Kartläggningar, bedömningar och systematiskt kvalitetsarbete i Eda

På senare tid har obligatoriska bedömningar av yngre elevers kunskaper inom svenska och matematik fullständigt exploderat. Från och med nästa läsår är det obligatoriskt att genomföra kartläggningar i förskoleklass, bedömningsstöd i årskurs 1 och nationella prov i årskurs 3.

Å ena sidan kan jag (Malin Granström) som språk-, läs- och skrivutvecklare och lärare tycka att alla bedömningar som ska göras i de yngre åldrarna är för tidskrävande och ”stjäl” tid från egentlig undervisning. Å andra sidan visar en uppsjö av forskning att formativ bedömning har en stark positiv påverkan på elevernas kunskapsinhämtning. Därför har jag landat i att om man nu måste göra det, så ska man göra det ordentligt. Bedömningarna får inte bli något man gör för sakens skull, bockar av och sedan glömmer bort. I stället har vi i Eda kommun använt elevernas resultat som utgångspunkt för ett systematiskt kvalitetsarbete både i det enskilda klassrummet och på kommunövergripande nivå. Med något undantag är proceduren densamma för matematik och svenska, men eftersom det här är en blogg om språk-, läs- och skrivutveckling tjänar det som exempel här.

På bilden ser ni hur några av Eda kommuns lågstadiepedagoger träffas för tredje året i rad för att analysera resultaten av nationella bedömningsstödet. På grundval av analys av resultaten diskuteras bland annat hur vi kan förbättra vår undervisning så att eleverna snabbare knäcker koden och sedan har gott om tid att utveckla en ortografisk helordsläsning (automatisk avkodning av hela ordet på en gång) innan de lämnar lågstadiet. Varje läsår träffas lärare och kommunens språk-, läs- och skrivutvecklare och/eller matematikutvecklare vid flertalet tillfällen för att diskutera, analysera och planera fortsatt undervisning utifrån resultaten.

Särskilt uppskattad av lärarna är den sambedömning av elevtexter som genomförs två gånger per läsår. Bedömningsstödets elevtexter bedöms på hösten och de elevtexter som skrivits inom ramen för det nationella provet i svenska på våren.

– Sambedömningen har lett till att man vet vad som behöver fokuseras i undervisningen, säger Ewa Bryntesson, och man får även idéer till hur man kan lägga upp undervisningen.

Lärarnas utvärdering från senaste tillfället kan sammanfattas i följande punkter:

  • Nödvändig, lärorik, skapar trygghet
  • Stöttning för alla, men särskilt för oerfarna lärare
  • Bättre på, och känner större trygghet i, att bedöma elevtexter och att undervisa i skrivande

Ewas reflektion stöds av resultaten som visar att elevernas skrivande har förbättrats under de här tre åren som autentiska elevtexter stötts och blötts. Relevant forskning och olika läromedel har också diskuterats – allt efter upplevt behov.

En annan effekt av upplägget med sambedömning av elevtexter, årskursvisa analysmöten och uppföljande möten är att lärare med mindre erfarenhet får stöd i sin formativa bedömning.

– Jag tyckte det var jättebra att få träffa och få tips på hur andra lärare gör när jag jobbade mitt första år, menar Cathrine Lauten.

Både att genomföra bedömningsstödet och provet samt att sammanställa och analysera resultaten för att sedan planera sin undervisning tar mycket tid och resurser i anspråk. Om det säger rektor Mats Janson:

– Det är ett omfattande arbete, men jag vet faktiskt inte vad man skulle göra med tiden som vore bättre än det här. Läraren får sitta ensam med varenda elev och ta reda på vad hen kan för att sedan lägga upp undervisningen både efter enskilda individers resultat och klassens.


Rektorer och förstelärare i matematik och svenska träffas också för att diskutera och analysera resultaten.