Lust

Eleverna börjar förstå att vi lärare håller på med något. Vi har genomfört den första aktiviteten i klassrummen nu och vissa elever har fått skärskådat sig själv vid flera tillfällen. I vår lärgrupp låg fokus vid att låta eleverna undersöka sina läsvanor i skolans ämnen och jämföra det med hemmaläsning. Vi fick mycket att fundera kring kan man säga.

Många av de elever som gjorde undersökningen kan räknas som vana läsare, åtminstone i det hänseendet att de pluggar på studieförberedande program som innebär läsning av stora mängder text. Eleverna tar sig för det mesta igenom de texter de ombeds läsa i skolan, men det är inte alltid de får med sig innehållet. Vissa svarar att de naturligtvis försöker förstå, men om de stöter på svårigheter så övergår de relativt snart till endast en mekanisk läsning. Även den rena avkodningen skiljer sig högst markant åt, där vissa elever inte automatiserat avkodningen av ord utan läser bokstav för bokstav, medan andra tar till sig metatextuella referenser i uppsatser från Google Scholar. I läraruppdraget ska vi både stötta och stimulera och vår medvetenhet om de texter vi använder oss av är viktig.

Eleverna har väldigt olika förförståelse och tar till sig innehåll, men också varierande texttyper, på olika sätt. Skilda perspektiv ger också olika upplevelser av det lästa, och i många av våra ämnen kan vi inte, och ska inte, stå med facit för vad som är ”rätt”. Det är en av tjusningarna med läsning. Hur förförståelsen ter sig kan också innebära en bild av läskulturen inom familjen. Att ha en roman på nattdukssbordet var bland eleverna ovanligare än vad vi lärare trodde. Att det uppstår en viss skillnad i läsvana och möjlighet att plocka fram olika perspektiv mellan de som då läser skönlitteratur hemma och de som inte gör det ter sig uppenbar.

Samtidigt är det inte heller vara så att de som läser hemma per automatik uppskattar annan läsning i någon högre utsträckning. Ämnesläsning tillskrivs ett annat värde än den frivilliga läsningen; den syftar till att eleven ska besvara en fråga eller på annat sätt använda den nyvunna kunskapen. Detta upplevs många gånger som ganska tråkigt. En elev beskrev förhållandet så här: ”I skolan är det text. Men hemma är det en berättelse.” I skolan har vi sällan lyxen att ägna oss åt ren underhållningsläsning. Även när vi läser skönlitteratur i ämnen som Svenska och Engelska så utgör detta ändå ämnestexter, i det att de läses av en given anledning och bearbetas på olika vis.

Det finns flera lärdomar att dra, men framförallt frågor för oss att ta med framöver. Läsning är ingen självklarhet och vi måste vara duktiga att använda sådant utbud som skolan redan förfogar över. Inläsningstjänst, Legimus och andra ljudboksbibliotek ger möjlighet att lyssna på texter och stimulerar därmed andra sinnen än det visuella. Detta hjälper till med ren texthantering, men vi står också inför andra utmaningar, mer abstrakta sådana. Lust. Lust att läsa och lust att bredda den egna horisonten. Läsning behöver vara lustfylld för att vi på riktigt ska ta den till oss, att göra textens världar till våra egna och kunna hitta nya vägar och lösningar.

Vi är inte där. Det märker vi när vi talar med våra elever. Men vi har kommit en bit på väg bara genom att få en överblick av läget och att kunna utkristallisera förbättringsområden. Nu går vi framåt.