Hur man kan stimulera och arbeta med matematiskt särskilt begåvade elever, framför allt på lågstadiet.

För att möta dessa barn på bästa sätt tror jag det för det första är jätteviktigt att läraren har en grundkunskap om särskilt begåvade elever allmänt och utöver detta, specifikt om de matematiskt särskilt begåvade eleverna.

Särskilt begåvade elever - allmänt

För att uppnå det första, d.v.s. få en grundkunskap om särskilt begåvade elever allmänt, rekommenderar jag varmt del 1.1 och 1.2 i Skolverkets stödmaterial samt Roland S. Perssons Tre korta texter om särskilt begåvade elever. Det finns naturligtvis mycket mer att läsa – se detta som ett förslag på en grund som alla pedagoger bör ha.

Matematiskt särskilt begåvade elever

Var kan man då läsa mer om matematiskt särskilt begåvade elever? Här är några förslag;

Eva Petterssons licentiatuppsats, avsnittet om Matematisk förmåga s. 21 – 33.

Attila Szabos licentiatuppsats, avsnittet om Matematisk förmåga s. 24 – 32.

Elisabet Mellroth magisteruppsats, avsnittet Matematisk förmåga och matematisk aktivitet s. 15 – 21.

Jag försöker ge tips på texter skrivna på svenska, men vill ändå också varmt rekommendera Linda J. Sheffields bok: Extending the challenge in mathematics; Developing mathematical promise in K – 8 students. I denna bok finns både teori och konkreta exempel på hur man kan arbeta i klassrummet.

Den ställda frågan handlade om hur man kan stimulera och arbeta med matematiskt begåvade elever. När man nu har läst lite om hur man kan upptäcka dem – då tror jag att det är dags att börja diskutera hur och med vad man kan möta dem i klassrummet.

Det finns inte jättemycket forskat på hur man konkret ska kunna arbeta med dem i klassrum som har en sådan bredd av elever som vi har i våra svenska klassrum. Men man vet att det är viktigt att man ger matematisk begåvade elever uppgifter som ska vara rätt för dem. Oftast behöver inte dessa elever särskilt mycket repetition – när de kan något – så kan de! Att tvinga dem till repetition kan helt ta bort deras motivation och glädje för skolämnet. Att ge dem uppgifter att arbeta med som de redan kan, lektion efter lektion, dag efter dag – det är ett effektivt sätt att göra dessa barn mycket uttråkade.

Uppgifter som anses vara stimulerande och utmanande för dessa elever, d.v.s. leder till ny kunskap för dem ska enligt litteraturen bland annat;

·         Uppmuntra till nyfikenhet och kreativitet,

·         Kunna lösas på flera olika sätt, metoden ska inte vara styrd,

·         Ha ett öppet slut, d.v.s. den ska kunna gå att utveckla, generalisera eller göra om – kanske kan man göra det genom att ställa frågan ”Men tänk om…”

(Detta kan man hitta skrivet av forskare som t.ex. Linda J. Sheffield, Ralf Benölken, Marianne Nolte, Roza Leikin).

Många av de Rika matematiska problemen uppfyller detta, liksom många av problemen i matematiklyftets problembanker.

I Karlstads skolutvecklingsprojekt Med rätt att utmanas – i en skola för alla arbetar vi också med att utveckla uppgifter så att de särskilt begåvade eleverna får arbeta med att träna sitt högre tänkande (enligt Blooms taxonomi) snarare än att ägna tid åt att skapa kunskap – som de ofta redan har. Tyvärr har vi inte resultat att delge av detta än, men det kommer – även om rapporten inte väntas vara klar förrän hösten 2017.

Vad var svaret då?

Det viktigaste är att se barnet och att bekräfta barnet för den begåvning barnet har. Tänk på att ett särskilt begåvat barn ofta förstår att han/hon är annorlunda, men han/hon kanske inte förstår varför kamraterna inte förstår honom/henne.

Låt inte barnet stå och trampa vatten, tvinga inte barnet till onödiga repetitioner. Om ni vill ”kolla av” vart barnet ligger till – börja gärna att testa uppifrån. Om ni använder t.ex. Diamant – börja inte på lägsta nivån om ni anar att barnet kanske redan kan just det. En idé som nämns i litteraturen är att använda sig av förtest innan man börjar ett nytt område – ni kanske upptäcker att ett barn redan kan allt av det ni hade tänkt arbeta med den kommande månaden.

Erbjud barnet material som det inte redan behärskar, var inte rädda för att ”ta i”. Om ni tänker er att t.ex. att det nog blir bra med material anpassat för elever som är två år äldre – testa att ta material som är ämnat för elever som är fyra år äldre – se vad som händer! Det kan bli fantastiska matematiska möten!

Ungefär så här sa en av lärarna i vårt projekt:

”Det är så häftigt att få vara med, att få se hur fort det går och hur hen bara vill ha mer och mer!”