Dans

Så blev det äntligen av, Cirkusen av och med förskoleklassen, för alla på fritids och de som hade vägarna förbi och som ville se! Som vi har tränat och kämpat för att göra det möjligt, det som började som en ide i början på terminen! Men just när vi hade kommit igång med planerna för vem som skulle vara med vem och göra vad och såg framför oss hur pirrigt men även roligt det skulle bli att få visa upp en föreställning för föräldrar och hela skolan, då slår en pandemi till!

Jag beskrev i mitt föregående inlägg att jag ser det som min del att fortsätta med det jag gör i denna kris, och jag har därför beslutat mig för att ”blogga” vidare om mitt arbete med estetiska lärprocesser. Här följer fortsättningen och avslutningen på projektet jag skrivit om.

Dahlberg, Moss och Pence (2009) beskriver i Kvalitet och meningsskapande: postmoderna perspektiv – exemplet förskolan meningsskapande som att gå bortom begreppet kvalitet för att kunna inrymma frågor om olika och mångfaldiga perspektiv. Detta menar jag kan appliceras på arbetet med interkulturalitet. Genom att barnen ges möjlighet att upptäcka flera sätt att kommunicera, agera och interagera skapas inte bara en förståelse och ett intresse för olika kulturer, det ger även en djupare mening, ett intrinsikalt värde i sig.

I Läroplan för förskolan, Lpfö 18 står att ”Förskolan är en social och kulturell mötesplats som ska främja barns förståelse för värdet av mångfald.” (Skolverket, 2018, s, 5-6). Kärnan i detta är för mig att tillsammans med barnen upptäcka tillgången av olika kulturer och hur dessa berikar. I vårt arbete på förskolan ville vi utforska olika möten som främjar gemenskap.