På väg mot vår

Nu har vårterminen dragit igång här på universitetet och jag har fått den stora äran att hälsa nya studenter välkomna till olika lärarutbildningsinriktade program vid ett par tillfällen. Det är verkligen både roligt och inspirerande att se så många nya studenter här hos oss. De flesta av våra program startar på höstterminen, men vi har även en del programstarter på vårterminen.

Som många av er säkert känner till har vi en stor lärarutbildning i Karlstad. Ungefär 25 procent av alla programstudenter på universitetet är förskollärar- eller lärarstudenter. Det är vi både glada och stolta över. Vi har en lång tradition av lärarutbildning. Den sträcker sig så långt tillbaka som 1843. Mycket har så klart hänt inom skolan och inom lärarutbildningen sedan dess, och vi gör vårt bästa för att hänga med i samhällsutvecklingen och styra lärarutbildningarna så att de ska bli så bra och aktuella som möjligt.

Inom lärarutbildningsnämnden jobbar vi just nu mycket med hur vi ska styra våra utbildningar framåt och vi kommer i mars att fatta beslut om en ny strategi som gäller fram till 2023. Jag kommer att berätta mer om det i ett kommande blogginlägg när beslutet är fattat. Just nu är det många saker på gång hos oss och jag tänkte här berätta om några av dem.

Ni kanske har sett i något sammanhang att lärarutbildningen vid Karlstads universitet i samarbete med Karlstads kommun för ungefär en månad sedan startade upp en kompetenssatsning för lektorer i svenska språket, litteraturvetenskap och engelska som undervisar på förskollärar- och lärarprogrammen. Det är en satsning som innebär att lektorerna kommer att vara ute på förskolor och grundskolor runt om i Karlstads kommun en dag i veckan under ett helt år på sin kompetensutvecklingstid (20 procent av en heltidsanställning) och därutöver gå på seminarier om olika ämnen relaterade till skolan en gång i månaden. 

Vi gör denna satsning för att de lektorer som undervisar våra lärarstudenter ska få aktuella kunskaper och erfarenheter av hur dagens skola fungerar, vilket ytterligare höjer kvaliteten på våra utbildningar. Samtidigt innebär det att de aktuella skolorna får en extra resurs i klassrummet en dag i veckan, där lektorn kommer att bidra med sina kunskaper. Vi hoppas och tror även att det kan inspirera eleverna att de får möta forskare och lärare från universitetet. Under det här året är kompetenssatsningen en pilotomgång som kommer att utvärderas, men vår förhoppning är att det här är ett arbetssätt som vi kan fortsätta med framöver så att även lektorer från andra ämnen får samma möjligheter till kompetensutveckling.

Till hösten kommer vi att starta ett arbetsintegrerat grundlärarprogram (inriktning 4-6), som bygger på att man är anställd ute i en kommun och arbetar två dagar i veckan parallellt med studier om 75 procent. Vi startade ett liknande program hösten -18 (verksamhetsintegrerat grundlärarprogram), och den här nya satsningen är en vidareutveckling av det som vi nu gör tillsammans med kommuner i Värmlands län och Örebro län. I slutet av förra året beviljades vi medel från regeringen för att kunna göra denna satsning. 

Under flera år har många efterfrågat grundlärarutbildning med inriktning fritidshem och nu är vi inom kort på gång med en ansökan om examensrätt till UKÄ (Universitetskanslersämbetet). Vi får hålla tummarna för att det går vägen och att vi i så fall inom ett par år kan starta upp utbildningen.

Det var i korthet ett axplock av sådant som vi just nu arbetar med på lärarutbildningen, vid sidan av alla de processer som är ständigt pågående. Dagarna hos oss är fyllda av möjligheter och utmaningar, och vi ser nu fram emot ett spännande år med både påbörjade och väntande processer.

På det personliga planet har jag ägnat en del av min lediga tid åt att skriva en kortare text om de värmländska runinskrifterna. En del av er kanske minns mitt förra blogginlägg, där jag berättade att jag har en bakgrund som språkhistoriker. Jag har bland annat tidigare forskat om runor. För en tid sedan fick jag en förfrågan om att skriva ett avsnitt om runstenarna i Värmland till verket ”Den värmländska litteraturhistorien”, som kommer att publiceras till hösten. I Värmland finns endast fyra runstenar (Järsbergsstenen i Kristinehamn, stenen vid Ve utanför Väse, en sten på Hammarö samt en i Gunnarskog), men inskrifterna är intressanta på olika sätt. Jag har alltid fascinerats av hur skriften kan bygga broar över tider, och runorna tillhör ju den äldsta bevarade skrift vi har på nordiskt område. Passa på att besöka någon av runstenarna när ni har vägarna förbi! I ett kommande blogginlägg kan jag berätta mer om hur man kan jobba med språkhistoria och runor i undervisningen.

Nu tar vi stora steg mot våren! Vi hörs vidare.

Jessica