Likvärdighet- en klassfråga?

Något som jag tänkt mycket på under en lång tid är hur vi skapar förutsättningar för en likvärdig skola. I skolan mäter vi likvärdighet utifrån det som går att mäta. Vi tittar på resultat på de nationella proven och vi tittar på meritvärden i de klasser som betygssätts. Något vi även tittar på är hur det särskilda stödet är fördelat på vår skola. När vi gör det ser vi något intressant. Innan jag går in på det behöver jag förklara varför jag väljer att fokusera på det särskilda stödet. Det går ju att argumentera att vi inte enbart ska lägga tonvikt på det kompensatoriska uppdrag vi har. Vi har ju även ett uppdrag att ge ledning och stimulans med syfte ett eleven ska nå så långt som möjligt.

För mig som ansvarig för verksamheten är det just det här som sätter igång tankar. Lagen är tuff mot/för oss som arbetar i skola. Inte nog med att varenda elev ska nå målen, hen ska även utmanas genom ledning och stimulans att nå så långt som möjligt. Här finns ingen bortre gräns. Om vi lägger till begreppet kvalitet, så blir tankarna både vidare och djupare. Min tolkning av skollagen gör att begreppet kvalitet ska tolkas som högsta kvalitet. I andra sammanhang finns det ofta en gradering av kvalitet, en vara kan ha prima eller sekunda kvalitet. Då är begreppet mer flexibelt. För oss i skolan finns det ingen gradering. Det blir så här när vi lånar in begrepp i skolan, som historiskt hör hemma inom en annan bransch.

Så åter till varför jag väljer att fokusera på det särskilda stödet. Jag väljer medvetet att fokusera på detta då jag vet att skolan är en skydds- och friskfaktor. Om vi i skolan inte lyckas i vårt upplägg kring våra elever så finns det en större risk att valen för eleven begränsas, eller i värsta fall försvinner. Det är anledningen till att mitt fokus ligger på det särskilda stödet.

Vad menar jag då med om likvärdighet är en klassfråga? Jo, hos oss kan vi konstatera att det spelar roll i vilken klass eleven går. Jag har dammat av betygskatalogerna för våra sexor och tittat från 2015 fram till i julas och kan konstatera att vi under den tidsperioden haft totalt 547 elever som vi har betygsatt. Jag har tittat på hur många av dessa elever som har haft ett underkänt betyg (läs: där vi inte lyckats med vår ledning och stimulans). Av dessa 547 elever är det totalt 57 elever som har haft minst ett F i betyg. Det är i runda slängar en måluppfyllelse på 90% för våra sexor. För att få några referenspunkter kan nämnas att 2019 var det 75,3% av samtliga sexor i Värmland, som hade betygen A-E i samtliga ämnen och i vår kommun var det 77,9% av eleverna. Ja, men då står vi väl oss ganska väl i relation till andra skolor? Jo, det gör vi förutsätt att vi låter kvalitetsbegreppet graderas i prima och sekunda och det kan vi ju aldrig göra när det handlar om elever. Eller?

Vad har då detta att göra med klass? Tittar vi djupare i vår egen statistik kan vi konstatera att det sett ut, och ser ut, på följande sätt för våra sexor när det gäller antalet elever som har betygssatts med minst ett F i terminsbetyg:

  • 6A: 23 av 170 elever. Det innebär att 13,5% av eleverna hade minst ett F vilket innebär en måluppfyllelse på 86,5%
  • 6B: 29 av 169 elever. Det innebär att 17,1% av eleverna hade minst ett F vilket innebär en måluppfyllelse på 82,9%
  • 6C: 5 av 208 elever. Det innebär att 2,4% av eleverna hade minst ett F vilket innebär en måluppfyllelse på 97,6%

Ovanstående är anledningen till att jag ställer frågan om likvärdighet är en klassfråga. Vi kan konstatera att det spelar roll i vilken klass du går i hos oss utifrån ett likvärdighetsperspektiv. Självklart finns det förklaringar till varför det ser ut så här, men det spelar, ur ett skollagsperspektiv, ingen roll. Vår strävan ska alltid vara att uppväga dessa skillnader. Nu har vi konstaterat att vårt nuläge inte enbart är ett nuläge utan även ett mönster, som åtminstone sträcker sig bakåt i tiden till 2015. Nu till det spännande, roliga och utmanande arbetet: vad gör vi åt det här då? 

Här blir det viktigt att vi skapar rätt förutsättningar för att möta upp vår verklighet. Hur ska elevhälsoarbetet se ut? Hur ska arbetsorganisationen se ut? Hur ska resursfördelningen se ut? På vilket sätt säkerställer vi att likvärdigheten inte blir en klassfråga på vår skola. För att citera vår speciallärare, hur får vi med oss varenda unge
/Magnus Sjödin, rektor