Hur svårt är det att få ett A?

Det är inte bara eleverna som undrar hur svårt det är att få ett A i betyg. Elevernas föräldrar är minst lika nyfikna. Är det svårare att få ett A än att få en 5:a? Och visst måste det vara mycket svårare att få ett A än ett MVG, för ett MVG är väl ungefär som ett B eller? 

Det är förståeligt att man gärna vill översätta dagens betygsskala till de beteckningar man själv hade i skolan men det låter sig inte riktigt göras. Vi kan använda en idrottsmetafor för att förklara varför ett A inte är det samma som en 5:a, ett MVG eller ens ett MVG+. Tänk dig att vi gör en liknelse mellan prestationen som krävs för att få betyg och att hoppa höjdhopp. Att sätta betyg är visserligen mer invecklat än att mäta höjden på ett hopp men tanken med metaforen är att visa svårigheten med att översätta ett betyg från en skala till en annan.

Höjdhopp och längdhopp

Illustration: Ola Henningsson

I läroplanen finns det fasta kunskapskrav som talar om vad som krävs för att få ett A i betyg. Det kan liknas vid att det krävs att du kan hoppa över en viss höjd för att få högsta betyg. Kom också ihåg att alla kroppsdelar, delar av kunskapskravet, behöver komma över ribban. Om en eller några delar inte når över A-ribban men däremot klarar C-höjden kan du möjligtvis få betyget B. Säg att kravet för A ligger på 1 meter och 80 centimeter. Hur högt låg då MVG-ribban? Det går inte att säga vilken höjd MVG-ribban låg på eftersom kunskapskraven i dagens läroplaner (Lgr11 eller Gy11) inte är utformade på samma sätt som de betygskriterier som gällde i de gamla läroplanerna (Lpo 94 och Lpf 94). Man mäter helt enkelt inte samma sak.

Ett A är inte det samma som ett MVG

Om vi fullföljer vår liknelse från idrottens värld kan man säga att de gamla läroplanerna istället för att mäta kunskapen i form av hoppförmågan i höjdhopp mätte hoppförmågan i längdhopp. Säg att kravet för MVG då motsvarades av ett längdhopp på 5 meter och 50 centimeter. Är då ett A det samma som ett MVG? Nej, det inser ju alla. Men även om betygen inte mäter samma sak borde man ändå kunna säga något om svårighetsnivån, kan tyckas. Och det kanske man kan men vissa elever har mer fallenhet för höjdhopp och andra elever har mer fallenhet för längdhopp. Det är därför inte säkert att en elev som fick ett MVG också skulle få ett A och vice versa. En stor del av kunskapskraven i 2011 års läroplaner handlar till exempel om att kunna resonera, argumentera och använda ämnesbegrepp på funktionellt sätt. God språkförståelse och kommunikativ förmåga är därför viktigt för att kunna nå ett A. Det var viktigt att kunna uttrycka sig väl även tidigare men i dagens kunskapskrav betonas denna form av kunnande ännu starkare. Utifrån vår liknelse kan vi säga att båda idrottsgrenarna visserligen förutsätter någon form av generell kompetens, kanske spänst, men att grenarna skiljer sig åt en del när det gäller vilka färdigheter eller tekniker som är mest utslagsgivande.

Ett A är med andra ord inte det samma som ett MVG och än mer komplicerat blir det när vi försöker översätta ett A eller ett MVG till skalan 1-5. Eftersom de godkända stegen E-A i dagens betygsskala också är fem till antalet är det lätt att tro att en 1:a motsvarar ett E, en 2:a ett D och så vidare. Men så fungerar det inte. Till skillnad från dagens och gårdagens betygsskalor hade skalan 1-5 inga fasta kunskapsnivåer att uppnå. Skalan 1-5 var en del av ett relativt betygssystem där elevernas kunskaper jämfördes inbördes. Betyget 3 var en form av mittvärde som det var tänkt att de medelduktiga eleverna skulle få. De som var lite bättre än ”medeleleven” skulle få en 4:a och de som var allra bäst skulle få en 5:a. I sin strängaste form skulle skalan 1-5 följa en normalfördelningskurva där de 7 procenten som hade sämst kunskaper skulle få en 1:a, nästkommande 24 procent en 2:a, 38 procent en 3:a, 24 procent en 4 och slutligen de bästa 7 procenten en 5:a. Nu följde betygsutfallet, om ordleken tillåts, inte normalfördelningskurvan till ”hundra procent” men tanken var att en stor grupp elevers betygsutfall skulle påminna om normalfördelningskurvan. Om vi återgår till vår liknelse från idrottsvärlden kan man säga att de elever som hoppade allra bäst, klart bättre än de flesta av sina kamrater, var de som fick en 5:a. Hur hoppen skulle gå till, det vill säga om de skulle utföras på höjden, på längden eller på tvären, var däremot inte lika reglerat i läroplanen.

