Vad är arbetsro?

Bra arbetsro kännetecknas av ett tyst klassrum? En fungerande arbetsro av bra lärare? Eller fungerande elevgrupp? Eller ett klassrum där eleverna är delaktiga i beslut som rör dem själva? Eller kan det vara så att i ett tyst klassrum har eleverna lärt sig att bra arbetsro består av tystnad? Ser vi olika på det där beroende på om vi är lärare eller elever? 

Vad är egentligen arbetsro? Det första jag kommer att tänka på är just tystnad och ibland har jag känt panik när den elevgrupp jag har inte blir helt tyst trots att jag sliter mitt hår och använder alla pedagogiska trix jag kan. Det småpratas lite här och där. Bara glada miner, eleverna jobbar mellan pratet men det pratas. Jag påminner om att de ska vara tystare, det fungerar en stund, sedan börjar ljudvolymen stegras igen. Det är inget ont i barnen, de är bara glada och pratiga. Eleverna själva tycker arbetsron är jättebra. Och jag börjar fundera på min pedagogiska kompetens. 

I den andra gruppen där jag undervisar, som består av exakt lika antal elever, en elevgrupp på 25 st, lägger sig tystnaden snabbare. Det är lugnare på lektionen och tystare. Ändå nämner några av eleverna på vårt klassråd att de tycker det är lite pratigt på vissa lektionspass. Jag blir förvånad. Själv tyckte jag att arbetsron var fullkomlig.Beror det på att jag är en bättre lärare här inne?

Men vad är då egentligen arbetsro? 
Under de sista veckorna har vi haft klassråd i våra två fyror och  samtalat i grupper om hur vi vill ha det på våra lektioner. Vi har under lektionspassen börjat använda skyltar med orden TYST, VISKA och SAMARBETA på. Idén har jag tyvärr inte kommit på själv, (det är en bra idé, önskar jag var skapare till den) utan har sett den i ett annat klassrum där min dotter går. (Tack!). Jag och min kollega som undervisar i de två grupperna i åk 4 har satt upp en av skyltarna på tavlan under lektionen och informerat eleverna om att under denna uppgit ska det exempelvis vara TYST arbete som gäller. Ibland har vi frågat eleverna vilken skylt de tycker att vi ska sätta upp, vilken skylt som passar till uppgiften de ska utföra.  Eleverna har under klassrådet kommit fram till att arbetsro kan bestå av många olika delar. Ibland måste man samarbeta och då går det inte att ha det helt tyst. Ibland måste det vara helt tyst för annars kan man inte koncentrera sig på den uppgift man ska utföra. Det beror helt enkelt på uppgift, situation och ämne. 

I samtalet med barnen har vi också pratat om ljudkänslighet. En del vill ha det helt knäpptyst när de ska räkna matte, medan andra klarar av att det viskas lite i klassrummet. Hur gör vi då? Lösningen blev enkelt. De elever som ville ha knäpptyst fick låna några hörselkåpor. Inte för att det var pratigt i klassrummet, utan för att stänga ute de vardagsljud som finns i ett klassrum som vi aldrig kan bli av med. 

Jag hoppas att eleverna i åk 4 ska bli medvetna om vad arbetsro är, att den ser ut på olika sätt också beroende på vilken person som förväntar sig olika saker. VI jobbar i alla fall på det. Det är ett långt arbete som kommer förändras över tid. Tillsammans med eleverna tror jag det blir lättare att skapa en arbetsro som inte är knäpptyst på alla lektioner för verkligheten ser inte ut så. Men en arbetsro som fungerar i alla situationer. Kanske är det så att i ett klassrum där eleverna är delaktiga i beslut som rör dem själva finns den största och bästa arbetsron. 

Hur var det med min pedagogiska kompetens då? Nja, jag får helt enkelt fortsätta jobba och tala om för mig själv att det är inte mig det beror på. Jag är samma pedagog i båda klassrummen, men det är inte samma barn i båda klassrummen. Situationerna är olika acceptansen hos barnen för just arbetsron också.