Läsning

Vad vi kan lära av karate

Modelleringens viktiga roll har poängterats gång efter annan i den här kursen, och vi kan se varför det trycks så mycket på det. Att gå före eleverna och visa hur man ska göra är ju det självklara sättet att gå till väga när man ska lära ut nya, obekanta ting. För egen del kan jag säga att jag är glad att sempai i Kils Karateförening går före och visar hur vi ska göra neko ashi-dachi med shuto-uke, istället för att bara beskriva det första gången. Lärare gör samma sak när det kommer till praktiska moment utgår jag ifrån. Men texter då? Hur arbetar vi med dem?

Teoretisk fördjupning

Vår läslyftsgrupp har kommit därhän, eller är åtminstone på väg mot, att inlemma nya tankar kring lässtrategier i arbetet med våra elever. Vår praktiska tillämpning av det som modulen ”Lässtrategier för ämnestexter” bör erbjuda utvecklas när vi får en välunderbyggd och tämligen djup teori att pröva våra tankar mot, och det erbjuder Marie Wejrum i grundartikeln till den sjätte delen vi bearbetar.

Nya verktyg

Vi har fått nya verktyg för att arbeta med texter. Självklart kan man tycka – Läslyftet är ju ändå en kurs som ska ge just det. Men det är egentligen först nu som vi inom vår grupp känner att vi på riktigt går utanför kursens övningsmoment och vidareutvecklar det vi testar på där.

In i labyrinten

Juluppehållet från bloggandet blev längre än vad jag hade förväntat mig. Schemaläggningen av våra Läslyftsträffar korrigerades från att ha inbegripit ett möte under påsklovet som tydligen smugit sig in, med resultatet att vi först nu har haft vårt samtal kring den text vi första gången läste innan jul. Jag har dock skrivit en del annat under tiden i mina försök att visa upp skolans olika program och vad som händer i verksamheten. Det senaste reportaget berättar exempelvis om Soran Ismails besök under Karlbergs internationella temadag i slutet av januari.

Ny termin nya utmaningar

En termin av "läslyftande" har gått. Frågan är då, har jag lärt mig något? Vad tar jag med mig? Har jag blivit "lässtarkare"? Ja, jag tycker själv att jag har blivit lässtarkare, jag har fått nya sätt att se på texter och fått en större förståelse för hur en kan ta sig an texter med barnen. När det gäller läsning av böcker så har min största lärdom varit att det finns så otroligt mycket en kan diskutera med barnen i en enda bok, bara en öppnar ögonen. Det är få gånger, innan Läslyftet Åmålsmodellen, jag har lagt ner mig så mycket på förarbetet inför en högläsning.

Vi fick vad vi förtjänade

Jag sitter under julledigheten och tänker tillbaka på vårt senaste möte i gruppen. Vi hade efterfrågat praktiska uppgifter som tillför något konkret till undervisningen och teoretiska modeller att omsätta i verkligheten. Vi hoppades att modulen vi läser skulle komma in i en andra andning när det från och med den fjärde delen tog avstamp i tydligt definierade läsområden. Och våra förhoppningar infriades.

Förväntningar och framtid

Vi har kommit halvvägs i läsningen av vår första modul inom Läslyftet. I vår grupp har vi alla varit mycket förväntansfulla över vad denna utbildning kan ge. Våra högt ställda förväntningar har dock inte infriats ännu. Vi har fått bekräftelse på sådant vi känt till sedan tidigare och vi har fått namn och begrepp att sätta på detta. Vi upplever dock att artiklarna väl ofta upprepar och kommer tillbaka till saker som tagits upp i tidigare moduler. För vår del är också dessa texter väl enkla och vi funderar över vilken den tänkte mottagaren är.

Listan

Som aktivitet denna gång lät vi eleverna ta fram sina egna listor över vilka texttyper de har kommit i kontakt med inom våra respektive ämnen. Gemensamt för vår grupp är ju att vi har språk så listan präglas av det. Att låta eleverna framställa en sådan här lista är bra för att de får möjligheten att tänka till kring undervisning, men det är intressant även för mig som lärare. Har de uppfattat alla de varierande framställningsformer vi använder såsom text?

Skolan + vardagen = sant

Skolan är naturligtvis inte någon ö isolerad från omvärlden. En fråga man råkar på titt som tätt är i vilken utsträckning omvärlden då ska få influera skolan. Det visar på en inställning som jag personligen är ganska trött på, då frågan är besvarad sedan länge. Genom ”det vidgade textbegreppet” har vi sedan 1994, eller åren omkring det, inom skolan sett värdet och nödvändigheten av att bredda den kulturella horisonten.

Ska eleverna tro på oss?

Ett projekt som detta är ju intressant för oss som är involverade i det, men glädjande nog verkar också andra tycka att det ger dem något av värde. Åtminstone läses den här bloggen. Förutom att den sprids inom Åmåls kommun så förekommer vi på Karlstads Universitet, inom Karlstad-Hammarö Gymnasieförvaltning och bland elever på skolan. Det är naturligtvis en sporre och ett erkännande att vi gör någonting som kan intressera andra inom skolans värld. Tack för det.

Sidor

Prenumerera på RSS - Läsning