Från läsflyt till läsförståelse

Under min tid i skolan har frågan läsflyt kontra läsförståelse aktualiserats och medvetendegjort mig om att ett bra läsflyt inte behöver innebära att man har en bra läsförståelse. Hur gör man då? De kan ju redan läsa.

Det finns en grupp elever som har en bra ordavkodning och ett bra flyt i sin läsning men som inte förstår vad de läser, vilket innebär att de inte vet vad de ska göra med informationen som de får i texten och heller inte hur de ska sortera informationen. Det kan vara elever som har kognitiva förståelseproblem eller är ovana att läsa texter aktivt och engagerat. Deras svårigheter är oftast att tolka, värdera och ta ut viktig information i text och vad innebär dessa problem i matematiken, fysiken eller i fordonsämnet?

Det är oftast i gymnasieskolan som det blir ett problem eftersom såväl textmassornas omfång som deras svårighetsgrad ökar. Eleven själv har inte insikt i vad en god läsförståelse innebär eftersom hen kan läsa med bra flyt och tror att det är att läsa. Texten blir bara ord på ett papper, men vad ska man göra med dem? Genom att belysa detta dilemma sätter man fingret på den komplexa process det är att läsa samt att förstå det man läser. Ett möte mellan läsare och text oavsett vilket ämne texterna ingår i.

Forskning (Pressley, 2007) visar att lärare som aktivt använder läsförståelsestrategier förändrar sitt sätt att prata om läsförståelse med sina elever vilket kan vara ett steg mot att medvetendegöra eleverna. Studier visar också att elever som har problem med att förstå och processa texter är särskilt betjänta av läsförståelsestrategier för att lära sig bearbeta och processa texter och därmed kunna använda relevant bakgrundskunskap samt dra slutsatser ur texten.

Sammanfattningsvis är det därför viktigt att vi verkligen använder strategier för läsning på alla stadier, och i samtliga ämnen, i skolan. Att kunna läsa är så mycket mer än att ha ett flyt!