Elevhälsans förebyggande och hälsofrämjande potential utnyttjas inte i tillräcklig utsträckning

I skollagens 2 kap 25 § står följande mening att läsa: elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande. Meningen sätter sökljuset på många viktiga punkter. Jag funderar dock mest kring ordet främst. Vad betyder det egentligen att en elevhälsa främst ska vara något? Främst är ett ord som förpliktigar och pekar ut riktning. Det ordet ställer stora krav på oss som arbetar i elevhälsan.

Ovanstående är tankar jag skrev för snart fem år sedan. Tillsammans med dåvarande pedagoger och elevhälsoteam kallade vi detta för jakten på Främst. Det är något som jag fortfarande har med mig i mina tankar kring elevhälsa. Hur svänger vi från åtgärdande arbete till förebyggande och hälsofrämjande arbete? Jag håller helt med utredningen Bättre möjligheter för elever att nå kunskapskraven, där de skriver fram att elevhälsans förebyggande och hälsofrämjande potential utnyttjas inte i tillräcklig utsträckning.

Vad är vägen fram så att vi kan hinna i kapp ordet ”främst”? Jag tror det handlar om att elevhälsan måste ta ett aktivt steg närmare pedagogernas planeringar. Steget ska absolut inte handla om hur det centrala innehållet struktureras. Steget ska snarare handla om att säkerställa att den planering som görs får avsedd effekt. Vad är då den avsedda effekten? Jo, den är ju att planeringen ska nå fram till varenda elev. Varje gång. Skollagen är brutal i sin kravställning när det gäller detta, men för oss som arbetar inom skola så är det här något vi måste förhålla oss till. Det är kärnuppdragets kärna om ni så vill: att undervisningen ska nå alla hela tiden. Jag är medveten om den oerhörda utmaning detta innebär för våra pedagoger och elever, men även vilka utmaningar det innebär för elevhälsan.

Hur ska då elevhälsans förebyggande och hälsofrämjande potential utnyttjas för att nå effekt för våra elever? Jag tror att rektor behöver skapa tydliga strukturer kring det systematiska kvalitetsarbetet och knyta det tätt till det aktiva elevhälsoarbetet. Här blir rektors analys av verksamheten det som sätter tonen och tar ut riktning för kommande läsårs arbete. I den processen är det självklart viktigt att pedagoger, elever, vårdnadshavare och elevhälsoteam lyssnas in. Det är dock viktigt att lyfta fram rektors roll och ansvar. Rektor är den ende på en skola som har en komplett helhetsbild. Det är både en lyx och en förbannelse ibland. Min roll är att se till att bilden blir så tydlig den kan bli och ta ansvar för att omsätta den bilden i lokala insatser, som syftar till att ge effekt i varje klassrum och på varje fritidshem. Jag lyssnade på en klok person på en föreläsning som formulerade sig ungefär så här: det spelar egentligen ingen roll vad ni gör, bara ni gör det med systematik.

Det handlar ju inte om att själva insatserna är oviktiga snarare handlar det om att insatser behöver sättas i ett sammanhang, en systematik. Det innebär även att de insatser som ni gör på er skola säkert är rätt för just era elever. Det betyder nödvändigtvis att de är rätt för våra elever. Eller de kanske är helt rätt, men inte just nu. Det är just detta som gör uppdraget som rektor så roligt: allt vi gör behöver finnas i en kontext och just vår kontext är färgad av oss som arbetar just på vår skola.

Så för att få loss den potential som utredningen efterfrågar så krävs att vi ställer oss frågan: får det vi gör kring våra elever önskad effekt? Om svaret är ja, så handlar det om att stärka befintliga strukturer. Om svaret är nej, så handlar det om att identifiera det första steget som leder till ett jakande svar på frågan.
/Magnus Sjödin, rektor