Svenska

Jag tar raskt vid där jag avslutade förra blogginlägget som handlade om återkoppling och reflektion. Föregående års arbete inkluderade bl.a. ett interkulturellt förhållningssätt och jag vill lyfta att detta även fanns med som en naturlig del i det här årets projekt. De estiska uttrycksformerna är ett sätt att kommunicera genom på olika vis, och som ett barn uttryckte ”vi pratar olika men är ändå lika”. Någon förmedlar sig genom dans, en annan genom en sång, och det här året hade vi förutom ett spansktalande barn även ett barn med grekiska som modersmål.

Sommaren kom och projektet med ”Lilla Bokbryggan” tog slut. Mina tankar och reflektioner lever dock vidare och mitt arbete med estetiska lärprocesser hittar nya vägar. Men vad hände egentligen detta år? Här kommer min sammanfattning!

I föregående inlägg beskrev jag hur matematik blev en del av estetiska lärprocesser, den här gången sätts naturvetenskap i fokus. Under arbetet med berättelsen om ”Kurran” följde vi vad som hände i naturen, dels genom att reflektera över bilderna i boken (som utspelar sig i skogen) men också genom att vara ute i förskolans närmiljö. Hur förändras löven under olika årstider? Hur ser olika blommor ut? Vad finns det för olika träd etc.? På förskolan är vi ute mycket (och i alla väder) vilket ger en naturlig möjlighet att undersöka djur och natur.