Tankar från Indien

Nu har vi varit här i snart en vecka, intrycken är många och svåra att sortera men jag ska försöka. Detta inlägg  kommer att handla om mina personliga tankar kring det vi upplevt så långt. 

Trafiken – Redan på resan från flygplatsen fick vi uppleva den indiska trafiken. Tutan och gasen I bott. Alla tutar hela tiden, bilar, bussar, motorcyklar och rickshaws överallt, både i staden och på landet. Alla familjer i alla samhällsklasser verkar äga en motorcykel här. 

Maten – Färgstark, kryddstark och väldigt god. Vi har turen att ha Ramish (leder projektet får Indien och arbetar på CEE) med oss över allt som berättar vad vi kan äta och vad våra stackars magar ska passa sig för. 

CEE -Center For Environmemt Education en oas mitt i Ahmedabad. Här har de utbildningar för hållbar utveckling, de arbetar på många olika projekt för att hjälpa framför allt människorna på landsbygden att utvecklas inom jordbruk, få högre utbildning, förståelse för hållbar utveckling. Här arbetar Ramish som har ordnat med alla de fantastiska saker, upplevelser vi får vara med om. 

Skolor – De skolor vi har besökt såhär långt är yrkesskolor, de flesta skolorna är statliga och uppbyggda för att arbeta med specifika professioner, skills som de säger här. På dessa skolor arbetar man tillsammans med byarna utifrån deras behov. Utbildningarna är allt från korta kurser upp till tre år. Åldrarna är 16-30 år. På skolorna arbetar de hårt för att få flickor och kvinnor att utbilda sig. En kommentar från Dr Guarang Jani, professor i sociologi; Flickorna idag får göra mycket mera än vad deras mammor har fått gjort, mödrarna lyssnar på och samtalar med deras döttrar och uppmuntrar dem att studera, umgås och slå sig fria medan pojkarna lever på samma sätt som deras manliga släktingar har gjort i många år. Tyvärr så har vi inte sätt så mycket av jämlikheten… Det är alltid män som representerar skolorna, de manliga lärarna vi får träffa men det är flickorna på skolorna som är nyfiknast och har flest frågor. Tyvärr blev det bara ett kort besök på Hair and beauty kursen. Det jag kunde se var att klippning och färgning lärde de sig knappt men det är väldigt få kvinnor som klipper sig i Indien, långhårsuppsättningar kunde de däremot jättebra. Kursen bestod mera av massage, make-up och hennatatueringar. 

På skolorna har vi presenterat våra skolor samt svarat på massor med frågor om vårt skolsystem, hur vi tar hand om våra gamla, hur våra familjer ser ut mm. En av frågorna vi fick var om vi hade nåt kastsystem, när vi svarade nej fick vi applåder. Jag hoppas verkligen dessa ungdomar är redo för att ändra på mycket. 

På alla skolor har vi blivit mottagna som kungligheter, hur tar vi emot våra besökare? 

Människorna – Vilka underbara människor!!! De är trevliga, nyfikna, varma och stolta. De är färgglada i sin klädsel men börjar bli mer och mer västerländska. Vi har spenderat en eftermiddag och natt hemma hos en familj på landet. Detta var en fantastisk upplevelse. Familjen jag och Carina (från Umeå) bodde i bestod av fyra personer, modern som var änka, hennes son, sonhustru och hennes barnbarn. I den byn de bodde i hörde de nog till de som har det lite bättre. De tog emot oss med öppna armar till sitt hem. Då de inte kunde engelska hade vi en tolk med oss. De bjöd på middag och visade oss runt. Som gäster fick vi sova i deras sängar medan de sov på golvet. De var krukmakare och gjorde juice av kaktusfrukter som de sedan sålde, de hade två kor och en oxe. Den lilla flickan som var sju år gick i skolan. På morgonen flätade jag hennes hår, ibland behöver man inte kunna varandras språk för att bli bästisar. 

Det mindre bra – Fattigdomen, allt skräp som ligger överallt, tiggande barn som sniffar lim, trafiken och allt tutande, kvinnans roll i många samhällen. 

Vi har det jättebra men intensivt! 

/Britt-Marie Carlsson, Nobelgymnasiet