Dramatik!

Den andra sången som skapades utifrån projektet med ”Lilla Bokbryggan” är full av dramatik och är den sång som barnen lever sig in i mest när vi sjunger…

I inledningen av min blogg berättar jag om hur jag tröttnade lite på ”imse, vimse, spindel” och ”krokodilen i bilen”. Jag ville nå djupare, utmana och utmanas samtidigt som jag var intresserad av att undersöka hur estetiska lärprocesser kan utveckla och främja barns lärande. Min avsikt var att få barnen mer delaktiga och göra dem till medskapare av sitt eget berättande. Osten (2009) som jag tidigare lyft, beskriver i sitt arbete Babydrama: en konstnärlig forskningsrapport vikten av imitation. Författaren/regissören menar att vår kommunikation bygger på imitation och kopplar även detta till hur spädbarnsforskning visar att det här är grundbulten i vår emotionella utveckling. Vi läser av, iakttar och föreställer oss vad som sker i mötet med andra människor. Detta blir såklart extra tydligt ju yngre vi är. Jag vill koppla resonemanget till vad Stern (1991) lyfter i Spädbarnets interpersonella värld – ur psykoanalytiskt och utvecklingspsykologiska perspektiv. Här tas begreppet ”intoning” upp vilket innebär att ”känna in” och att det är genom detta som känslor överförs. I imitation däremot, menar Stern (1991), är det yttre beteenden som delas. Intoning och imitation sker dock samtidigt. Det jag vill säga med det här är att genom att använda oss av estetiska uttrycksformer möjliggör vi för kommunikation, oavsett ålder. Ansiktsuttryck, kroppsspråk och agerande öppnar upp för ett samspel där vi känner in och provar oss fram genom att exempelvis imitera. 

Som jag beskrivit i mitt blogginlägg ”Medkänsla i moll” vill jag ge barnen tillgång till olika känslor och tankar, inte bara de som går i dur utan även de mer mollstämda. Om den första sången (”Picknick”) från boken om ”Kurran” var glad och ”festlig” så blev den andra sången som jag beskrev i inledningen av detta inlägg desto mer dramatisk! Handlingen i berättelsen är att de två figurerna ”Kurran” och ”Pigan” mitt under sin picknick hör otäcka ljud, det är fåglar som attackerat larven ”Dodo”! Detta var såklart mycket spännande när vi läste boken och tittade på bilderna. Ett barn utbrast upprört:

 ”Vad händer nu?! Vad händer nu?! Fåglarna! Oj, oj, oj!”

Ja, det blev sången ”Fåglarna”. När vi sjunger denna lever barnen sig in otroligt mycket, de står upp, stampar med fötterna, formar munnen som ett o (i oj, oj, oj) och håller händerna på kinderna. Deras uttryck visar på en stor delaktighet som inbegriper mycket ”förfärande” dramatik. Samtidigt ser jag också en stor lust i att få undersöka, uttrycka sig och att få vara i det lite skrämmande. Barnen känner in (intoning) och imiterar…

Länk till "Fåglarna"