Nyårslöfte

"Jag har inget att göra, mamma vad ska jag göra?", sonen ropar från övervåningen. 
" Du kan väl läsa lite, vi har ju lånat böcker på biblioteket", svarar jag. 
"Varför då? Det är tråkigt att läsa, du läser ju aldrig". 
Där blev jag tyst och konversationen stoppade för ett tag. Jag började fundera. Hur kommer det sig att så många barn idag tycker det är tråkigt att läsa? Och läser jag verkligen aldrig?

Jag minns när jag själv var barn att jag slukade böcker, den ena efter den andra. Jag kunde ligga och läsa i timmar och blev en duktig läsare som kunde tolka det jag läste, dra slutsatser och läsa mellan raderna. Vad är det som gör att barn idag inte känner samma glädje och avkoppling av läsning som jag tror att många gjorde med mig på min tid? Jag behöver inte fundera länge på svaret. Jag tror jag vet det. Läsning kräver att kroppen har ro att vara stilla, att hjärnan får skapa egna bilder av det lästa. Jag blir inte serverad snabba bilder som diverse olika skärmar kan erbjuda. Ögonen behöver läsa själv och hjärnan tolka in det lästa. När jag var barn fanns det inget som konkurrerade med läsningen på samma sätt som det finns idag. 

Alla svar på varför det är viktigt att läsa har jag, har jag talat om många gånger för mina elever och för mina egna barn. Jag läser mycket i skolan för eleverna, prioriterar bokcirklar, tyst läsning, högläsning med diskussioner, använder olika läsförståelsestrategier. Hemma har jag sedan barnen varit små prioriterat högläsning, läsning tillsammans och samtal om det lästa. Men varför har sonen ändå synen på att det är tråkigt att läsa? 

Olika forskare säger olika saker:
Låt barnen läsa från skärmen!
Låt barnen läsa mindre från skärmen, mer i böcker!
Låt inte barnen läsa så mycket tyst i skolan, läs högt och samtala!
Tyst läsning är bra, barn behöver läsa många timmar för att bli bra läsare!  
Barnen behöver hitta böcker som inspirerar dem.
All läsning är bra oavsett om det är serietidningar eller böcker barnen läser, bara de läser.
Läsning behöver inte alltid vara roligt. 
Läsning behöver vara lustfylld.

Inte undra på om man blir snurrig av alla bud och riktlinjer. Olika tider har olika slagord och viktighetsord i skolan. Idag är läsning det som säkert diskuteras mest i våra svenska skolor. På både gott och ont tror jag. Det är bra att vi lyfter läsningen, det behövs men frågan är större än så. Jag tror att vi alla behöver varva ner, minska vår skärmtid och låta ögonen vila i en tryckt bok. Kanske både du och jag. 

"Du läser ju aldrig!". Sonens ord ekar i mitt huvud. Det är förvisso sant. Hur ofta sätter jag mig ner och läser i en bok för min egen skull, en bok som inte är referenslitteratur om läsning, läsförståelse eller andra kompetenshöjande böcker? Eller läser andra böcker som inte är barn och ungdomslitteratur som jag läser som högläsning för andra? Det blir inte så ofta. Varför? Mitt liv snurrar för fort helt enkelt och kroppen behöver på nytt lära sig att läsa för njutnings skull. Jag kan inte säga att jag inte har tid, det handlar om prioritering. 

Jag har hört att barn behöver 5000 timmar för att bli riktigt goda läsare. Denna tid har vi inte i skolan. Barnen behöver även läsa hemma för att bli fina stjärnläsare där alla läsförståelsestrategier samverkar med varandra. Tänk om vi i Sverige kunde utöka timplanen till  en timmes mer svensk-tid per dag till läsning där våra elever får möjligheten att riktigt komma in i läsningen så att den blir njutbar. Vi lärare kunde kanske också läsa tyst i våra egenvalda böcker. 

Nja, vi har den svensktid vi har idag i skolan och det gäller att lägga sig på den gyllene medelvägen kring alla bud och hitta en läsning som håller för alla, både tyst och högt. Men mitt nyårslöfte blir nog att faktiskt läsa lite mer för min egen skull och börja där. Kanske även ta med en bra bok till skolan som jag tar fram när mina elever har tystläsning.