Psykisk hälsa och skola = möjligt!!

Mitt stora engagemang och brinnande intresse för unga människors psykiska hälsa har jag fått genom egna erfarenheter, som närstående till en dotter som drabbats. Vissa saker väljer man inte att få erfarenheter i och då gäller det att acceptera att de kommit och göra något bra av dem:-)

Anledningen att jag tar upp det här i min blogg på Pedagog Värmland är att mitt andra stora engagemang och stora intresse är skolan! Det är vi i skolan som har möjligheten att bidra till en högre psykisk hälsa och en högre kunskapsutveckling tillsammans med andra:-) Det handlar då i första hand, för oss i skolan värld, att skapa goda relationer och en god kommunikation med dem man samverkar med. Det är förstås eleven  i första hand men också vårdnadshavare, kollegor, chef-medarbetare..

Idag skriver Gustav Fridolin en debattartikel i DN som väcker mitt intresse och som stärker mig i mitt arbete, att utveckla förhållningssätt och verktyg för oss som arbetar med barn och unga. Det är några som fötts med den förmågan och vi andra får arbeta hårt för att lära oss samt få den att sitta i ryggmärgen!

Om vi skall öka den psykiska hälsan måste vi på skolorna arbeta med att aktivt och systematiskt lyfta eleverna, visa på varandras goda egenskaper och styrkor samt med de rätta frågeställningarna få dem att utvecklas framåt med hjälp av färdigheter de redan besitter!! 

Vi som pedagoger måste alltså få kunskap i frågeställningar som hjälper eleven; till när det fungerar och vad som är annorlunda då, när det redan hänt och vad som behöver ske för att det skall hända oftare. Vilka som kan vara till hjälp för att nå den önskade framtiden och vart barnet befinner sig just nu på en skala och vad som bidragit till att hen redan är där? Alltså en säkerhet i att ställa de där frågorna som gör en stor skillnad för en elev som kanske har en låg självkänsla och som behöver få syn på sina egna inneboende resurser. 

Det tar inte många minuter att ställa dessa frågor och de kommer som sagt att göra en stor skillnad för den enskilde eleven och eleven är delaktig i sin egen process.
Den tid det tar, att ställa frågorna, är betydligt mindre än den tid det tar när väl den psykiska ohälsan står vägen för kunskapsutvecklingen och/eller det sociala samspelet. 

Vi måste också systematiskt ge eleverna positiv feedback och utveckla elevernas egna färdigheter att ge varandra uppmuntran och stöd. Det är allt för många ställen idag där man matas om att man inte duger, så skolan är en viktig arena. Det viktiga här är att vi är genuina och äkta i vår feedback och att vi blir flinka på att hitta situationer/händelser m.m där man kan ge feedback! Eleverna måste se att vi vuxna (kollegor emellan/till vårdnadshavare/från vårdnadshavar/..) ger varandra positiv feedback och pratar gott om varnadra. Det ger ytterligare en effekt som är hjälpsam för att skapa en trygg miljö, för alla.

Jag tänker att om vi förbättrar det pedagogiska arbetet ytterligare, där relationen står fokus så kan det bidra till att elevhälsan kan utvecklas ytterligare genom att tid skapas utifrån att fler elever har en god psykisk hälsa.

Kanske låter detta som om jag förespråkar mer arbete för oss pedagoger och det är absolut inte så, utan jag tänker att när vi lyckas som allra bäst med att implementera det främjande vardagliga arbetet, så får vi mer tid att uppmuntra och arbeta med utveckling!! Eller bara studera allt fantastiskt som redan händer, i rätt riktning!

I debattartikeln står följande "Lärandet uppstår i relationen mellan lärare och elev.." Det är precis det som redan händer idag ute i våra fantastiska skolor och nu har vi bara fått lite styrka i att fortsätta detta arbete!! 

Jag är Eran största supporter och jag gör allt för att försöka bidra genom mitt dagliga arbete, på olika sätt!!/Lena


Debattartikeln hittar ni här.