Tankar kring folkhögskolepedagogik

Mitt första möte med folkhögskolan

En dag i mars tar jag bilen till Ingesunds folkhögskola, utanför Arvika. Jag parkerar bilen nedanför den vita, herrgårdsliknande byggnaden. I bakgrunden blänker Glafsfjorden i eftermiddagssolen. Några ungdomar släntrar mellan mig och pelarna i stentrappan upp till huvudentrén. En av dem ler välkomnande mot mig. 

Ingesunds folkhögskola

Mötet med skolan inger blandade känslor. Den vackra herrgårdsbyggnaden får mig att sträcka lite på ryggen medan ungdomarna och den välkomnande, lugna atmosfären snarare får mig att slappna av. Vilket är bra, eftersom det är en anställningsintervju jag är här för. Eller snarare så har rektor ringt och frågat om jag skulle vilja komma hit och prata lite om en ledig tjänst. Och mötet med Lennart Olsson, rektor vid Ingesunds folkhögskola, blir gott. Han är mån om att jag ska veta vad det är för värld jag går in i om jag väljer att börja hos dem. Han tar det hela från början och ger mig en första inblick i folkhögskolans historia och idétradition, går vidare till folkhögskolans speciella status och särart och går därefter in och förklarar det nuvarande lärarlagets möjligheter och problem. Han tydliggör sina mål för skolan och beskriver rollen som han önskar att den han anställer ska fylla. Efter mötet är det en del saker som fortsätter att spela i mitt huvud:  

  • Starka viljor 

  • En skola för alla (vuxna)

  • Speciallärare och lärarassistenter 

  • 20 timmars lärarledd undervisning i veckan

  • Inga kursplaner?

  • Folkhögskoleanda 

 

Ett drivhus för personlig tillväxt

Några dagar senare får jag träffa lärarlaget och jag förstår på allvar vad Lennart menat med starka viljor, eller snarare kanske stora personligheter.  Sam Paldanius som forskat i folkhögskolans praktiska vardag har beskrivit folkhögskolan som en tryckkokare av personligheter, både lärare och deltagare.  

"En mix av olika typer av lärare, olika personligheter, en mångfald som i sig blir ett pedagogiskt instrument att få en människa att växa - ett drivhus för personlig tillväxt." 

(Tidningen folkhögskolan, 17-03-04) 

 

I många skolor skulle kanske en sådan mix kunna bli ett drivhus för konflikter istället. En organisation som präglas av homogenitet är enklare att hantera, men visst är det olikheterna, där det är tillåtet att det skaver lite ibland, som föder utveckling?  

Bildning

Bland de omkring hundratalet deltagare som går på Ingesunds folkhögskola varje år, bor omkring sextio på själva internatet. För dessa blir det extra tydligt att folkhögskola inte bara handlar om att hämta in eller fylla på med kunskaper. Bildning handlar om personlig tillväxt likväl som kunskapande. Och här tänker jag att lärarnas olikheter kan fylla en stor funktion. Det finns alltid någon lärare som en deltagare kan känna samhörighet och kamratskap med.

Mitt möte med lärarlaget gick nog bra, för någon dag senare ringde rektor Lennart och undrade om jag ville börja som pedagog och linjeledare för Allmän linje, grund. Och visst ville jag det! Det här verkade alltför spännande för att inte ge sig in i.

Vad är folkhögskoleanda?

I mitt möte med Ingesunds folkhögskola har bilden av folkhögskolan som samhälleligt fenomen varit viktig för mig. Vad är det som gör folkhögskolans särart? Vad är "folkhögskoleanda"? Och finns den verkligen kvar? Vad skiljer folkhögskolan från ordinarie kommunal vuxenutbildning eller olika utbildningsföretags vuxenutbildningar? Och om lärarna är en härlig mix av starka personligheter, hur är eleverna?  

Specialpedagoger och lärarassistenter i en skola för alla (vuxna)

Från början var folkhögskolor i första hand bildningsinstitut för rikare bönders söner. Tanken var att sönerna skulle få mer kunskaper om lantbrukstekniker och samtidigt lite allmän bildning. Ganska snart förändrades folkhögskolans målgrupp, och alltfler ungdomar och vuxna från andra samällsklasser kom att fylla internaten. Internatföreståndarna fyllde en förlängd föräldrafunktion med både tillsyn och omhändertagande funktioner. Idag tycks det som att folkhögskolan verkligen är till för alla - från de som vill göra något annorlunda och spännande ett år innan de börjar högre studier till de som det ordinarie skolsystemet inte räckt till för. På Ingesunds folkhögskola finns två specialpedagoger anställda, en med inriktning mot matematik och en med inriktning mot svenska. Speciallärare och specialpedagoger tycks inte vara ett krav inom kommunal vuxenutbildning. På Ingesund finns två. Detta tillsammans med omkring 20 timmars lärarledd undervisning i veckan, och ett utbyggt system med lärarassistenter, skapas förutsättningar för att tillsammans med deltagarna bygga upp en undervisning som verkligen fungerar för alla ungdomar och vuxna – bara viljan finns.  

Inga kursplaner?

Första juni började jag. Så än så länge har jag inte mött deltagarna, utan kastades in i ett arbete kring schemaläggning. Nu tar jag snart semester, men innan dess kommer jag att fundera en hel del kring kursplaner. Folkhögskolan har inget krav på sig att följa Skolverkets kursplaner, samtidigt ska utbildningen inom ämnena på Allmän linje motsvara de kunskaper som kan erhållas inom ämnena i den ordinarie skolan. En skulle kunna använda sig av Skolverkets kursplaner rakt av, men förloras då något av folkhögskolans särskilda pedagogik? Att lärarlaget samlas kring en nedskriven gemensam bild av mål och riktlinjer tror jag kan vara en förutsättning. Eller kan det vara så att folkhögskoleandan är så stark att den på sätt och vis ersätter behovet av nedtecknade styrdokument vad gäller undervisningen? Det känner jag mig än så länge tveksam till, men frågan är hur en gemensam bild kan se ut och vilka möjligheter det kan ligga i att vara relativt fri från Skolverket i detta.  

Jag tänker att jag i nästa blogginlägg kan skriva lite mer om kursplaner i folkhögskolan. Bloggen kommer att följa upp olika områden inom folkhögskoland värld. Tillsammans med mer rutinerade folkhögskolepedagoger kommer bloggen ge olika perspektiv på folkhögskolevärlden. 

/Lisa