Pretentiöst snack och menlöst arbete från ledning/EHT

Det är skillnad på prat om värdegrund från ledning och EHT, en helt annan att faktiskt efterleva det. Bättre med mindre pretentiösa inlägg som svämmar över sajterna och mer aktion och närvaro i verksamheten. Värdegrund handlar inte om vackra ord och dokument. Det handlar om närvaro och vara genuin i det man gör. Personalen är fantastisk men jag är rädd för att allt pretentiöst snack och menlöst arbete från ledning/EHT tar tid från det som faktiskt gör skillnad. Låt lärarna vara lärare. Ge dom rätt förutsättningar!

Ovanstående är taget från uppföljningen av vår föräldraenkät. I höstas visade vår föräldraenkät att en relativt stor andel av våra föräldrar svarade Vet ej på påståendet Det är tydligt att kränkande behandling inte accepteras på skolan. Min slutsats var att om en relativt stor andel föräldrar svarar Vet ej på ett påstående om ett av skolans viktigaste uppdrag, så behöver vi berätta hur vi arbetar och varför vi gör som vi gör. Detta ledde till fyra-fem anslag på våra klass-sajter där vi beskrev vårt arbete och de perspektivval som ligger bakom vårt arbete.

Tidigare under vårterminen följde vi upp föräldraenkäten. I vår uppföljning så fanns olika synpunkter och reflektioner från våra föräldrar. Jag väljer ut den som var mest kritiskt till elevhälsan i allmänhet och till mig som rektor i synnerhet. Det ska nämnas att jag även fått positiv återkoppling på de anslag vi publicerade tidigare under vårterminen. Varför väljer jag ut just den här synpunkten? Jo, för att visa på hur komplicerat det här med kommunikation är. Vi har identifierat en vit fläck i vår kommunikation, nämligen hur vi arbetar med värdegrundsarbete på skolan. I ambitionen att förtydliga och skapa sammanhang, så upplevs det att ledningen (läs: rektor) och EHT brister i närvaro och äkthet och att vårt pretentiösa snack och menlösa arbete tar tid från lärarna.

Hur ska vi förhålla oss till detta? Ska vi förhålla oss till detta? På vilket sätt i sådana fall? Jag är medveten att det är en riktig utmaning att nå fram till alla i alla situationer, men det finns även en stor risk att den här typen av synpunkter punkterar ambitionen att förtydliga och att informationen blir mer kortfattat och mer ytlig från oss i skolan. Även om jag, efter drygt 10 år som rektor, är rätt van att personer har synpunkter på mig som person och det jag arbete jag gör eller inte gör, så är det betydligt roligare att få positiv respons på det arbete som jag gör än att få negativ respons. Det är klart att det dyker upp negativa tankar om mina egna tillkortakommanden som rektor och det sätt jag kommunicerar. Det betyder inte att det är synd om mig eller att jag är ute efter att få hallontårta eller positiva mejl. Jag landar i stället i hur svårt det här med kommunikation är.

Även om det är svårt att inte ta synpunkten personligt, så behöver jag koppla bort mig själv som privatperson. Jag behöver förhålla mig professionellt till synpunkten och ta till mig den som rektor. Det betyder inte att synpunkten är rätt eller fel eller att jag behöver förklara eller försvara mig. Det betyder inte heller att jag ska sluta ha ambitionen att förtydliga vårt arbete. Det betyder bara att jag behöver förstå att det arbete jag gör alltid kommer uppfattas på olika sätt. Så, avslutningsvis, om det nu är så att just du är den som skrivit den har synpunkten så förstår jag att det är något som är viktigt för dig. Jag respekterar din synpunkt, men jag håller inte med dig. Har du förslag på hur jag kan kommunicera vårt arbete bättre för att nå fram till dig, så tar jag gärna mot dina tips och idéer.
/Magnus Sjödin, rektor