Vi fortsätter jakten på Främst

En ofta återkommande punkt på dagordningen när elevhälsoteamet på Råtorp träffas är jakten på FrämstDen påminner oss om vårt uppdrag. I skollagens 2 kap 25 § står bl a följande att läsa: ”Elevhälsan ska främst arbeta hälsofrämjande, förebyggande och ska stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål”.

Under ett par år har vi utvecklat arbetet på Råtorp både vad elevhälsoarbetet i praktiken beträffar, men även hur vi ser på teamets uppgift i den processen. Vi har haft stort fokus på tillgänglighet och delaktighet dvs tillgängliga lärmiljöer det senaste två åren, med riktade insatser innestående läsår utifrån SPSMs material. I den processen har elevhälsoteamet agerat bollplank samt haft uppgift att sortera insatser kring individer och grupper. Vi har hela tiden strävat efter att hjälpa arbetslagen att finna svaren i den kollegiala kraften. 

Nu är vi i ett läge där jag bedömer att vi är redo att ta nästa steg i vårt förbättringsarbete. Nu ska vi gå från att vara bollplank och sorterare efter det att utmaningarna uppstått kring eleven eller gruppen till att vara ett bollplank innan. Under hösten har rektor och specialpedagog besökt arbetslagen för att diskutera hur arbetet med att skapa tillgängliga lärmiljöer fungerar i praktiken. Det har varit ett första steg i jakten mot att främst arbeta hälsofrämjande och förebyggande.

Nästa steg är att vi i elevhälsoteamet kommer att lyfta en diskussion med samtliga arbetslag under februari och mars för att presentera tanken att skolpsykologen och skolkuratorn ska göra motsvarande besök som specialpedagog och rektor gjort, men med ett annat fokus. Jag har tidigare skrivit lite om detta på bloggen. Fokus vid dessa träffar ska inte ligga på pedagogik, bedömning eller planering. Det ska ligga på det psykologiska och psyko-sociala planet. I stället för att ställa frågan: hur ser upplägget kring eleven/gruppen ut? Så ska frågor av typen: hur känns det hos dig när du inte når fram med din undervisning? Det är en tuffare frågeställning, men jag är övertygad om att det är det nästa steget att ta. Syftet är att lägga större fokus på ledarskapets betydelse.

Tanken är att vi inledningsvis gör detta på arbetslagsnivå. Vi tror att det kan göra det lättare att senare landa i individuell handledning. Det är viktigt att poängtera att dessa möten, mellan arbetslag och psykolog och kurator, har fullständig sekretess. Jag som rektor ska inte, om inte arbetslaget ger sitt ok, få reda på något som diskuteras i detta forum.

I förlängningen handlar det att stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål genom att stärka den enskilda pedagogens medvetenhet om sin egen inställning och förståelse av de processer som styr oss i vårt uppdrag. Varje varaktig förändring börjar i en medvetenhet om sin egen förmåga och sina egna utmaningar. Först därefter har vi en fullständig verktygslåda gällande vårt ledarskap. Jag anser att vi pratar alldeles för lite om ledarskapets betydelse inom skolan. Vi måste våga vända frågorna inåt och verkligen brottas med dessa. Vad styr mig? Hur och varför reagerar jag som jag gör? Den typen av frågor ställer vi oss alltför sällan i våra verksamheter, men jag är övertygad om att svaren leder oss betydligt närmare Främst än om vi inte ställer dessa frågor.

/Magnus Sjödin, rektor