Hästen i pedagogiken – hur fungerar det?

Skolhästen Sigge, vår medarbetare på gymnasiesärskolans Naturbruksprogram 1-4 finns inte mer. Dessutom är programmet i sig nedlagt och de sista naturbrukseleverna avslutar sina kvarvarande kurser på Nobelgymnasiet. Det här är ett inlägg till minne av en verksamhet och utbildning i verkligheten, där hästen Sigge stod i centrum för att ge eleverna ett sammanhang i naturbruksämnena.

häst och en kram

Beslutet att Hammarögymnasiet skulle äga en egen häst uppkom i ett skede när Naturbruksprogrammet dels var på frammarsch med många sökande, dels när programmet utvecklades och formades utifrån Hammarögymnasiets förutsättningar. Det var en sak att bedriva programmet på Lilleruds Naturbruksgymnasium och en helt annan när programmet flyttades därifrån. De elever som var intresserade av häst kunde nu välja inriktningen häst. Tidigare hade eleverna enbart ridit på 4H-Gården, Karlstad. Det var här jag kände att det fattades en bit. På 4H red man i sedvanliga lektioner, borsta häst, göra i ordning hästen för ridning, rida byte av ryttare, hjälpa den som inte kan. Något som i sig är bra. Jag ville att eleverna skulle få mer. Vad ligger då i detta mer?

Jo, nyckelord så som ansvar, ledarskap, självständighet, utveckla förmågan att fatta egna beslut, växa som människa, ha tid att utveckla sin känsla för bland annat ridning och körning. Vara i ett litet stall där eleverna fick gott om tid att lära sig detta i lugn och ro.  Ett stall där eleverna kan känna sig trygga tillsammans med stallets ägare och dess hästar. Där innebörden av häst inte enbart bestod av delmomenten ridning och körning.

I det här stallet, där Sigge kom att bo, inrymdes i stort sett hela det spektrum som utgör själva naturbruksprogrammet:

  • Traktorkörning – ridbanan harvades med tanke på hästens hållbarhet, ploga snö kring stallet och på ridbanan.
  • Röja sly under staket – så att elen tar sig fram och hästarna inte rymmer.
  • Ta hand om nedfallna träd i hagarna och som ibland fallit över staketet.
  • Laga och bygga hagar.
  • Ta hand om ensilageplast – återvinning och miljötänk.

Det här bara ett litet axplock av hur alla i elever i programmet kunde samarbeta kring den gemensamma nämnaren - skolhästen Sigge, oavsett vald inriktning. Det här arbetet var nödvändigt för att elevernas häst skulle må bra. Ansvar. Verklighet. Skarpt läge.

traktor och arbetare

Vad bidrog då Sigge mer rent konkret till att utveckla eleverna? Ja, mycket mer än vad jag själv insåg till en början, när jag själv fortfarande hade mest fokus på själva ”hästandet”. Det tog ett tag innan jag såg att detta med häst var så mycket mer för dessa elever än att bara rida eller köra. Själv hade jag fnissat åt de ganska nyligen uppkomna kurserna i hästsammanhang där man utlovade att ”Utveckla ditt ledarskap- bli en bättre chef, kom och led en häst”. Jag fick mig en sprätt på näsan när jag insåg att det är just det mina elever ägnar sig åt. Hela tiden. För hur tar du in en häst från hagen om inte du är ledaren? Det går inte alls, vilket Sigges kompis Cornell demonstrerade villigt. Det var många gånger elev och Cornell hamnade i ett dike där det fanns gott gräs att äta. Sigge gick för det mesta med snällt. Men även han kunde ibland visa tydligt vilka elever som behövde arbeta med sitt ledarskap och därmed även sin självkänsla. 

