Hur kan vi länka ihop oss?

I mitt förra inlägg lyfte jag Øvind Varkøj, professor i musikpedagogik vid Norges musikhögskola och jag vill även i detta inlägg belysa vad han skrivit i Morgenbladet Nr.2/10, januari 2025. Där beskrivs varför egenvärdet av de estetiska uttrycksformerna är så viktigt istället för att tänka att det enbart ska vara till nytta för andra ämnen. Varkøj betonar själva upplevelsen som meningsskapande för barns utveckling.
Bamford (2006) som jag ständigt återkommer till visar i The Wow Factor – Global research compendium on the impact of the arts in education, vikten av att hålla en hög kvalitet av de estetiska uttrycksformerna i undervisningen. Detta genom att exempelvis samarbeta med professionella utövare.
På Dans i skolans hemsida finns en film som bland annat visar hur barn arbetar med dans tillsammans från förskolan till högstadiet. Det finns flera anledningar till varför det är bra att blanda åldrar, det sägs också i filmen, men det jag tänker på är att se glädjen i barnens ögon och lusten att uttrycka sig tillsammans. Detta kopplar jag tillbaka till vad Varkøj lyfter i sin artikel, men även till vad jag beskrev i mitt förra inlägg om att förundras och bli berörd. Hur kan vi då göra för att länka oss samman? Hur kan vi erbjuda barnen i förskolan hög kvalitet av estetisk undervisning och öppna upp för ett samarbete mellan barn, ungdomar och professionella utövare? Ibland upplever jag att vi kanske arbetar i olika ”rum”, men vad skulle hända om vi, för att fortsätta vara metaforisk, arbetade i samma hus, i samma rum eller sal (varför inte danssal?)? Kanske behöver vi inte uppfinna hjulet på nytt utan ta till vara på de kompetenser vi har runt om kring oss? Då tror jag det handlar om att våga tänka annorlunda och våga satsa men jag är helt övertygad om att det kommer innebära stora möjligheter när det gäller utveckling och lärande.
Jag bjöd in en dansare som går dansåret vid Karlstads universitet, detta är samma dansare som jag nämnt i mitt förra inlägg Att förundras och är således min dotter. Ett gäng barn blev sedan introducerade för henne och jag förklarade att vi skulle dansa ”kontraster” utifrån vår Lilla Bokbrygganbok Hur mår Dim? (Nilsson Thore, 2023). Detta har vi gjort upprepade gånger och själva upplägget innebär att följa Dims rörelser utifrån olika scener. Jag utgår från dansens byggstenar – kropp, tid, rum, kraft och relation – som speglas genom att dansa hur Dim i början är stressad, det surrar i hans huvud, han flyr in i skogen, han rör sig snabbt och hårt, kommer fram till en sjö, tittar ner i vattnet och dyker ner i vattnet! Där rör sig Dim med mjuka, långsamma rörelser tillsammans med fiskar och sjögräs.
Innan vi drog igång visade barnen dansaren att vi lägger våra strumpor i den öppna spisen (som såklart är igenmurad), detta är ett viktigt moment… I början gav jag instruktioner men lät sedan dansaren få ta över så att jag kunde dokumentera. Och vad hände då? Jo, jag såg ett helt annat fokus hos barnen, hur de blev uppslukade och ”seriösa” och jag såg att dansaren kunde erbjuda ett mer flerdimensionellt och utforskande perspektiv på rörelser. Det var som om att barnen och jag fick tillgång till så mycket mer och det vill jag kalla för en estetisk upplevelse och dans för dansens egenvärde. Att barnen gavs tillfälle till kvalitativ estetisk undervisning är en framgångsfaktor, men jag tänker också att det gav något tillbaka till dansaren som är precis i slutet av sin barndom (nyss fylld 19 år). Det berikade och gav henne glädje och inspiration vilket är det jag menar med mitt resonemang ovan. Hur kan vi samarbeta och länka ihop oss för att möjliggöra en utveckling inte bara utifrån ett rent undervisningsperspektiv men också utifrån ett meningsskapande perspektiv? Nu sticker jag kanske ut hakan litegrann men jag kan uppleva en viss frustration över att inte använda tid och kompetens på bästa sätt. Om vi öppnar upp, organiserar och fördelar oss, vår kunskap och våra initiativ tror jag att vi kan åstadkomma en förändring när det gäller att skapa fler ”rum” och möjlighet för barn och vuxna att växa.