Theory of mind

I mitt tidigare inlägg ”Medkänsla i moll” hänvisar jag till Läroplan för förskolan, Lpfö 98 (Skolverket, 2018) där det under målet Normer och värden beskrivs att förskolan ska arbeta med etiska dilemman samt utveckla barns förmåga till empati (leva sig in i andra människors situation). Värdegrundsarbete är en mycket viktig del och genom att skapa möjligheter att få leva sig in i olika situationer redan för våra yngsta barn, kan vi förhoppningsvis lägga grund för öppenhet och solidaritet med andra. Jag upplever att genom estetiska uttrycksformer åskådliggörs olika situationer på ett djupare sätt. Att exempelvis dramatisera, visa med kroppsuttryck, mimik och använda musikaliska arrangemang ger en flerdimensionell möjlighet som också berör på ett annat vis. Jag menar att detta också hänger ihop med det intrinsikala, värdet i sig. Detta betyder ett meningsskapande som inkluderar känslor, uttryck, upplevelser, erfarenheter, individuell och kollektiv utveckling.

Theory of mind innebär en ”inlevelseförmåga, förmåga att sätta sig in i andras känslor, önskningar och uppfattningar.” (Nationalencyklopedin, 2020). Detta anser jag också kan kopplas samman med mitt resonemang gällande etiska dilemman och intrinsikalt värde. Att kunna leva sig in i en annan individs tankar och känslor, känna empati och vidareförmedla detta (och dessutom bara vara 1 år) är vad nästa sång gav upphov till, berättelsen går vidare…

”Kurran” och ”Pigan” hör som sagt var otäcka ljud och ser att det är fåglar som attackerar larven ”Dodo”. De räddar ”Dodo” som är sårad, det kommer t o m blod! ”Kurran” och ”Pigan” tar hem ”Dodo” och plåstrar om honom. Den här scenen väckte mycket bekymmer hos barnen, de blev berörda, rynkade på ögonen och ”led” med ”Dodo”. Utifrån vad barnen sa skapades ”Dodo blöder”:

”Dodo blöder, Dodo har ont. Dodo är ledsen för Dodo har ont.

Plåster på Dodo för då blir han bra, plåster på Dodo för då blir han glad!”

Jag brukar sjunga första delen ”ledsamt” för att sedan vända till glädje när vi sjunger om plåster. Den här sången började leva sitt eget liv i och med att ett barn ofta utbrast ”Dodo blöder!” Detta kopplade hen till situationer när någon var ledsen, exempelvis om ett barn slagit sig eller blivit ledsen av någon annan orsak. Barnet visade med hela ansiktet och kroppen hur det levde sig in och upprepade ”Dodo blöder!” Det här barnet var 1 år och hade precis börjat kommunicera med enstaka ord. En situation med en viss känsla kopplas samman med en annan, i det här fallet sången. Att dela uttryck och upplevelse, ger ett värde (intrinsikalt) och möjliggör ett Theory of mind!

Länk till "Dodo blöder"