Håller tornet på att räta upp sig?

Igår höll Skolverket presskonferens och presenterade resultaten från Pisa 2018. Alla resultat är ännu inte statistiskt säkerställda, men sett på de flesta områden som mäts så presterar våra 15-åringar bättre än senast och är tillbaka till den nivå som fanns 2006. Jag är medveten om att all statistik kan föras fram på sådant sätt som gagnar den som har ordet. Det jag är helt enig med generaldirektör för Skolverket, Peter Fredriksson, är det faktum att PISA sätter tonen för debatten kring skola och hur bilden av svensk skola ser ut. Kommer vi slippa braskande rubriker kring krisen i svensk skola? Kommer den politiska debatten bli mer nyanserad? Förmodligen inte, men jag tror detta kommer innebära att vi som arbetar inom skola kanske kan få den arbetsro vi förtjänar.

Även om kurvorna pekar uppåt när det gäller läsförståelse, matematik och naturkunskap så ser vi inte alls samma utveckling när det gäller likvärdigheten. Här konstateras att vi inte ser den utveckling som våra elever förtjänar. Beroende på vem jag väljer att lyssna på så beror det på det fria skolvalet eller att lärarbehörigheten är låg i socio-ekonomiska utsatta områden, eller en kombination av detta. 

Jag är övertygad om att anledningen till att vi ser en postiv trend inom de tre ämnesområdena är att det är områden som vi som arbetar inom skolan kan påverka. När det gäller områden som är socio-ekonomiskt utsatta så kan vi i skolan inte styra över vilka som bor var, eller vilken typ av bostäder som byggs inom ett visst område. Det är en utmaning för andra kompetenser. Att säga att vi i skolan ska lösa detta är som att säga att den som flyger flygplanet, som kalkar försurade sjöar ska lösa själva utsläppen. Vi kommer fortsätta att kompensera för de skillnader vi ser hos våra elever och vi kommer fortsätta utmana de elever som behöver det, men vi i skolan kan inte kompensera för en samhällsutveckling som drivit fram en segregation i samhället.

För att återgå till presskonferensen så avslutar Peter Fredriksson med fem olika punkter som visat sig vara framgångsfaktorer:

  1. Ledarskapets betydelse
  2. Det kollegiala lärandet
  3. Det systematiska kvalitetsarbetets betydelse
  4. Undervisningens betydelse
  5. Vikten av att ha höga förväntningar

De fem punkterna presenteras ca 24:40 in i klippet. Jag håller med om att alla fem punkter är relevanta och de påminner mig om de tankar Blossing har kring hur en framgångsrik skola organiseras. Jag tror att kombinationen av Fredrikssons fem punkter och en stark elevhälsa är vägen fram mot att tornet kanske helt rätar upp sig. Hur vi ska komma tillrätta med likvärdigheten är en större utmaning och kräver andra saker än det Fredriksson lyfter fram.
/Magnus Sjödin, rektor