Tillitsfulla relationer

I min yrkesroll som fritidspedagog händer det att jag får frågan vad jag ser som det viktigaste i mitt uppdrag. Förutom att följa våra styrdokument och planera vår verksamhet utifrån dem är mitt svar tveklöst: att skapa tillitsfulla relationer. Hur gör man då det? Vi jobbar med människor, med barn så här finns inga mallar eller manualer utan här kommer vår yrkesskicklighet in. Vi ser individen, vi ser människan, barnet och vår utmaning är att möta var och en på ett för just detta barn förtroendeingivande vis. I varje relation handlar det om att bygga: bygga tillit, bygga förtroende, bygga trygghet. Vi arbetar med att skapa trygga lärmiljöer vilka inte bara innefattar klassrum eller andra för undervisning avsedda lokaler utan även ”mellanrummen och transportsträckorna” bör räknas dit. Det är ofta där saker händer, det där som kanske inte alltid kommer fram, men som kan skapa oro hos barnen. Det kan vara ord, knuffar eller blickar, där har jag som fritidspedagog ett fint tillfälle att finnas med för att skapa trygghet och där passar jag på att bygga.

På Råtorpsskolan har vi privilegiet att använda vår unika kompetens som fritidspedagoger genom att i klassrummen jobba på uppdrag från elevhälsoteamet. Vi har en kontinuerlig dialog rörande situationer i våra barngrupper där vi handleds och går in och tillsammans med läraren jobbar med hela gruppen för att skapa en trygg och också lugn lärmiljö vilket är en förutsättning för att alla barn ska kunna ta till sig undervisningen. Att jobba utifrån dessa uppdrag ger oss fritidspedagoger möjlighet till en överblick, som bidrar till att vi kan ”se det där som känns”, det där som skulle kunna skapa oro. Som fritidspedagog har vi även förmånen att vara med barnen på rasterna där vi har fina möjligheter att bygga genom att finnas nära och och vara tillgängliga för barnen.

Jag och mina fritidspedagogkollegor är alla olika och utifrån det bygger vi också unika relationer utifrån varje individ, till varje barn. Detta bidrar till en dynamik och skapar ett nätverk av vuxna som verkar som en trygghet för barnen. En del barn bygger bäst med vuxna i stridens hetta på bandyplanen, andra med en promenad då vi håller handen och pratar på skolgården när den kanske känns lite stor för en liten sexåring. Hur skapar då jag personligen tillitsfulla relationer? Jag försöker verkligen se varje barn. Jag fångar tillfällen för att visa dem att jag finns där för dem, inte bara när något händer utan jag söker aktivt upp de barn som inte vanligtvis pockar på uppmärksamhet. Jag försöker liksom ”skanna av” känslan runt barn och grupper i alla sammanhang. När jag ser kan jag också lyssna, låta barnen berätta vare sig det är om hur det var hos farmor i helgen, att det godaste som finns är pappas tacos eller att det är lite jobbigt med killen i femman och det är där bygger vi tillsammans. För då kan jag berätta, om min farmor, om att min pappa var usel på att laga mat och att killen i femman nog inte förstått, men att vi tillsammans kan prata med honom.

Jag ser det som oerhört värdefullt att ge barnen tid, att se, höra, vara med dem i alla situationer och jag säger ofta att det är för deras skull jag är här, för att göra deras dagar så bra det bara går. Att de alltid alltid kan komma och prata om det är något. Min erfarenhet har visat mig att om jag har lyckats göra detta, ja då är det mycket lättare att nå fram på ett lågaffektivt vis i situationer som innehåller konflikter eller på annat sätt är jobbiga för barnen. Finns då förtroendet för mig, att jag som vuxen vill att alla ska må bra, att vi inte har några ”offer och förövare” utan att vi är olika, men att ibland behöver vi lösa saker som uppstår är vägen för att göra alla barns trygghet bättre. Jag kanske inte alltid förstår, men jag försöker. Du kanske inte alltid förstår vad ett annat barn menar med det de säger eller gör, men det viktigaste är att vi försöker förstå. För det är då vi kan nå varandra i respekt och tillit och skapa en känsla av att vi alla vill varandra väl. Det är en förutsättning för att känna trygghet, att det är viktigt för mig att det går bra för dig.
/Pia Holmberg, fritidspedagog