betygskurva 1-5
Illustration: Betygsskalan 1-5 normalfördelningskurva

Tanken med idrottsliknelsen är att visa att det är minst sagt vanskligt att försöka översätta ett betyg i en skala till ett motsvarande betyg i någon av de andra betygsskalorna. Dock nöjer sig inte alla med det svaret. Många föräldrar formulerar om frågan till ett påstående. - Ett A måste ju ändå vara svårare än ett MVG eftersom det förut bara fanns tre godkända steg och nu finns det ju fem. Om man nödvändigtvis vill kunna jämföra svårigheten i att få högsta betyg under olika tidsperioder så kan man se på betygsstatistik. Då kan man konstatera att sista året då betyg gavs enligt skalan G-VG-MVG så fick nästan 20 procent av Sveriges niondeklassare betyget MVG i ett ”normalsvårt” ämne. Andelen MVG varierade dock från ett ämne till ett annat. I idrott och hälsa fick till exempel över 25 procent högsta betyg medan andelen MVG var under 15 procent i matematik. När det gäller den nya betygsskalan fick i år omkring 12 procent A i ett ”normalsvårt” ämne. Skillnaden mellan olika ämnen är fortfarande stor. I engelska fick till exempel nära 20 procent A, att jämföra med matematik där andelen A var under 10 procent.

Andelen A lägre än andelen MVG

Om vi jämför andelen elever i årskurs 9 som lyckades få MVG 2012 med andelen elever som fick A 2015 så kan vi konstatera att andelen A är lägre än vad andelen MVG var. – Där ser du! A är alltså nästan dubbelt så svårt som ett MVG, utbrister kanske någon. Men kom då ihåg att det inte finns något som säger att andelen A måste ligga på en viss procentsats. Om några år kanske det ser annorlunda ut och framförallt kan det se väldigt olika ut i olika klasser då andelen elever med betyget A, teroetiskt sett, kan variera mellan 0 och 100 procent.

Ytterligare en sak som gör att vissa tror att betygsskalorna kan läggas bredvid varandra och betygen därmed översättas från den ena skalan till den andra, är att ett A i betyg räknas om till 20 poäng när eleven söker till gymnasiet, vilket även ett MVG gjorde. Ett B ger 17,5 poäng ett C 15 poäng (likt ett VG gav) och så vidare ner till E som ger 10 poäng och ett inte godkänt betyg F ger 0 poäng. Detta är ett sätt att omvandla enskilda betyg till ett meritvärde och speglar inte någon absolut skillnad i svårighetsgrad. Ett A är varken lika svårt som det gamla MVG eller dubbelt så svårt som det nuvarande E:et. Det går med andra ord utmärkt att omvandla ett visst betyg i den nya och den gamla skalan till en betygspoäng för att få fram ett meritvärde som man söker utbildningar utifrån. Det går också att undersöka hur stor andel som fick ett visst betyg olika år i olika skalor. Däremot går det inte att säga att ett visst betyg i nuvarande skalan E-A är exakt samma sak som ett visst betyg i någon av de skalor som elevernas föräldrar är mer bekanta med. Det är som att jämföra äpplen och päron eller om du så vill höjdhopp och längdhopp.

Peter Wall
Kvalitetsstrateg Barn- och ungdomsförvaltningen, Karlstads kommun