Du är inte ditt betyg

Som lärare är jag förmodligen inte ensam om att förundras över mängden mer eller mindre väl underbyggda politiska utspel om skolan den senaste tiden. Ofta saknas de verkliga proffsens, lärarnas och skolledarnas, röster i debatten.

För några dagar sen gällde det betyg i årskurs 4. Som lärare ingår i mitt uppdrag att sätta betyg. Min personliga uppfattning om betygens vara eller inte vara är då irrelevant. Men. Betyg är ett sorteringsinstrument. Min förhoppning är att politiker tänker igenom vilken form av sortering de eftersträvar med allt tidigare betyg.

Senast jag satte betyg var i december. Dessa skulle jag dela ut i samband med skolans julavslutning. Jag visste vad som stod på pappren i de vita kuverten. Jag visste att vissa skulle gå på jullov med en klump i magen, orsakad av de vita kuvert jag delade ut. Jag vet inte hur många av eleverna som tog till sig det jag sa när jag överräckte kuvertet: 'Du är inte ditt betyg'. Jag vet att det var viktigt för mig att säga det. Oavsett om betyget skulle visa på otillräckliga kunskaper eller om betyget i sin form skulle skapa prestationsångest inför nästa termin så är ingen elev det betyg den får. 

Som lärare är mitt användande av den summativa bedömningen viktig. Betyget är kvittot på var eleven befinner sig kunskapsmässigt. Därifrån ska vi fortsätta jobba, eleven och jag. Min återkoppling i samband med bedömningen är det som leder lärandet framåt.

Ett betyg i ett vitt kuvert. Ett kvitto. Eller ett underlag för fortsatt arbete nästa termin där bedömningen bakom och återkopplingen kring denna är viktigare än själva kvittot?

/Susanne