Estetiska uttryck 0 – 18 år

”Fantasi är viktigare än kunskap. För kunskap är begränsad, medan fantasin omgärdar hela världen, stimulerar framsteg och föder utveckling.”

• Albert Einstein (1929)

I The Wow Factor – Global research compendium on the impact of the arts in education, som är en världsomspännade forskning gjord av professor Anne Bamford (2006) lyfts ett
klart samband mellan användandet av estetiska ämnen och ett ökat lärande både inom själva det estetiska ämnet men också i andra ämnen. Dock poängterar Bamford vikten av att undervisningen sker med hög kvalitet, detta kan exempelvis vara genom att samarbeta med professionella utövare inom estetiska uttrycksformer.

Det här håller Gunnar Bjursell, professor emeritus vid Karolinska institutet, med om och menar även att användandet av estetiska uttrycksformer måste börja tidigt i barns liv. Bjursell driver tillsammans med professorerna Ingemar Ernberg och Fredrik Ullén The Cultural Brain Initiative och om deras arbete och forskning finns att läsa på den kulturella hjärnan. Den klara kopplingen mellan hjärnan (naturvetenskap) och kultur (estetiska uttrycksformer) klargörs här och med det avrundar jag mina teoretiska utgångspunkter med budskapet om att det inte går att negligera vikten av estiska lärprocesser!
I detta inlägg är jag intresserad av att studera hur användandet av estetiska uttrycksformer kan se ut, och hur de möjliggör för utveckling och lärande för barn 0 till 18 år. Häng med på en tidsresa!
Vi börjar faktiskt redan i magen och hur påverkan av musik och dans kan ske där. Matz Larsson, överläkare vid hjärt-lung-fysiologiska kliniken vid Universitetssjukhuset i Örebro, drar i tidsskriften Music & Science slutsatser att ”det finns evidens för att mammans fotsteg kan ha större betydelse än hjärtats ljud för utvecklingen av musikalitet och intresset för dans. Det här tycker jag är intressant ur ett personligt perspektiv. När jag var gravid med mitt första barn dansade jag mycket, speciellt till ett en viss låt. När mitt barn var bebis vaggade vi henne till sömns till just denna sång, det älskade hon! Nu är hon 18 år och har vigt större delen av sitt liv till dans, kan det vara på grund av mitt ”graviddansande”, arv eller miljö, eller kanske en kombination av både och?

Vi fortsätter följa med det växande barnet: I Unga Klaras uppsättning Babydrama i regi av Suzanne Osten 2006 där teater spelades för barn i åldern 6 – 12 månader, ville Osten framhäva barnet som full med kompetens. Hon menar att barnet har en medfödd estetisk sensibilitet och utvecklar sin förmåga till empati genom imitation som sker i ett samspel. När jag ser på videoupptagningar från den föreställningen blir det tydligt hur barnen imiterar skådespelarnas uttryck och upplevelser.

Nu kommer vi till 1- till 3-åringarna, toddlarna och då vill jag lyfta Hovik (2014) och hennes doktorsavhandling De Røde Skoene – et kunstnerisk og teoretisk forskningsprosjekt om teater för de aller minste. Där beskrivs hur genom användandet av musik, dans, drama och olika installationer skapas ett interaktivt förhållningssätt mellan barnen och de konstnärliga utövarna. Det sker en kommunikation och samspel som bygger på lek, närvaro och delaktighet. Om jag kopplar det till mitt eget sätt att arbeta med de yngsta barnen i förskolan, ser jag vikten av att vara lyhörd och att hålla det ”enkelt”. Jag tänker att det i den här åldern är så viktigt att som vuxen ha ett inlyssnande förhållningssätt och fånga upp barnens kroppsliga uttryck. Det kan handla om att observera ett barns lek och göra en sång om det Plocka ur och plocka i, likväl som att mötas i en dans utifrån barnets rörelser. Eller varför inte uttrycka spänning i en dramatisk situation där samspel sker utifrån mimik och fysiska uttryck?
När vi kommer till de äldre förskolebarnen 3- till 6-åringar har de som följt min blogg de senaste åren kunnat få ta del av ett flertal exempel (det finns även exempel från de yngsta barnen längre ”bak” i bloggen). Att barnen ges möjlighet att i allra högsta grad vara delaktiga i ett eget sångskapande är något jag aktivt arbetat med. Utöver en stärkt språkutveckling får barnen också gestalta känslor, tankar och olika dilemman. När Grodan är sur, , måste vi bara bara skrynkla ihop hela ansiktet och sjunga med ”sura” röster. Vi gestaltar en vattenmolekyls förändrade rörelse från fast till flytande till gasform genom dans. Matematik kan undersökas genom att sjunga, klappa, stampa olika fort, eller varför inte dansa geometriska mönster med olika intensitet? Om arbetet med estetiska lärprocesser med de yngsta barnen i förskolan handlar om att vara lyhörd, stöttande och inlyssnande är skillnaden med de lite äldre barnen att kunna fånga upp ”allt” och dela deras gemensamma lärande. Men kanske viktigaste av allt för mig när det gäller alla förskolebarn är att ge barnen möjlighet att ge sig hän inom estetiska uttrycksformer, att våga, känna trygghet och glädje i att utforska impulser, tankar och känslor. Efter ett barns vägran i att dansa under ett antal år i förskolan plötsligt anmäla sig som ”frivillig” till danssaga om och om igen, det är då jag ser jag vikten av mitt arbete!
Jag tar ett långt hopp förbi grundskolan och vill avslutningsvis hoppa till gymnasiet och göra ett nedslag där. Nyligen hade jag förmånen att få se musikalen Nattviolen som spelades på Sundsta och Älvkullegymnasiet i Karlstad. En föreställning som skapats av eleverna själva utifrån deras specialarbete under det sista året. Jag har sett flera fina föreställningar tidigare på det estetiska programmet, men denna berörde mig på ett unikt sätt. Varför? Jo, för att musikalen dels hade skapats i samarbete mellan olika estetiska inriktningar men också för att eleverna gjort det helt på egen hand. Många repetitioner på kvällar och helger har det blivit men med en stark hängivenhet. Process och resultat förenades i en välproducerad föreställning som jag tror berörde oss alla i publiken. Här vill jag lyfta vikten av hög kvalitet som jag inledde detta inlägg med. För att nå dit dessa elever gjort måste det ha grundlagts och uppmuntrats hos kompetenta lärare. Genom kunskap, stöttning och glädje stimuleras utveckling och lärande både som individ och som grupp, och där spelar det ingen roll om du är en 1-åring i förskolan eller en 18-åring i gymnasiet…
Så sammanfattningsvis, arbete med estetiska uttrycksformer är viktigt, mycket viktigt för hjärnan, för självkänslan, för utveckling, för hälsan, för tankar, för känslor med mera. Eller som 5-åringen som börjat älska att dansa sa när jag bad hen att förklara för min VFU-student vad danssagor är. Svaret kom blixtsnabbt: Det är skitkul!