Du räknas lika mycket fast du är en gädda, fast du är en gädda!

I Läroplan för förskolan, Lpfö 18 (Skolverket, 2018) står det bland annat att barnen i förskolan ska ges möjlighet att lära sig om matematiska begrepp, tal, antal, ordning och grundläggande egenskaper om till exempel mängder. Följande stycke är klippt från mitt inlägg Mäta matematik – ny sång: I Vetenskapsradion Nyheter (Sveriges radio 230818) lyfts att lära sig räkna med hjälp av ramsor och sånger, stämmer väl överens med vetenskapen. En turkisk studie som omfattar 55 internationella forskningsstudier sedan 50 år visar på en stor effekt av att kombinera musik med matematik. Detta håller även Töres Theorell, professor emeritus vid Karolinska institutet, med om. Både han och den turkiska studien betonar att abstrakt tänkande behövs för både matematik och musik. Även betydelsen av att ha roligt betonas som en viktig del för den pedagogiska effekten. Ett tydligt exempel på några som gick i bräschen för just detta och som präglade min egen barndom är tv-programmet Fem myror är fler än fyra elefanter (SVT play) som jag också tror har inspirerat till Livet i mattelandet (UR play).
En annan person som vill ge sig in i diskussionen är skaparen av denna blogg, hm, jag själv med andra ord. Jag har skrivit en artikel i Förskoletidningen om detta ämne och exempel på hur jag arbetar, Sång- och dansmatte.
Gelman och Gallistel (1978) har skapat de fem matematiska grundprinciperna, ett- till ettprincipen (ett tal bildar par med ett annat tal), principen om godtycklig ordning (en kan starta att räkna var en vill), principen om talens stabila ordning (talen följer alltid samma ordningsföljd), antalsprincipen (det tal en slutar räkna på är antalet i den uppräknande mängden) och abstraktionsprincipen (alla föremål räknas på samma sätt oavsett hur de ser ut). Den sista principen vill jag stanna vid och göra en direkt koppling till titeln av detta inlägg ”du räknas lika mycket fast du är en gädda, fast du är en gädda!”. På min förskola arbetar vi med boken Hur mår Dim? av Maria Nilsson Thore (2024) och min tanke var att skapa en sång utifrån denna kopplat till matematik. Eftersom Dim vid ett tillfälle i berättelsen simmar med fiskar så tänkte jag att vi kunde räkna dessa och därmed fördjupa oss i de matematiska grundprinciperna. Barnen hade skapat egna fiskar som vi vid ett tillfälle räknade och använde oss av de matematiska grundprinciperna. Jag hade också väldigt snabbt och improviserat som en överraskning inför detta tillfälle gjort en gädda som var betydligt större än de andra fiskarna. Jag drog fram den och menade att den måste räknas fler gånger eftersom den ju är större. Nä, nä, protesterade barnen, så är det inte och vips, så hade abstraktionsprincipen synliggjorts! Nu var det som sagt var dags att skapa en sång om detta. Jag samlade ett gäng barn vid olika tillfällen och vi räknade, funderade på melodi och pratade om Dim. Mitt syfte var en slags matematiksång, men jag insåg snabbt att det absolut viktigaste för barnen var att sjunga om gäddan som var arg. I boken ser gäddan lite arg ut och det blev såklart en självklar del av sången, samtidigt som abstraktionsprincipen bearbetades. Och kanske det också går att tolka utifrån ett delaktighetsperspektiv där gäddan kan känna att den får ”vara med” lika mycket som de andra fiskarna. Här är i alla fall sången:
Fiskmatematik