Läser du, läser jag.

Flera studier visar att barn och ungas intresse för läsning har minskat under de senaste åren. Som en följd av detta har inte bara läsförståelsen minskat utan också motivationen för att läsa. Tänk om bara våra barn och unga kunde läsa lite mer. Bara 20 minuter om dagen. Hur mycket skulle inte det påverka deras utveckling, inte bara kunskapsmässigt utan också personligt! Så fort de får en ledig stund fortsätter de spela sitt mobilspel eller surfar förstrött runt på sina mobiltelefoner eller läsplattor. Detta när de istället kan göra något som är så mycket mer lustfyllt och utvecklande – att läsa.  Om de någon gång läser tidningen bläddrar de snabbt vidare till serierna eller tevetablån. Det känns som om det inte spelar någon roll, hur mycket vi än informerar dem om vikten av att läsa…

För självklart börjar vi själva vår dag med att läsa morgontidningen. Allt från ledaren och kulturnyheterna till sporten och lokalnyheterna betas av tillsammans med morgonfrallan. Under arbetsdagen tar vi del av intressant forskning, vi utbyter boktips med barn och vuxna under lunchrasten och fem minuter innan nästa lektion hinner vi scanna av anslagstavlan i korridoren efter något nytt anslag eller upprop.

Då arbetsdagen är slut hinner vi ner till det lokala biblioteket för att samspråka med en bibliotekarie och får med oss en god trave kvällslektyr av det senaste snittet hem, inför den stundande bokmässan som skall besökas under helgen.

Nja, kanske inte riktigt. Men för att åstadkomma förändring behöver vi börja hos oss själva. En smula självrannsakning kanske kan vara på sin plats. För hur mycket läser vi egentligen och hur förmedlar vi vår egen läsning vidare till de barn och ungdomar vi möter i vårt jobb? För att vår egen personliga inställning till läsning har betydelse för våra barn och unga råder det ingen tvekan om.

 

”Läsare skapar läsare. Detta är en grundläggande sanning att hålla i minnet. Mycket hänger på vad och hur mycket vi själva läser. Vi kommer ofrånkomligen och omedvetet att försöka forma andra till samma sorts läsare som vi själva är. Vi försöker intressera dem för det slags böcker vi själva tycker mest om. Vi påverkar de till att tänka och tala om de böcker de läst på samma sätt som vi tänker och talar om dem. Och utan att säga ett ord kommer vi genom vårt sätt att uppträda visa vilken plats och roll läsning spelar i vårt eget liv.” (Chambers, 2011, s. 115)