När klassrumsideal krockar

För en tid sedan ville jag undersöka om lärares och elevers normer kring ledning och stimulans i klassrummet skiljde sig åt på en av sfi-skolorna jag jobbar. En film jag älskar är Döda poeters sällskap. I filmen kommer en ny lärare till en gammal traditionell internatskola. Under första lektionen ber läraren sina elever att dra ut sidorna i läroboken. Lärarens syfte är att få sina elever att tänka fritt – hellre än rätt. Den ideala läraren framställs som någon som skapar en klassrumskultur byggd på jämlikhet mellan elever och lärare, på kooperativt lärande snarare än individualiserat och på relationellt lärande snarare än instrumentellt. Eleverna reagerar med förtjusning och i filmen får vi följa elevers individuella utveckling till vuxna ansvarstagande individer. Det är den modernistiska idealbilden av läraren och lärandet som lyfts fram i filmen. Bort med traditionell katederundervisning, bort med all struktur som de gamla läroböckerna gav, bort med faktakunskaperna och in med det fria tänkandet.

Det modernistiska läraridealet har under det senaste decenniet kommit att ifrågasättas alltmer. Det kanske inte är så dumt med studiero och trygghet genom strukturerade lektioner och ett vänligt auktoritativt ledarskap i klassrummet? Kanske finns det fler färger i spektrat än antingen eller, dvs fler modeller än antingen traditionell undervisning eller modernistisk.

Jag blev i alla fall nyfiken på om lärares och elevers normer kring ledning och stimulans skiljde sig åt på min skola. Så jag konstruerade en enkät med frågeställningar som jag tyckte verkade valida för frågan. Enkätfrågorna utgick från följande faktorer. (En faktoranalys visade att 6 faktorer täckte upp variansen i svaren på ett gott sätt).

  • auktoritärt/demokratiskt ledarskap,  
  • individualiserat/kooperativt lärande samt  
  • instrumentellt/relationellt lärande.

Förklaring av aspekterna

Auktoritärt / demokratiskt ledarskap: I allt ledarskap finns en maktbalans mellan ledare och de som leds. I skolans historia har normer kring ledarskap i klassrummet förändrats från en positiv syn på auktoritärt ledarskap till synen att ledarskapet i klassrummet ska bygga på ett samförstånd mellan läraren och eleverna, där man i dialog kring styrdokument, pedagogiska metoder och kunskapsstoff når fram till ett mer demokratiskt präglat lärande. I ett klassrum med sådan dialog ställs högre krav på elevernas förmåga att bidra till lärandet och till konstruktivt samtalande.

Individualiserat / kooperativt lärande: I den här aspekten satte jag förväntningar / normer kring ett lärande riktat mot just enskilda elevers individuella lärande i motsats till ett kooperativt lärande där förväntningarna / normerna är att lärandet ska bygga på ett utbyte av tankar, erfarenheter och kunskaper såväl lärare och elever emellan som elever sinsemellan. I ett individualiserat lärande ligger också normer kring att en bra lärare ger individuell stöttning genom individuellt inriktade extra anpassningar istället för att genomföra en klassrumsundervisning som i sin helhet ger alla dessa extra anpassningar.

Instrumentellt / relationellt lärande: I den här aspekten satte jag förväntningar / normer kring goda relationer till läraren och god kamratlig anda i klassrummet i motsats till ett mer stoffinriktat lärande.

Resultat

Det visade sig att elevgrupperna i högre utsträckning än lärargruppen tycktes utgå från normen att en bra lärare äger och fördelar ordet i klassrummet. De ser med andra ord hellre en traditionell katederundervisning och ett (vänligt) auktoritativt ledarskap i klassrummet.

Vad gäller de två andra aspekterna fanns inga signifikanta skillnader. Däremot fanns en signifikant skillnad i frågeställning som berörde vikten av texter och bilder som engagerar. Här tycktes det som att lärarna utgick från att en god lärare väljer texter och bilder som inspirerar just den elevgrupp de har framför sig, emedan eleverna i högre utsträckning istället fokuserade på huruvida texterna gav dem de kunskaper de önskade utveckla.

Analys

Nu var antalet som svarade på min enkät inte tillräckligt många för att jag ska kunna dra några alltför drastiska slutsatser av resultaten. Men resultatet kan i alla fall användas som underlag för vidare samtal. Vad innebär det för elevernas lärande om de förväntningar de har på god ledning och stimulans i ett klassrum skiljer sig från lärarnas? Jag antar att en elev som får vara i ett klassrum, där den inte känner sig riktigt bekväm med lärarstilen inte lär sig fullt lika snabbt som en elev vars lärare är precis som eleven vill och förväntar sig. Eleverna som svarade på enkäten läste fortsättningskurs på SFI. De har alltså med sig erfarenheter från andra skolkulturer. De är präglade av andra samhällssystem och normer för lärande än vad deras lärare oftast är. De ska också in i ett annat slags arbetsliv än de (oftast) är vana vid sedan tidigare. Finns det därför en långsiktig vinst för dessa individers integration att de redan under tiden på sfi får möta det nya landets ibland något annorlunda syn på lärandegemenskaper och utvecklingsprocesser - även om det eventuellt skulle innebära att deras lärande av det svenska språket drar ut något på tiden?