Eleverna utvecklade sin självständighet och förmåga att fatta egna beslut utan att fråga mig om vad som skulle göras, allt eftersom stallets rutiner satte sig hos eleverna. I stallet är ramen och rutiner alltid de samma. Det är en fröjd att se när eleverna vet vad som ska göras och de går in stallet och sätter igång. En av höjdpunkterna var när en elev med stort bekräftelsebehov kunde utföra en mängd moment självständigt och känna sig stolt och tillfreds. När vi kom till stallet går eleven direkt till Sigges box, hämta borstar och färdigställer honom för ridning. I början kunde denna elev inte ta sig för någonting utan att fråga vad som skulle göras? Hur det skulle göras? Är jag duktig nu? Detta även när eleven hade lärt sig vad och hur rutinerna fungerade. Det var fantastiskt att se den lycka och stolthet eleven utstrålade när eleven hade klarat att fatta alla beslut själv och Sigge stod färdig för ridning. Eleven kom senare att bli en superhandledare till nya elever som kom till stallet. 

Min filosofi bottnar i Vygotskjis tankar om att vara den lärande handledaren som vid rätt tillfälle kliver tillbaka och låter eleven klara att utveckla sitt lärande själv, när eleven väl kan grunderna i de specifika momenten. Att hela tiden låta eleven kliva ut ur komfortzonen och in i utvecklingszonen och ta ytterligare steg framåt och utmana sig själv. Att aldrig kliva in och göra åt eleven, i synnerhet inte dessa elever som behöver alla lärandetillfällen de kan få för att utveckla sig själv som människa. Det som eleverna har lärt sig i detta sammanhang, den erfarenheten kan de ta med sig till sitt övriga liv. Att stegvis träna upp sitt arbetsminne för att kunna utföra en serie arbetsmoment. Något som jag tror är betydligt lättare att lära sig när hela kroppen får vara med, med alla sina sinnen i praktiskt arbete i ett verkligt sammanhang.

ridning i snö

Sigge själv gav eleverna respons och feedback direkt. Mycket snabbare än vad jag själv kunde göra. Gjorde eleven rätt så belönade Sigge det genom att stå still om det var det som var uppgiften, fatta galopp, gå runt ett träd om eleven styrde runt trädet. Det sista som inte är en självklarhet för en del elever. Höger eller vänster. Hur lätt är det inte att här som lärare att säga vänster. Eller rent av styra hästen åt eleven. Hur många gånger griper man inte bara in utan att tänka på att utmana eleven att fatta det beslutet själv.

häst och ryttare

Matematisk infärgning sker automatiskt i det ”hästigt” pedagogiska sammanhanget. Hästarna ska ha mat, vilket sker i bråkform och kilo. Eleverna fick därmed en verklighetsbaserad matematikundervisning när vi i stallet talar om 1/4 skopa havre. Vi talade mycket om begrepp som hälften, dubbelt så mycket, mer och mindre. De fick även lära sig att läsa av en våg. Hur många kilo hö ska hästen ha? Till slut kunde många elever uppskatta hur många kilo hö som låg i höpåsen. Geometriska begrepp kom in när vi var på den rektangulära ridbanan De red volter, det vill säga cirklar som kunde vara 10 eller 20 meter i diameter. Här fick eleverna med andra ord en verklig uppfattning om dessa mått. När vi red ut kunde eleverna att få till uppgift att uppskatta hur lång tid? Hur långt? Här kunde de jämföra med avståndet mellan skola och stallet, vilket i sig var lurigt. Vi åkte buss till stallet och oftast var uteritten lika lång i kilometer.

häst och ryttare vid staket

Ja, det här är ett mycket kort försök att beskriva hästen i ett pedagogiskt sammanhang. Självklart finns det mycket mer jag skulle vilja få med men jag låter några bilder från dessa fem fantastiska år tala för sig själv. Det har varit en ynnest att ha fått arbeta med att utveckla eleverna utifrån mitt brinnande intresse – hästar.

häst med vagn

Träningstävling i sportkörning Hannäs, Kil. De båda eleverna fick mycket beröm för sitt handlag av domare och yrkesfolk. Eleven slog ”t o m” läraren i momentet dressyrkörning. Det bästa betyg en lärare kan få!

hästen Sigge går över bommar

Det här inlägget är del 1 av 2. Del 2 kommer att handla om Växthuset och den verksamheten i verklighetsbaserat lärande i skarpt läge.

Anne-Lie Holmer, Gymnasielärare sv/re, Nobelgymnasiet

Fd Hästansvarig, Hammarögymnasiet