Fler hänger på!

Jag skulle vilja koppla föregående inlägg (och kommande) till vad Vygotskij (1995) belyser i Fantasi och kreativitet i barndomen där författaren redogör för skillnader mellan reproduktion och produktion. Detta har jag även lyft i tidigare inlägg och då med koppling till vad Dahlberg, Moss och Pence (2009) beskriver i Kvalitet och meningsskapande: postmoderna perspektiv – exemplet förskolan. Sammanfattningsvis innebär detta att en reproduktion är ett återskapande av verkligheten medan produktion är ett nyskapande som alltid är en del av en kreativ process. Jag ser barnens egna sånger som en kombination av dessa, de använder sig av ord/meningar och upplevelser som redan finns och skapar i en estetisk lärprocess någonting nytt. Detta innefattar både en språklig utveckling samt att den kreativa processen ger möjlighet att utforska det intrinsikala värdet (värdet i det estetiska uttrycket). I De skildrar vardagen med musik ges exempel på låttitlar som barnen gjort själva, ”Jag älskar min mamma” och ”Vi ska städa nu” är några av dessa. ”Ma-maa” som beskrevs i mitt förra inlägg ligger i samma linje och även följande sånger som jag nu är på väg att berätta om. Men först vill jag lyfta en punkt ur Läroplan för förskolan, Lpfö 98 (Skolverket, 2018) som tydliggör att förskolan ska ha ett förtroendefullt och nära samarbete med hemmen. Det här blir tydligt för mig, då vårdnadshavare aktivt medverkat i skapandet av sånger. Som rubriken lyder så ”hängde” fler på. Vi fick återigen länkar skickade till oss på mobiltelefonen. Den här gången var det en vårdnadshavare som hade spelat in sitt barn (som var knappt 3 år) i hemmet när hen sjöng egenkomponerade sånger. Den första ”Jag äter ingen kyckling” var i princip helt ”klar”, jag behövde bara hitta gitarrackorden i melodin och så kunde vi sjunga och spela in den:

”Jag äter ingen kyckling, pip, pip, pip.

Jag äter ingen kyckling, pip, pip, pip!”

Den andra sången ”Chokladmjölk” innehöll många ord och riktningar, dessutom fanns olika partier där melodin slingrade sig fram på olika sätt. Språket och berättandet är precis som barnet sjöng från början och melodin har jag i möjligaste mån försökt bibehålla, dock har jag ibland fått ”rama in” tonerna lite:

”Jag vill haa, mer chokladmjölk, med plommon och pepparkaka, för det är gott!

Också så fick jag, plommon på tårta, också fick jag pepparkaka, och plommon på den.

Sen skulle jag hem. Hem, hem, hem, hem, hem, hem.”

Jag äter ingen kycklingChokladmjölk