Månadens forskare – Johan Samuelsson

”Resultatet från min forskning kanske inte ger en manual för att lägga upp undervisningen. Snarare ett bidrag till reflektion och eftertanke. I en av mina utbildningshistoriska studier har jag sammanställt hur läroverkslärare under 1940-talet jobbade med bedömning i historia, det är en slags beprövad erfarenhet som erbjuds från kollegor. Även om mycket har förändrats finns det massor av klokskap som förmedlas via lärarnas historiska röster.” Det säger Johan Samuelsson, som efter fem år som lärare började forska och numera kan titulera sig docent i historia vid Karlstads universitet.  

Johan Samuelsson är uppväxt på en bondgård utanför Mariestad. Under skoltiden väcktes intresset för historia och religion och gymnasielärare blev det naturliga yrkesvalet.

– Jag arbetade fem år som lärare, men mina ämnesintressen tog överhand. Under mina forskarstudier i ekonomisk historia riktades intresset för hur man lokalpolitiskt hanterat frågor om historiekultur. Efterhand fick jag upp ögonen för lärares ämnesundervisning både i ett samtida ämnesdidaktiskt perspektiv och ur ett utbildningshistoriskt perspektiv.

Sedan dess har nyfikenhet varit den starka drivkraften i hans forskning.

– Jag har svårt att se forskning som ett vanligt arbete och i en mening sysslar jag verkligen med vad jag helst vill göra. Det finns inget mer spännande än att sitta i ett arkiv, eller för den del träffa lärare som berättar om exempelvis sina ämnesdidaktiska val. Vid två tillfällen har jag haft tjänster som statlig skolbyråkrat, men insåg snart att det inte var något för mig.

Flera forskningsprojekt i gång

Hur mycket det som forskare går att grotta ner sig inom ett specifikt område kan variera.

– När man är doktorand får man tillfälle att verkligen gå på djupet inom ett område under fyra till fem år. Som disputerad aktiv forskare krävs det ofta att man har många projekt i gång samtidigt, och att man drar in externa forskningsmedel. Det finns stora möjligheter att påverka vad du ska göra som forskare. Inom universitetsvärlden uppskattas ofta att du är något av entreprenör och tillsammans med kollegor skapar nya projekt. Samtidigt är det ju långt ifrån alla på universitet som får forska så mycket, en ren undervisningstjänst påminner en del läraryrket. 

För närvarande medverkar Johan Samuelsson i fyra forskningsprojekt som pågår parallellt, tre av dem har en utbildningshistorisk ansats.

– I ett av projekten studerar jag hur lärare under perioden 1930-1950 förhöll sig till de reformkrav som fanns i samtiden, i ett annat målstyrningens 100-åriga historia. Det tredje har just startat och där ska vi studera det nordiska högstadiets framväxt. Det sista forskningsprojektet jag medverkar i undersöker digitala plattformars påverkan på undervisningen.

Det finns ingen plan att återgå till läraryrket, men saknaden finns där.

– Ja verkligen, när ungdomsskolan är som bäst är det en fantastisk plats. Jag undervisade mycket i religion och det var otroligt stimulerande och ett lätt ämne att undervisa i. Men visst, samtidigt finns det stora utmaningar i dagens skola som man inte ska blunda för.

”Måste brinna lite för det man gör”

Att ta steget att börja forska är något som Johan Samuelsson rekommenderar.

– Det är på många sätt en mycket stimulerande verksamhet. Men min egen erfarenhet är att man måste brinna lite för det man gör, inte bara se det som ett vanligt arbete. I Värmland pågår en hel del praktiknära forskning inom flera områden och stadier. En start kan vara att se om man kan få delta i ett pågående projekt som verksam lärare, då får man pröva lite. Det finns också flera tidskrifter som vänder sig till verksamma lärare och som välkomnar lärare som skribenter, exempelvis SO-didaktik. Det kan vara ett bra sätt att testa hur det är att skriva artiklar.

Läs mer om Johan Samuelsson och hans forskning.

Text: Maria Nilsson, Karlstads universitet

Tidigare Månadens forskare

Läs fler artiklar i vår serie om skolforskare på Karlstads universitet.