Workshop 1 – mål, tankar och en första övning.

Workshop 1 genomfördes i lärarlaget på Hagaborgsskolan under uppstartsdagarna HT 17

Äntligen dags att köra igång! Instruktionerna som mina lärarkollegor fick med sig dagen innan workshopen var ”Ni behöver endast ha med er en penna”. Lite märkligt kan man tycka, när vi skulle arbeta med programmering, men första workshopen hade tema DATALOGISKT TÄNKANDE UNPLUGGED. Under förmiddagen som vi arbetade tillsammans med att utforska programmeringens grunder var det enbart min egen dator med powerpoint som fanns med som ett digitalt hjälpmedel. I övrigt arbetade vi med övningar som kan utföras utan teknik.

Våra mål på Hagaborgsskolan

Dessa mål kom jag och vår rektor Anna Hjärpe överens om i våras och de är utgångspunkt i höstens workshops. Bild från min PowerPoint.
Hour of Code kommer jag att återkomma till i ett eget blogginlägg.

Hur kan man tänka kring programmering i skolan?

Hur bör det gå till? Vilka delar är viktiga att få med? Hur vet man om man gör rätt? Ja frågorna är många när man börjar fundera…

Hur tänker jag? Efter allt jag läst, sett och hört de senaste åren som handlar om digitalisering, programmering och dess roll i skolan så anser jag personligen att programmering, i meningen ”skriva kod”, inte är det viktigaste målet. Mitt fokus ligger inte enbart på att alla elever ska kunna förflytta en liten robot från en plats till en annan eller att de ska kunna skriva kod med hjälp av pilar/andra symboler/programmeringsspråk. Jag tycker att programmering bör ses som ett pedagogiskt verktyg för att arbeta med datalogiskt tänkande (att tänka som en dator), som en del i att träna på att lösa problem och som ett verktyg i att skapa en förståelse för den digitala värld vi lever i. Diskussionen med eleverna, den där man tillsammans reflekterar kring vilka saker runt oss som är programmerade och vem som styr de programmerade sakerna, den tycker jag är viktigare än förmågan att rent praktiskt få ett föremål att röra sig.

Programmering är så mycket mer än att ”knacka kod”. Genom att arbeta med programmering som ett pedagogiskt verktyg arbetar vi med flera olika förmågor, bl.a. problemlösning, abstrakt logiskt och analytiskt tänkande, felsökning, finna mönster och generaliseringar. Programmering är en process i flera steg – det datalogiska tänkandet.  Många av oss tränar förmodligen våra elever i liknande processer när det gäller problemlösning, fast vi inte tänker på att det är samma process i programmering. När vi övar datalogiskt tänkande förtydligar vi den här processen och göra den mer synlig, vi tränar och använder den i fler sammanhang.

Bild från min PowerPoint. Inspirerad av föreläsning med Fredrik Heintz och Linda Mannila (Se pdf)

En sak som vi reflekterade kring är att datorer blir mindre och mindre och snart kommer våra elever inte kunna relatera till ”en dator” som i en stationär dator med skärm, mus och tangentbord. De kommer få allt svårare att titta in i en dator och se komponenterna. Även om kanske inte alla elever behöver kunna alla datorns delar och hur dessa samarbetar eller förstå exakt hur internet fungerar så anser jag att det finns en vinst i att ha en viss förståelse för datorns uppbyggnad och hur den fungerar – en grundläggande datavetenskap. Det kan hjälpa till i förståelsen för programmering om man vill fördjupa sig inom det men det kan också underlätta hanteringen av tekniken runt oss och i förståelsen för hur digitaliseringen påverkar oss.

För att sammanfatta: Det jag anser bör vara en viktig utgångspunkt i arbetet med programmering i skolan är diskussionen. Diskussionen kring datorerna i vår vardag, hur de hjälper oss och påverkar oss, vilka som ligger bakom programmeringskod, som gör att tekniken runt oss fungerar, att teknik inte är magi utan styrs av oss människor. Och inte minst att våra elever har möjlighet att påverka framtidens digitala lösningar!

Om det här vore en maskin skulle den…

Som en första övning i att reflektera kring det digitala runtomkring oss fick alla i rummet en liten inplastad ON-knapp med häftmassa bakom. Uppdraget var att placera knappen någonstans i rummet där de önskade att det fanns en dator inbyggd. Efter en stunds betänketid och utplacerande fick de i tur och ordning berätta om sin maskin. I rummet hade vi plötsligt glasögon som ändrade styrka beroende på var man tittade, kaffemugg som larmade när det var dags att fylla på kroppen med kaffe, kollegieblock som gjorde färdigt veckans planering, glasögon där man kunde få upp Dexter i ett hörn och fixa frånvaron utan att behöva gå till en dator, och många fler fiffiga lösningar. Det hela ledde över i en spännande diskussion kring att datorer redan idag finns inbyggda i så många saker runt oss och underlättar vår vardag. Ett flitigt använt begrepp för detta är Internet of things. En av de häftigaste sakerna med den här övningen när man gör den i en elevgrupp är att man faktiskt kan säga till eleverna i slutet att det är just DE som kanske kommer att uppfinna några av de här maskinerna de just fantiserat om och sätta en riktig ON-knapp där.

I en elevgrupp kan man gärna arbeta vidare med övningen och låta eleverna dokumentera sina uppfinningar genom att ta kort, skriva i OneNote och låta en kompis ställa frågor och ge feedback. 

Fler övningar från workshopen följer i egna inlägg.

Reflektion efter workshop 1

Under förmiddagen vi hade tillsammans i lärarlaget hann vi både prata om och prova på programmering/datalogiskt tänkande. Den här gången var det helt unplugged så alla övningar kunde utföras helt utan teknik. Jag tycker själv att man på det viset kan utforska grunderna i programmering på ett bra sätt. Den enklaste formen av programmering, med pilar och symboler, blir tydlig och synlig och av feedbacken jag fick av kollegorna uppskattade även de det arbetssättet. Min reflektion och känsla efter förmiddagen är att jag har fantastiska kollegor som verkligen bjuder på sig själva och nyfiket kastar sig in i nya utmaningar. Det var en positiv energi under hela passet. Många frågor, högt i tak, vi testade och lärde oss tillsammans! Nu ser jag fram emot nästa workshop, att utforska vidare tillsammans och kanske få höra om någon övning som testats i något klassrum.