Men vi lärare måste också läsa!

Det pratas intensivt om elevers läsning just nu, mycket på grund av de låga resultaten i den senaste PISA-undersökningen: svenska barn och ungdomar läser både mindre och sämre än förut.  Det pratas inte lika mycket om lärarnas läsning, men det kanske man borde då vår egen lust och förmåga till läsning naturligtvis kan påverka våra elever på ett positivt sätt.

I senaste numret av Svenskläraren (1/2014) skriver Åsa Lundholm, litteraturpedagog och förläggare, en artikel som belyser just vikten av att alla lärare läser skönlitteratur, inte bara lärarna i svenska.  För det första utvecklas vår förmåga till människokännedom och empati, vilket är en direkt förutsättning för vår profession. För det andra betonar Lundholm skolans kompensatoriska uppdrag, d.v.s. att vi måste kunna erbjuda en läskultur för alla barn, oavsett bakgrund och förutsättningar.  I en sådan skolkultur är det naturligt att både barn och vuxna läser.  Dessutom, fortsätter hon, måste vi lärare kanske medvetandegöra de strategier vi själva använder när vi läser, om vi ska kunna stötta våra elever i sin läsning och hjälpa dem att hitta strategier för att utveckla sin förståelse av texter.

Åsa Lundholm föreslår att det görs plats för lärarnas läsning på arbetstid och jämför det med många arbetsgivares satsningar på fysisk friskvård. Vi håller med! Om den skönlitterära läsningen ska uppvärderas bland våra barn och ungdomar måste den också tydligare prioriteras av oss som arbetar i skolan.

Skolbiblioteken är naturligtvis en viktig resurs i det här sammanhanget och vi vill gärna passa på att lyfta fram Nobelgymnasiets engagerade skolbibliotekarie, Sonja Veka, som inte bara hjälper våra elever att hitta rätt bok utan också bistår skolans personal med tips på skönlitteratur. Tack Sonja!

Låt oss tillsammans skapa en skolkultur där alla läser. Låt oss bli ett läsande folk igen!