Blogg
Regn, blåst och ett riktigt rusk-prick väder mitt i sportlovsveckan. Sveriges alla lärare har paus. En välbehövlig vila mitt i terminens hektiska tempo. Jag måste medge att jag var trött när lovet inbefann sig, som jag brukar vara, men denna gången var det extra märkbart. Jag behövde sportlovet extra mycket denna gång. Jag såg framför mig soliga dagar med blå himmel och mycket utomhustid. Det ser inte ut att bli riktigt så.
Det är precis som i vardagen. Visst vill vi alla göra ett gott jobb, ge det bästa vi har till de som finns runt omkring oss varje dag. Våra elever! De är värda den allra bästa planering och undervisning de kan få, speciellt de som har det lite svårt, där det inte bara flyter på. Våra uppdrag är att lära dem för livet. Lära dem för framtiden. Lära dem strategier för att lära. Vi vill att solen ska lysa på himlen varje dag. Men allt blir inte riktigt som man tänker sig. Vissa dagar blir annorlunda än planerat och det händer saker som jag inte kan styra över. Trots att det inte alltid blir så där välplanerat och lektionen flyter på precis som jag vill kan jag alltid tänka tanken: Jag gör så gott jag kan, som jag har förutsättningar för. Mer kan jag inte göra. Det kanske inte räcker fullt ut, men det är gott nog.
Härom dagen fick jag höra något som gjorde mig varm i hela hjärtat. Det hade inte med min undervisning att göra, inte med välplanerade lektioner eller bästa läs- och skrivstrategierna. Jag fick höra en berättelse där jag hade fått göra skillnad i en av mina elevers liv, i det personliga mötet under en längre tid, där jag som medmänniska fått göra intryck. En förälders tacksamma glädje. Det gjorde min himmel blå och solen började lysa. Där är det goda jobbet. Du gör också skillnad, varje dag!
Lyser solen på din himmel? Du kanske bara inte vet om det. Glöm inte det!
Taggar
Här kan du bläddra bland äldre blogginlägg