Bloggar

Dahlberg, Moss och Pence (2009) beskriver i Kvalitet och meningsskapande: postmoderna perspektiv – exemplet förskolan meningsskapande som att gå bortom begreppet kvalitet för att kunna inrymma frågor om olika och mångfaldiga perspektiv. Detta menar jag kan appliceras på arbetet med interkulturalitet. Genom att barnen ges möjlighet att upptäcka flera sätt att kommunicera, agera och interagera skapas inte bara en förståelse och ett intresse för olika kulturer, det ger även en djupare mening, ett intrinsikalt värde i sig.

Jag heter Jessica Eriksson och är dekan för lärarutbildningsnämnden vid Karlstads universitet sedan 2018. I praktiken betyder det att jag är ordförande i den nämnd som är ansvarig för kvaliteten i lärarutbildningarna, och alltså på heltid ägnar mig åt att strategiskt styra lärarutbildningarna framåt. Det är ett roligt och många gånger ganska svårt jobb, inte minst i dessa tider när skolan, läraryrket och lärarutbildningarna är i fokus i samhällsdebatten och där olika politiska direktiv avlöser varandra. 

Som jag tidigare beskrivit så ser jag de estetiska uttrycksformerna som ett sätt att kommunicera genom. Barn som inte har det verbala språket, kan genom exempelvis drama ges möjlighet att förstå och samspela. Här blir alltså de estetiska uttrycksformerna ett verktyg, och används instrumentellt. Genom drama utforskades i vårt projekt värdegrund och interkulturellt förhållningssätt. ”Dim” och ”Lummer” blev kompisar, ”amigos” i vår gestaltning. Samtidigt vill jag lyfta upplevelsen som sådan, hur barnens koncentration, fokus och inlevelse slog oss med häpnad.

På sajten filmriket.com finns inspiration och övningar för att arbeta med rörlig bild. Materialet är anpassat för pedagoger inom grundskolan men passar också som inspiration för bibliotekspersonal och andra yrkesgrupper som möter barn och unga. Genom att förstå och lära sig filmskapande stärks människors källkritiska förhållningssätt till rörlig bild.