Kraften i ordet "än..."

”Jag orkar inte!”, ”Det är ingen idé, jag suger på matte”, ”Jag har alltid varit kass på att skriva”. Visst har vi hört det från flera elever genom åren? Ungdomar som tidigt har bestämt sig för vad de inte kan och klarar och ser misslyckande som en del av den egna identiteten. Hur hanterar vi deras inställning? Går den att förändra och i så fall hur?

Carol Dweck beskriver i boken Mindset. Du blir vad du tänker (2015) sin forskning om hur den uppfattning du har om dig själv och din förmåga till inlärning påverkar ditt liv, inte minst hur väl du lyckas i skolan. Min kollega, Ulla-Carin Boes, har tidigare bloggat om Carol Dwecks forskning (läs hela inlägget HÄR) men det finns all anledning att återkomma till ämnet då det i så stor utsträckning påverkar våra elevers inställning till lärande men också lärarens inställning till sin undervisning och bedömning.

Dwecks forskning skiljer mellan statiskt och dynamiskt mindset. En elev med statiskt mindset vill dölja sina svagheter och helst arbeta med sådant som hen redan behärskar och kan visa sig framgångsrik i. Att få feedback, öva och anstränga sig ses som onödigt: antingen är man bra på något eller också är man dålig. En elev med dynamiskt mindset, däremot, ser nederlag som anledningar att kämpa ännu hårdare nästa gång och tycker om att få feedback så att hen får möjlighet att utvecklas: om man inte är bra på något än ser man till att bli bättre på det till nästa gång.

Kraften i ordet ”än” är central, menar Dweck. Ett statiskt mindset utgår från ”nu” medan ett dynamiskt opererar utifrån ”inte än”, vilket är en avsevärd skillnad. ”Inte än” rymmer en övertygelse om att det går att utvecklas och förbättras. Dweck understryker att ingen människa är antingen eller, våra mindsets kan variera beroende på tidpunkt och situation.

Så vad får då detta för konsekvenser för oss som lärare? För det är ju först när vi börjar prata om konsekvenser för vår undervisning som Dwecks forskning egentligen blir relevant för oss. Vi måste aktivt arbeta med att ge våra elever tillgång till ett mer dynamiskt mindset i våra klassrum, d.v.s. skapa ett klimat där elever upplever att det faktiskt går att förbättra sina resultat med hjälp av feedback, övning och ansträngning.

I min egen undervisning har jag gjort en del förändringar som jag hoppas är ett steg i rätt riktning. Jag försöker tänka på att:

  • Ge feedback som faktiskt kan användas och som inte bara uttrycker en bedömning.
  • Erbjuda tillfällen då feedbacken ska användas för att rent konkret förbättra ett arbete.
  • Genomföra aktiviteter som visar för eleverna att övning ger färdighet.
  • Låta eleverna reflektera över sina egna framsteg och sätta ord på sin utveckling.

Slutligen uppmanar jag mina elever att sluta att säga att de inte kan, och istället säga att de inte kan… än. // Susanne Mellerskog