar barns och ungas lust till läsande. Vad gör det då för någon nytta med den? Frågorna rullar runt ännu mer i mitt huvud med Skolverkets läslistor. Kommer de verkligen göra verkan? Hade jag fått göra listan hade den inte sett riktigt lika dan ut, en hel del av titlarna hade faktiskt strukits. Visst är det bra att vi ska hålla liv i vårt kulturarv med en litteraturkanon som gagnar gångna tiders författare men det kanske inte är rätt sätt för att få våra barn och ungdomar att läsa mer. Eller?

Skolbibliotekscentralen och våra bibliotek runt om i Karlstad kommun är fantastiska! De bibliotekarier som jobbar där brinner för barns och ungas läsintresse. De är särskilt duktiga på att veta vilka författare som ger ut nya böcker och vilka samhällsaktuella teman böckerna behandlar. Vi är särskilt gynnade i Karlstad då alla åk 6 har möjlighet att anmäla sig till projektet ”Barnens romanpris” där eleverna får möta böcker på ett nytt sätt. Det är framtagna böcker som ska fånga ungdomarnas intresse och lust att läsa. Eleverna sporras till att läsa och det med råge! Under läsåret som varit har jag och mina kollegor på Skattkärrsskolan jobbat med böcker som är framtagna av bibliotekarier inom Barnens romanpris. Elever som tidigare inte velat läsa har börjat läsa. Elever som tidigare inte hittat intressanta böcker att läsa har hittat författare som de vill läsa mer och mer av. De har inte kunnat sluta. Eleverna har uttryckt att det var de bästa böcker de läst. Stort tack för det alla ni bibliotekarier på biblioteket! Jag hade aldrig kunnat ta fram dessa böcker med nutida författare, nya titlar och dessa ämnen. Min tid räcker inte till för detta. Inte min kunskap heller för den delen. Tänk om landets bibliotekarier för barn och ungdomsavdelningarna i Sverige hade fått skapa listan till de läslistor som ska tipsas ut i landet. Kanske kunde man också vända sig till bokhandlarnas topplistor för att också se vilka böcker som faktiskt trendar och är favorittippade. Kanske behöver vi inte ha statiska litteraturlistor som alla barn och unga måste plöja igenom. Man kan lätt fastna i det gamla och invanda. ”Då kör vi väl på ”Ondskan” igen då i åk 9. Det gör vi ju alltid”.

Nej, våga pröva nytt och lyft in det som intresserar exempelvis fordonseleverna i gymnasiet, trötta högstadieelever där det inte är coolt nog att läsa, killen i mellanstadiet som inte riktigt tycker om böcker. Ta fram böcker som kan väcka samtal och debatt. Lyft fram mer nutida kända författare och pröva några citat som är från 2000-talet. Kanske något av dessa kan passa? Kommer garanterat att fånga intresse och skapa många fina lässtunder med eleverna.

”Mr och mrs Dursley i nummer fyra på Privet Drive var med rätta stolta över att kunna säg att de var helt normala”. (Harry Potter och de vises sten, J.K Rowling)

”Jag håller hårt om pluntan trots att värmen från teet för länge sedan läckt ut i den iskalla luften.” (Hungerspelen, Suzanne Collins)

”Välkommen till den förträffliga familjen Sinclair. Ingen är kriminell. Ingen är missbrukare. Ingen är misslyckad. ” (Vi var lögnare, E Lockhart)

/ Pernilla Kans,
förstelärare svenska åk 4-6, Skattkärrsskolan Karlstad kommun