Vi dansar en bok!

I Dans som undervisning: dans: dans, pedagogik, estetik, etik: teori och metod lyfter Paul Moerman (2022) vikten av dans med ett pedagogiskt syfte och menar att det möjliggör för ett sätt att se annorlunda på saker. Författaren beskriver även ordet estetisk litteracitet, vilket innebär att utforska mening på djupet genom att pröva andra tankebanor samt göra nya kopplingar som kanske inte var väntade. Detta anser jag stämmer överens med vad Anne Bamford (2006) lyfter i sin världsomspännande forskning The wow factor: global research compendium on the impact of the arts in education, där hon menar att användandet av estetiska uttrycksformer öppnar upp för fantasi och kreativitet vilket är något som är nödvändigt för att skapa nya uppfinningar.
Stiftelsen Institutet Dans i skolan beskriver dansen som en möjlighet för barn att samarbeta, kommunicera, utmanas i motorik och utforska fantasi och skapande processer. Vidare trycks även på vikten av att utgå från barns rörelser och lek, att lösa problem samt att inte begränsas av stereotypa könsroller. Jag vill även när det gäller det sistnämnda hänvisa till Skolverket där det lyfts hur dans kan utmana genusuppfattningar. Om jag sammanfattar det här så innebär arbete med dans i förskolan om att möjliggöra för fantasi, samspel, självkänsla, utveckling, lärande och kanske framförallt vikten av glädje tillsammans! Nu hoppar vi in i förskolan och ser vad jag gör just nu.
Som jag beskrivit i tidigare inlägg så är min förskola med i Lilla Bokbryggan (ett språkfrämjande projekt i Karlstads kommun) och hela förskolan använder sig av boken Hur mår Dim? av Maria Nilsson Thore (2024). Vi hade en gemensam uppstart och jag har även skapat sånger med barnen på min avdelning som delats med alla avdelningar. Jag utgick ifrån boken, och främst från bilderna vid utvecklandet av en danssaga. Min tanke var att vi skulle dansa hela boken samt att alla barn på Duvkullans förskola skulle få vara delaktiga. Utifrån olika musikstycken skapade jag en danssaga där barnen fick följa med i handlingen i boken. Jag testade med barnen på min avdelning (vana dansare!) och insåg att det nog blev lite för långt och spretigt. Barnen var dock mycket entusiastiska och gav sig hän i dansen, men utifrån mina och barnens reflektioner och att jag nu ville introducera dansen för övriga barn på förskolan som aldrig dansat med mig, så kortade jag ner sagan, ändrade lite och prövade på nytt. Här vill jag poängtera att danssagan aldrig ser riktigt likadan ut, jag har en ram men inom den ändras uttrycken allt utifrån barnens egna impulser och utforskande av rörelser. Nåväl, den största utmaningen är att rent organisatoriskt få till att barn från olika avdelningar ska komma till mig i danssalen, som ju egentligen är vår matsal. Men det går! Genom samarbete och att detta sätt att undervisa på alltmer sätter sig, så får barnen dansa boken om Dim. Och vad händer då? Hur gör vi? Vad uttrycker barnen? Jag brukar börja med lite uppvärmningsmusik som får strömma ut från danssalen när jag bjuder in barnen. Vi värmer upp våra kroppar och sedan läser jag början av boken med en passande musik i bakgrunden. Vi följer handlingen genom Dims upprördhet och stress, flykten genom skogen, hoppar över grenar och kryper under grenar, vilar vid vattnet, känner sjögräsets rörelser, simmar som Dim, simmar som fiskar, studsar runt som bubblor, träffar vännen Lummer och leker tillsammans genom att använda sjalar. Slutligen lägger vi oss i badkar och slappnar av med hjälp av att först spänna oss som en pinne och sedan slappna av med hjälp av en svävande, böljande sjal.
Flera grupper från de andra avdelningarna med barn i ålder 3-6 år har nu fått dansa boken (har även planer på att involvera 1-3 åringarna) och det har varit intressant och berikande att få se hur vissa barn som i början ställt sig avvaktande har omfamnat dansen på olika vis. Att faktiskt våga uttrycka sig och pröva rörelser, följa impulser och samspela med andra innebär för mig en utveckling och ett lärande men också en växande självkänsla. ” Det känns hårt när Dim är stressad!” ”Sjalarna, kan vi inte dansa mer med sjalarna!” ” Ska vi hålla varandra i handen när vi hoppar över grenen?”
” Jag gillar mest att röra mig som sjögräs, då är jag mjuk, så här…”