Musik från olika kulturer

Det centrala innehållet i musik är både vitt och brett. Undervisningens tid rimmar inte riktigt med innehållet. Kunskapskraven är sammansatta och det är mycket som ska vägas in varje.

Ett av kunskapskraven handlar om förmågan att känna igen och urskilja musik från olika kulturer och olika genrer. Ett annat kunskapskrav handlar om att resonera om eget och andras musicerande och om hur musik påverkar människor. Hur bedömer man det? Hur lär man sig det? Och framförallt, hur får eleverna möjlighet att öva på det?

Jag provade att låta mina sexor lyssna på korta musikstycken från olika delar av världen. Jag hade delat in musiksalen i världsdelar och uppgiften för dem var att gå till den världsdel de trodde att musiken kom ifrån. Syftet var att få en diskussion, att ha ställt sig rätt var inte lika viktigt just där och då. Tillsammans resonerade vi oss fram till hur det lät, vad det liknade, om det var någon som kände igen musiken osv.

Vilka resonemang det blev! Vi upptäckte likheter i folkmusik från Sapmi med musik från Nordamerikas indianer. Vi märkte att aboriginernas sound i didgeridoon liknade soundet från munkars bönesång i Tibet. Vi diskuterade urbefolkningar och landgränser och folkgrupper utan land. Vi pratade kolonisation, naturreligioner och människans förhållande till naturen.

Vi upptäckte att dansmusik/festmusik på olika kontinenter liknar varandra men också hur idealet för sång är fullkomligt olika. När vi tex lyssnade på klassisk kinesisk opera upptäckte vi hur annorlunda den sången låter i våra öron. Inte heller tonspråket känns igen. Det är helt andra skalor. Vad man tycker om är helt beroende på den egna synen på vad som är normalt, det man är van vid.

En helt vanlig musiklektion, en helt vanlig dag på en helt vanlig skola mitt i världen!

/Ingrid Linder, musiklärare på Råtorpsskolan