Erasmus - Jena dag 3

På grund av en massa tekniska missöden kommer dag 3 bloggen först nu, under dag 4.

Idag gick färden till vackra Weimar och Goehte-Gymnasium där vi bl. a. skuggade läraren Ronny Do Xuan när han arbetade med sin iPad-klass 8A.

Det vi fick se idag var något helt annat än den undervisning som vi tidigare har fått ta del av. Det enda som var lika var att lektionen startade på utsatt tid, inte en minut gick förlorad. Alla elever var redan i klassrummet när klockan ringde, då ställde de sig upp och hälsade god morgon. När de hade fått lov att sätta sig fick vi presentera oss kort och sen startade lektionen. Denna lektion var 45 minuter. Ronny använde ca 3 min. för att gå igenom dagens lektion som var strukturerad på följande sätt:

På (griffel)tavlan stod de uppgifter eleverna skulle arbete med på sin iPad och i sina räknehäften. Klassen arbetade med Pythagoras sats.  Uppgifterna bestod av att repetera ett ”bevis” (som klassen hade gått igenom tillsammans tidigare). Därefter ett ”Pythagoras satspussel” som de kunde arbeta med på sin iPad. Därefter följde ett antal uppgifter med stigande svårighetgrad. Eleverna fick veta att de hade 25 minuter på sig att arbeta med uppgifterna, de fick också veta vilken uppgift de, i slutet av lektionen, hade ansvar för att skicka in en genomtänkt lösning på till läraren.

På väggen framme vid tavlan startades en (från lärarens iPad) projicerad klocka som tickade ner från 25 – 0. Längst till vänster framme vid tavlan fanns också förslag på lösningar till alla uppgifter (med baksidan utåt) som man kunde använda sig av om man inte på något annat sätt kom vidare med uppgiften. Under de 25 minuter som eleverna jobbade använde sig 2 elever av denna möjlighet. Dessutom projicerades ett gemensamt dokument framme vid tavlan där eleverna kunde skriva in ev. frågor och andra elever kunde svara under arbetets gång.

Eleverna började omedelbart jobba. De arbetade i sina räknehäften varvat med sina iPads och de samarbetade med sin bänkkamrat. Allteftersom de blev klara med ”sin” uppgift (dvs den uppgift de var ansvariga för att presentera för klassen) skrev de upp sina namn bredvid numret på uppgiften på tavlan. På så sätt var det tydligt för andra elever vilka elever som kunde hjälpa till om man fastande på någon uppgift. Den möjligheten utnyttjades av flera elever.

När 25 minuter var förbi sa Ronny att nu kom själva ”presentationsfasen”. Det betydde att eleverna hade 15 minuter på sig att snygga till och skicka en lösning som de var nöjda med till Ronny. Den lösningen skulle ingå i det gemensamma dokument som klassen arbetade fram. Kommande lektion skulle varje elev få presentera ”sin” lösning för klassen. Då hade Ronny hunnit sätta ihop dem till den gemensamma presentationen. Den skulle sedan efter det avslutade arbetsområdet skickas ut till alla elever. Eleverna sparar dem och när som helst gå in och friska upp sina kunskaper om Pytagoras sats. Ronny sa att detta var bra för alla elever och extra värdefullt för de elever som fick kämpa för att hänga med i matematikundervisningen.

Efter prick 15 minuter avbröt Ronny, då återstod 2 minuter av lektionen. Ronny sa till klassen att de som inte hade hunnit ”grunduppgifterna” (6 av de 8 uppgifterna) skulle fotografera av dem på vägen ut och göra klart hemma. Därefter uppmanade han eleverna att gå in på gemensam sida för feedback. All feedback lämnades anonymt och alla elever tryckte samtidigt, frågeställningen från Ronny handlade om hur väl de tyckte att de behärskade innehållet i det som de precis hade arbetat med. Exakt 8.45 var lektionen slut och varje minut hade använts på ett effektivt och värdefullt sätt, såvitt vi kunde bedöma.

Efter lektionen frågade jag Ronny hur han såg på differentiering av undervisning. Han svarade att han tyckte att det fungerade ganska bra med det här arbetssättet. Det fanns elever som hade uppmanats att endast göra de mer utmanade uppgifterna och elever som endast skulle hinna grunduppgifterna. De elever som låg långt framme kunde ofta utmanas i par eller grupp och arbeta vidare med uppgifterna. De fungerade även som resurs för andra elever under lektionerna. Ibland fick de uppdraget att sammanställa presentationer, dvs andra elever skickade sina uppgifter till dem och de ”rättade” och satte ihop en presentation bestående av instruktioner, exempel, uppgifter och elevlösningar. Han visade även hur de arbetade med att göra ”mattefilmer” med hjälp av iMovie och ofta t.ex. med hjälp av GeoGebra. Elever som behövde mer tid arbetade med grunduppgifterna fick hjälp av både läraren och andra elever, på så sätt tyckte han att han ”hann med” dem också.

Vad Ronny också sa var att han önskade mer tid för att kunna utmana särskilt begåvade elever. Som det ser ut nu försvinner de ofta till specialskolor eftersom deras behov inte tillgodose på ”vanliga” skolor. Ronny tycker att är synd. Han tror att det finns vinster med att inkludera dem i den vanliga undervisningen, både för dem och för andra. De elever som ligger långt framme i matte i hans klasser är snarare högpresterande än särskilt begåvade och det vore intressant att låta dem arbeta tillsammans.

Förutom mattelektionen fick vi följa andra lektioner med denna iPad-klass bl.a. en musiklektion där klassen komponerade tillsammans på sina iPads. Det vi såg under samtliga lektioner var ett medvetet sätt att använda iPads. En av pedagogerna uttryckte sig ungefär såhär ”Vi sätter iPadsen när det ledde till förändrat lärande, inte istället för penna och papper eller som lustfyllt inslag.”

Inställningen bland lärarna till digitala lärverktyg är, som flera lärare uttryckte ”försiktigt optimistisk”. Även på denna skola höll man hårt på att vänta med digitala inslag till tidigast åk 7, inte heller här fick miniräknare användas tidigare. På frågan varför svarar flera lärare att det finns inga ”bevis” för att digitala lärvektyg verkligen höjer elevernas måluppfyllelse och leder till fördjupad kunskap. Däremot finns en hel del rapporter och erfarenheter från andra länder som t o m visar på motsatsen. De tror att eleverna lär bättre utan digitala verktyg i tidig ålder och att de framförallt har lättare att hålla fokus och att jobba uthålligt med en uppgift.

Det var en fantastiskt intressant dag, så intressant att jag (Susanne) har valt att åka tillbaka dit imorgon för att försöka sno åt oss ännu lite mer kunskap!