Post Corona klassrummet

När jag var ung gillade jag inte att prata inför grupp. Jag är inte den självklara talaren på fester och till vardags. Hur kunde du då välja att bli lärare? kanske du undrar. Just därför! blir mitt svar. 
Jag lever för utmaningar i alla dess former. När jag upplever något som svårt känner jag mig alltid mer levande - mer inspirerad. De första gångerna jag stod framför en grupp elever var oerhört stressande och utmanande. Som tur var hade jag väldigt snälla elever. Efter några veckor som ledare i klassrummet hade jag vant mig och kunde känna att jag började “äga” klassrumsarenan. Jag kan dock känna att jag aldrig blir färdiglärd som lärare. Det pedagogiska hantverket är i kontinuerlig utveckling. 
.
Nu har jag precis loggat ut från ett zoom-rum med 55 lärare i SFI Värmland Nätverk, ett nätverk för SFI - lärare i Värmland, som samordnas av Länsstyrelsen. Min uppgift var att prata lite om vad vi tar med oss från pandemitiden in tillbaka till närundervisningen.  Det är en ny arena som jag ännu inte har lyckats vänja mig vid. Men här låg ju egentligen inte fokus på mig och mina kunskaper eller erfarenheter, utan på lärarna. Så efter en mycket kort presentation om ämnet delades alla in olika Break Out Rooms för erfarenhetsutbyten sinsemellan. Möjligheten att på det här sättet vidga det kollegiala lärandet upplever jag som fantastisk! Stort tack till Marie och Sofia på Länsstyrelsen!  

Mina erfarenheter från pandemitiden

Ja, nu har vi ju öppnat upp skolorna och gått tillbaka till klassrummen. Många av oss har längtat, andra har inte haft riktigt lika bråttom tillbaka. Men oavsett har vi nog alla sett behov av att utvärdera och göra bokslut.  
  • Vad har inte fungerat? 
  • Vad har fungerat bra?  
  • Vilka erfarenheter tar vi med oss till post Corona klassrummet?  
Jag har fått flera nya erfarenheter och här presenterar jag några av dessa.  
 

Nytt förhållningssätt  

Det som jag kan uppleva som allra mest spännande är elevernas förändrade förhållningssätt. Under distansperioden loggade visserligen våra elever in i sina klassrum enligt det vanliga schemat, men de satt ensamma i sina lägenheter och ensamma framför datorn.  De kunde inte längre kika på klasskamraten. De var tvungna att lyssna på lärarens instruktioner, förstå och utföra själva. 
Vi har i många år pratat om vikten av att eleverna själva blir ägare av sitt eget lärande. Sin egen motor. De är vuxna inlärare av det svenska språket, självklart äger de förmågan att ta ett eget ansvar. Inte helt själva så klart. Läraren är alltid fullständigt ovärderlig! För att leda och stimulera. Men nu vet vi att våra elever klarar av det mesta. Till och med att logga in i klassrummen från sina lägenheter.  
 

Vässade instruktioner  

I en online-design av undervisning krävs att alla elever verkligen förstår de instruktioner som läraren ger. Det finns mindre möjlighet för läraren att gå runt till varje elev för att i efterhand försäkra sig om att alla har förstått. Medvetet eller mer omedvetet har nog alla lärare därför vässat sin förmåga att ge instruktioner. 
 

Lektionsdesign 

Det är trist att sitta i tre timmar själv i en lägenhet och bara se sin lärare och sina klasskamrater på datorn. Det är drygt och uttröttande. Därför har våra lärare sett behovet av att vässa lektionsdesignen med fler rörelsemoment, elevaktiviteter och uppgifter som checkar av att eleverna verkligen “finns med”. 
Och här har vi utvecklat våra kunskaper i Google Classroom, Moodle, Kahoot, Lingio, ja i en uppsjö olika digitala verktyg. Att i Google Classroom kunna dela ut dokument till eleverna och sedan i realtid följa hur de kämpar med att formulera egna meningar och komma med kommentarer direkt i elevernas dokument är fascinerande!  
 

Spelifiering 

Finns det något vi kan lära av språk-appar, digitala läromedel och digitala verktyg? Något som vi kan använda oss av inne i klassrummet? 
Ja, där finns en tydlighet. I spelbanan. I narrativet.  Eleven får en koll på vart hen började och vart hen ska sluta och hur mycket hen har kvar. Det är ju absolut något som vi kan plocka med oss in i klassrummet genom tydlig planering på vita tavlan eller med hjälp av https://whiteboard.fi/ 
 
Vårt digitala läromedel som sida för sida speglar den fysiska boken (som eleverna också får låna) ger direkt återkoppling. Eleven får omedelbart information om hur hen ska jobba vidare. Vad hen har gjort rätt och vad hen har gjort fel. Vad hen har förstått och vad hen behöver läsa en gång till. Vissa stunder under veckan kan ju faktiskt eleverna få jobba i det digitala läromedlet istället för att skriva sina uppgifter för hand.  
 
 

Lekfullhet – spel och tävlingar 

De digitala verktygen har också en lekfullhet inprogrammerad. Här finns ofta utrymme för eleverna att spela och tävla mot andra. I sammanhanget vill jag gärna tipsa om Alva Appelgrens bok “Motiverad”, en bok för såväl lärare och ledare som för föräldrar.  
 

Individuell progressionsuppföljning 

Hos oss på SFI Folkuniversitetet i Karlstad har lärarna mentorssamtal dvs enskild sittning med progressionsuppföljning minst en gång i månaden med alla sina elever. Detta var något som jag trodde skulle bli svårt att vidmakthålla under distansperioden. Men där hade jag fel. Många av lärarna upplever till och med att det har varit bättre med just detta över zoom. I Zoom-rummet möts bara läraren och eleven, där finns ingen annan och inget annat som stör eller pockar på uppmärksamheten. Det ger ett ökat fokus, ett intensivare möte. Vissa av lärarna fortsätter därför att hålla sina mentorssamtal online.  
 

Min lista

Min lista blev ganska lång. Men den kan säkert kompletteras/ utökas ytterligare. Vad kommer du att ta med dig av dina erfarenheter från distanstiden?