Erasmus - Amsterdam dag4

Elisabet var med Ireene på deDNKRS när hon hade en så kallad enrichmentclass, precis som igår handlar inte detta om något specifikt ämne. Det handlar om att lära barnen att lära och att vara uppmärksamma på sitt eget lärande. På deDNKRS följer de Sternbergs modell gällande att utveckla det kreativa, det analytiska och praktiska tänkandet. I arbetet med barnen ombeds de kontinuerligt att fundera över vilket av dessa tre tänkande de använder i sitt arbete.

Idag var första gången dessa barn var på deDNKRS, därför var föräldrarna med dem. För att ge förståelse för arbetssättet fick varje barn i uppgift att konstruera ett torn, så högt som möjligt med hjälp av klädnypor. Under tiden gick Ireen runt och pratade med både ban och föräldrar kring vilket tänkande de använde sig av. Både föräldrar och barn hade väldigt roligt och miljön var härligt avslappnad.

Därefter fick föräldrarna lämna deDNKRS och barnen åt sin matsäck som de själva hade med sig. Därefter en kort lekstund i klätterställningen utanför. Nästa aktivitet hade två syften, det ena var att lära känna varandra eftersom de flesta barn aldrig träffat varandra och det andra var att träna sig på att beskriva saker – i detta fall sig själv. Till sin hjälp hade barnen ett bord med en massa olika saker att välja från, Ireen gick igenom de alla först och sedan fick barnen välja en i taget. När alla valt satte vi oss i ring på mattan och var och en fick förklara. Det var både hjärteknippande och fantastiskt att höra barnens berättelser. Rätt tydligt var det att de kände sig annorlunda i sin vanliga miljö – och deras sätt att berätta visade att de hade ett väldigt rikt och utvecklat språk, barnen var mellan 6 och 8 år gamla.

Ex. En flicka som tagit bandaget berättade att hon hade som ett stort hål inom sig, med bandaget så skulle hon kunna laga det. En pojke tog en sten som luktade gott, han sa att han tyckte han var ful på utsidan precis som stenen, men han visste att han var fin på insidan och stenens goda doft återspeglade detta. En annan pojke som vart helt tyst och hållit sig i bakgrunden tidigare hade valt en jordglob, han älskade nämligen alla sorts djur. Han ville åka runt världen och se alla djur.

Frågan är ju också hur jag kunde förstå allt detta, jag kan ju ingen Holländska! Jo, jag hade en simultantolk bredvid mig, Arend 8 år, som inte har engelska som modersmål och som inte har engelsktalande föräldrar. Thank you Arend! You did an amazingly good job!

Jag frågade också Arend vad han tyckte om deDNKRS i jämförelse med hans vanliga skola. Han sa att han tyckte om den vanliga skolan också. Skillnaden var att på deDNKRS fick han tänka fritt, han kunde därför tänka mer. I den vanliga skolan var han mer bunden och var tvungen att följa vissa mönster.

Med lite tur kommer vi fortsätta hålla kontakten med ytterligare ett annat barn på deDNKRS, Maxim som har en mamma från Danmark. Maxim kunde jag prata Skandinaviska med och han vill gärna hålla kontakten med oss bland annat för att träna sin Skandinaviska.

Helena och Elins dag i Amsterdam 20/3 2018

Helena och Elin besökte Leonardo Da Vincischool, som ligger centralt i Amsterdam. Där fick vi följa Arianne Dobber, specialistlärare för särskilt begåvade elever. Hon ledde en elevgrupp på 14 st en dag i veckan på denna skolan, där eleverna kom från fyra olika skolor till denna lektion. Många av eleverna gick sitt andra år i gruppen, men några hade just startat. Barnens uppgift denna dag var att arbeta med ett projekt tillsammans i grupp om 3-4 elever. Uppgiften skulle planeras av eleverna själva och de skulle komma överens om innehåll, arbetssätt, arbetsfördelning, material, presentation m.m. Modellen de använde likar VÖL- modellen (Vad du kan, Önskar lära och Lärt mig).

 Temat det handlade om heter Biomimicry – och är ett sort efterlikanande av det biologiska livet i naturen och hur vi människor tar efter naturens klokhet. T.ex. kardborreband är något vi hämtat inspiration från växtriket. Barnen fick arbeta ganska självständigt med få instruktioner och innan de började, men Arienne handledde eleverna när de behövde det, eller när de körde fast. På väggen fanns en arbetsmodell som eleverna gick och tittade på för att komma vidare.

Även denna dag blir det tydligt för oss att det är tankesättet och tillvägagångssättet som är det primära medan själva ämnet och innehållet är sekundärt. Eleverna behöver vissa kunskap inom olika områden för att kunna genomföra presentationen ett visst datum och det behövde finnas med i deras planering. Fokus ligger på att utveckla ett ”Growing mindset” ett öppet synsätt och intellektuell utveckling istället för ”Fixed mindset” där man lätt fastnar i låsta mönster.