Vilka socio-teknologiska normer har du?

En hand håller i en mobiltelefon och klickar med tummen på små bilder på telefonen. I bakgrunden en bärbar dator.
Foto: Lisa Fotios

Jag har själv gjort misstaget många gånger. Oftast är det någon kväll eller helg när jag egentligen är ledig, men bara ska kolla jobbmailen lite och upptäcker ett mail som triggar igång hela systemet. Plötsligt kan jag inte tänka på något annat och stressnivån har ökat rejält. Helt i onödan, eftersom jag förmodligen inte kan göra något åt saken, utan får vänta tills nästa arbetsdag med att ta itu med det. Varför gör jag så här när jag vet att det påverkar mig negativt? 

Samma fenomen gäller för många ungdomar och vuxna, men även barn, inom sociala medier där exempelvis Snapchat, Facebook, Instagram snabbt skapat beteenden hos oss som totalt ändrat vår vardag. Är telefonen det sista du tittar på innan du ska somna och det första du sträcker dig efter när du vaknar? Visst är det bra att vi snabbt kan nå varandra, men många kämpar med att uppnå oskrivna och ibland helt sjuka regler och förväntningar som bara uppkommit från ingenstans via tekniken. Stressen av att man inom en mikrosekund förväntas svara eller ”lajka” en snap, en instagrambild eller ett inlägg, gör att det virtuella livet helt plötsligt blivit viktigare än det vanliga livet.  

Pedagogen och Stanfordforskaren Molly B. Zielezinski berättade vid en föreläsning på BETT-mässan i London i år om begreppet socio-teknologiska normer. Hon menade att det handlar om de uttalade eller outtalade regler som vi följer när vi använder ny teknologi med andra. Hon kunde dra flera paralleller mellan sin undervisning på en skola och sin forskning om digital pedagogik. Hon berättade till exempel om en tonårstjej som i över 400 dagar i följd haft en ”Snapchat streak”, dvs en daglig, obruten bildkommunikation med en annan tjej på skolan. I Snapchat uppnår man då en streak emoji, dvs. en ikon visas i Snapchat som en slags belöning över vad man åstadkommit.

När eleven berättade för Molly varför hon hela tiden under lektionstid kollade sin mobil, så var svaret att hon egentligen inte ens gillade tjejen som hon uppnått streaken med, de umgicks inte alls längre i verkliga livet. Däremot ville hon inte förlora sin streak emoji i Snapchat och tog kort på vad som helst, ett bord eller ett träd som hon skickade, bara för att hon inte ville bryta streaken. Hon förklarade också det oförlåtliga i att göra en ODR i Snapchat, vilket betyder Open Don´t Reply, det vill säga att man sett ett inlägg utan att svara eller lajka. Gjorde man en ODR var det lika allvarligt som att avbryta vänskapen med den personen.  

Det blev väldigt uppenbart för Molly att man behövde lyfta frågorna kring dessa dolda och galna normer och göra dem synliga för sina elever och betona vikten av att ha ett hälsosamt förhållande till tekniken. Både i vardagslivet och i klassrummet. Hjärnforskaren Katarina Gospic talar om ”digital detox” i detta sammanhang, dvs när har man nytta av tekniken och när bör man ta ledigt ifrån den.

Molly Zielezinski hade på sin skola överenskomna regler som gällde de digitala enheterna och sociala medier. Till exempel när eleverna skulle vända blicken mot läraren så var hon noga med att förvarna om att ”om 5 min kommer vi att stänga ned skärmarna och lyssna och titta på mig”. De som behövde tid för att avbryta något fick förvarning och eftersom den regeln och flera andra var förankrade och diskuterade i klassen sen tidigare, så var det få tillfällen som eleverna bröt mot dem. Om någon elev ändå inte stängde ned skärmen så togs diskussionen om normer upp igen. Molly var även tydlig med att vara en digital förebild kring detta. När en elev frågade något så kunde hon ”tänka högt” kring sitt eget beteende. Det kunde låta så här: ”Det var en intressant fråga, den ska vi googla upp svaret på. Och nu ser jag att jag precis fått ett mail från rektorn, men jag väljer att vänta med att läsa det till efter lektionen och slutföra det som du och jag skulle kolla upp.”

Vi kommer inte ifrån dagens teknologi, den finns runt oss hela tiden, men vi kan ta makten över den och bestämma hur vi ska använda den genom medvetna beslut. Jag tror att dessa normer behöver lyftas i och med att tekniken tätnar i klassrummet. Tekniken ska stödja pedagogiken, men är inte denna aspekt minst lika viktig att ta upp i din klass, i ditt arbetslag eller på din skola? Jag skulle i mitt arbete inte klara av en enda dag utan att använda tekniken, men begreppet socio-teknologiska normer har i alla fall fått mig att fundera över mitt eget beteende. Vilka socio-teknologiska normer har du?

Ps. Vill du läsa mer kring Mollys forskning så finns hon på twitter @MollyBullock

porträttbild Anders Lenz
/Anders Lenz, IT-strateg, gymnasie- vuxenutbildningsförvaltningen, Karlstads kommun