Dags att släppa taget!

Endast några veckor kvar nu. Efter att ha tillbringat nästan tre år tillsammans känns det konstigt att släppa taget och låta eleverna vandra vidare.  Vi har haft fantastiskt roligt tillsammans och den största glädjen har varit att se eleverna utvecklas och gå framåt.  Det händer mycket under mellanstadietiden men nu är eleverna tonåringar och behöver få nya utmaningar av andra lärare. 

Jag minns en pojke jag fick ta över som lärare för i åk 3 som hade svårt med att både läsa och skriva. Den första tiden arbetade vi endast med att han skulle få känna glädje att lyckas med små delar i skolarbetet. Vi har kämpat med läsflytet, sedan läsförståelsen, att hålla i en penna och forma bokstäver. Idag läser han obehindrat och har klarat kunskapskraven i svenska. Om jag ska vara ärlig så trodde jag inte att vi tillsammans skulle fixa det i åk 4. Men något hände, det vände! Genom systematiskt arbete och en långsiktig plan med kortsiktiga mål så utvecklades han framåt, i sin egen takt. Jag blir varm i hjärtat när jag tänker på det. 

Jag minns också en av mina  tjejer som inte vågade prata i klassrummet. Hon viskade sina svar till mig när hon svarade på frågor. Vi har övat den muntliga delen i svenska på olika sätt. Idag har hon fina kunskaper som hon vågar visa muntligt i klassrummet. 

Jag vet att jag inte lyckats med allt kring alla elever. Det finns bitar där jag inte nått fram, räckt till, men jag har gjort så gott jag kunnat. Varje dag har jag gått till jobbet med glädje. Glädjen i att möta mina elever och få lära nytt tillsammans. Och det räcker långt. Det gäller att komma ihåg det i lite jobbigare perioder och se tillbaka på de små guldkornen som finns där. Kanske skulle varje lärare skapa en liten ask med lappar där hon har samlat alla små guldkorn. Dessa kan man ta fram och läsa för att komma ihåg och minnas de där händelserna och stunderna som värmer i hjärtat. Sköna kommentarer från elever som kan stärka när självförtroendet har fått sig en törn. 

Det finns en tid för allt och just nu är det tid för mina elever att dra vidare mot högstadiet. Det känns, det märks och det är naturligt. 

Jag hoppas mina elever ska minnas sin mellanstadielärade med glädje, för de är så jag kommer minnas mina elever. För nu är det dags för mig att släppa taget... och vända blicken mot annat håll... för några nya små står bakom hörnet och väntar...

(Kom ihåg! Du bidrar till små guldstunder för dina elever. Glöm inte det fast det kanske inte alltid känns så. )