Att dansa gångjärn

Läroplan för förskolan, Lpfö 18:
” Utbildningen ska ge barnen möjlighet att uppleva, gestalta och kommunicera genom olika estetiska uttrycksformer som bild, form, drama, rörelse, sång, musik och dans. Detta inbegriper att barnen ska få möjlighet att konstruera, forma och skapa genom att använda olika material och tekniker, såväl digitala som andra. På så sätt är skapande både ett innehåll och en metod i förskolan för att främja barnens utveckling och lärande.” (Skolverket, 2018, s. 9). När jag föreläser om mitt arbete med estetiska lärprocesser brukar jag inledningsvis dela upp detta på två sätt, dels som att utforska ämnets värde i sig, det intrinsikala, och dels som ett verktyg för att lära om andra ämnen. Det senare instrumentella sättet, är något jag vill lyfta i detta inlägg som kommer att handla om teknik. Jag vill dock tillägga att det inte går en tydlig gräns mellan de båda inriktningarna utan det beror på vad jag som förskollärare valt att lyfta. I Dans i skolan – En metodskrift belyser Björklund Dahlgren (1990) hur det kinetiska sinnet, det vill säga vårt rörelsesinne kan utvecklas genom dans. Jag tänker att genom att låta barnen få undersöka hur deras kroppar rör sig kan detta kopplas samman med teknik, exempel på detta följer nedan. Först vill jag dock föra fram en annan aspekt och det är den motoriska. På DN debatt (Dagens Nyheter 2024-03-17) lyfts hur grundmotoriken hos barn kraftigt har försämrats vilket innebär en lägre grad av fysisk aktivitet när barn blir äldre. I artikeln beskrivs att det är viktigt att belysa hur vi rör oss och inte bara att vi rör oss. Det är här jag kopplar samman den kinetiska förmågan med motoriken och med tekniken.
Vi hade bestämt på vår avdelning att utifrån vårt fokusområde teknik arbeta med bland annat verben öppna, stänga, sammanfoga och balansera. Barnen fick studera olika typer av tekniska produkter av detta så som dragkedja, kardborre, knappar och som titeln beskriver, gångjärn. Det hela inleddes med en uppstart där jag och min kollega gestaltade i en blandning av dans och pantomim (!) hur ett gångjärn får en dörr att öppnas. Jag skapade sedan en danssaga med varierande musik som inkluderade Daft Punk, Kraftwerk, Moby, Air och Massive Attack. Musikvalet den här gången blev lite annorlunda i och med att jag använde mig av en viss genre men detta var för att skapa en ”teknisk” atmosfär. Barnen fick börja med att undersöka sina olika ”gångjärn” i kroppen såsom jag och min kollega tidigare gjort i vår gestaltning. Hur kan vi röra vår fotled, knäled, höftled, handled, våra axlar, armbågar, fingrar, tår och huvudet, (som ett barn utbrast!)? Genom att använda våra kroppar formade vi ”dörrar” som tog oss in i en fabrik. Där fick vi gå balansgång på ett rep, men hur kan vi göra det mer stabilt? Vi sammanfogar det med ett till rep så att vi kan gå med båda fötterna bredvid varandra, allt i takt med musiken. På fabriksgolvet öppnar och stänger vi genom att hålla varandra i händerna i en liten ring (stänger). Den blir sedan större och vi släpper varandras händer (öppnar). Men hur kan vi göra det stadigare? Vi provar att hålla i varandra med fingrar, fötter och slutligen i armkrok, ja, det blev stabilt! Nu har vi skapat sammanfogningar och tillsammans ringlar vi ut ur fabriken där vi så småningom släpper varandra och tar en stund att utforska våra ”kroppsgångjärn” igen.
Vi använder dans som ett verktyg för att undersöka och synliggöra tekniken, ett instrumentellt lärande. Det kinetiska sinnet prövas genom olika utvalda rörelser som samtidigt innebär att barnens motorik utmanas vid exempelvis balansering och koordination. Och på tal om balansering, det kanske roligaste ändå är att hålla i Marias fot så att hon får stå på ett ben länge, länge…