Att skulptera sin identitet

Bronsstatyn på Molkoms torg är både en tankeställare och påminnelse om att få duga som en är. Elever från Nyedsskolan deltog i skapandet av fröken Onödig och fick samtidigt en lektion om identitetsfrågor.

Edita Pupovci Larsson, bildlärare på Nyedsskolan, fick en förfrågan om ett samarbete från konstnären Astrid Göransson och nappade direkt.  

– Hon berättade om sin idé och jag tyckte att det gick bra ihop med det som vi pratade om just då med åttorna. De jobbade med frågor om hur man ser på sig själv och hur andra ser på en.  

Kroppen är ett känsligt ämne bland ungdomar i puberteten. Med det kroppsfokus som råder i dagens samhälle menar Editha att det är viktigt att skapa ett öppet samtalsklimat i skolan.  

– Ju mer man pratar om det obekväma och det man kanske tycker är pinsamt, desto mindre tabu blir det. Det ökar medvetenheten hos eleverna.  

Edita tror att samarbeten med personer utanför skolan är bra sätt för att få in nya idéer och arbetsmetoder.  

– Eleverna behöver också träffa någon annan än mig i bland.

Ebba Fredriksson, Maria Strömner, Filip Bjurbäck och Patrik Bingström deltog i projektet. De medger att klassen var lite segstartad.  

– Så här i efterhand känns det roligt men det var kanske svårt att se vad det skulle bli av allt i början, säger Patrik Bingström.  

Under träffarna med Astrid fick eleverna bland annat i uppgift att fotografera sig själva när de slappade. Därefter göra lerfigurer som gestaltade posen.  

– Jag tyckte bäst om att göra lerfigurerna, det var verkligen min grej, säger Ebba.  

De är eniga om att det känns både roligt och viktigt att få vara med och påverka. 

Maria berättar att hon är öppen för att delta i liknande projekt i framtiden, men bara om det handlar om något till Molkom.  

– Det är här vi kommer ifrån och det är liksom vårt ställe. Det är roligt om man får göra något till den egna bygden, säger Maria.

Astrid Göransson berättar att hon tidigt kände att vad Molkom behövde var en flicka som bara låg på torget, utan några krav på att prestera. Hon beskriver klassen som sin expertpanel eftersom det var just ungdomar i den åldern som hon ville att konstverket skulle nå.  

– Deras åldersgrupp är väldigt viktig, men glöms lätt bort. För mig var det en självklarhet att de var delaktiga eftersom statyn skulle stå i deras stad. Det ska inte kännas som något översitteri.

Identitet var lite av ett nyckelord i arbetet med fröken Onödig.  

– Det handlar om hur det är att vara jag här i Molkom. Dessutom att ge sig själv rätten att få finnas till för sin egen skull, säger hon och fortsätter:  

– När jag träffade klassen för första gången såg de nästan lite heliga ut där de satt med sina ansikten upplysta av Ipads, skrattar Astrid.  

Bredvid fröken Onödig ligger därför en bronsförgylld Ipad.  

– Det hade jag aldrig kommit på själv innan jag förstod vilket viktigt verktyg det är för dem. Eleverna hjälpte Astrid att formulera och utveckla sin idé.  

– Jag hade från början tänkt att det skulle vara en liggande flicka med ett stort lyssnande öra. Fast först tänkte jag att hon skulle ligga på mage men eleverna visade mig att det tydligen inte alls var så man låg när man slappade.

Hon rekommenderar personer från alla yrkeskårer att besöka och arbeta med skolor.  

– Ungefär som när politikerna gör sina besök. Jag jobbar ju med gestaltning och då är det viktigt att faktiskt träffa och prata med människor.  

I höstas invigdes Molkoms nya torg och statyn. Astrid anser att konsten ska ställa frågor:  

– Förbipasserande kanske tänker “vem är hon?”. Det kan leda till fler frågor som vem är du och vem är jag? Det har ju i allra högsta grad med identitet att göra. 

TEXT: DANIELA MELIN FOTO: LO HIMLERSSON JONSSON, först skriven för magasinet Kreativa skolan.